Jag blev gammal över en sommar, fast också ung. Ena halvan sjönk, den andra steg. Så kan det va.

Idag var det vemod på jobbet. En tryckande minisorg mellan oss tre i den före detta panncentralen, men också en stegrad kärlek som ingen av oss riktigt kan uttrycka. Ett tryck på axeln bara, ett "buh!", ett "kör försiktigt", ett "ses imorrn". Men idag är dagen som varit utsatt hela tiden och som byter ut "ses imorrn" mot en omfamning med substans.
Känslan efteråt är nära den när man gör slut. Lättnaden håller melankolin över ryggen i en tröstande gest. Nu är det väl höst då.

Lågtryck från söder på löpande band, sa de, men jag är så himla kär.

naken sanning i påklädd förklädnad

Vill bara bjuda på ännu mer av den fina stämningen i lördags. Men är du känslig kan du blunda. Lite läskigt var det, och festbilder kan se så otroligt läskiga ut ibland. Man tänker liksom: va? Neeej. Fast samtidigt: *fnitter*
Läskigt blev det på riktigt när den sene våldgästaren Fille kom, fast honom har vi inte på bild.

Maria och jag, medan det ännu inte rörde sig om något annat än en fin dag i skärgården. Men vi anade ugglor vid horisonten. Som man säger.

Upptågen höll hög klass, Rosa höll god min (det var inte hon som valde bokstäver dårå).

Bakom min kräftgirland kan jag va mig själv, typ. Jisses vad vi var oss själva.

Den mörka skepnaden längst bak i bild, det är bara dansbödeln som härjar partytältet. Den gråhuvade miniskepnaden i förgrunden är bödellärlingen - jag - som ser och lär.

Helt swept away. By the moment, alltså.

Han BAD om det. Men den är så fin. Tydligen var det en kinesisk skolflicka. Själv tycker jag det är kusligt likt en svensk på..droger, närå, men på kräftskiva.

sommarens sista suck

Alltså, jag blev liksom upphånglad av en ros igår. Fatta! Värsta sugmärket (rivmärke låter så brutalt, fast sugmärke låter ännu brutalare! Det var brutalt. Grr.)
Sorgligt nog har sommarens grönskande kärleksaffär snart kommit till sin ände. På fredag är det slut på det roliga. Då lämnar jag sommarflörten för att återvända till mitt gamla inrutade, insuttna äktenskap. Då blir det dammhosta och träsmak för hela slanten. Den där trista och träiga gamla bocken, fy fan, man borde skilja sig.

party

På kräftskivan i lördags skapade vi världens dansröj på 6 personer 4 kvm under ett partytält. Tim satte standarden med sin gigantiska luvtröja och hoodiga armvevningar. Vi försökte haka på. Jag försökte haka på. Sprang in och hämtade min luvtröja, drog den över huvudet och kastade mig in i gunget. Några timmar senare var man ju så jädra varm i kläderna alltså. Då sa Tim: Fan Elin, du ser ut som en skön snubbe.
I två sekunder våndades jag över min eventuella brist på kvinnlighet, men sedan tyckte jag bara att det var en otroligt fin komplimang. Dance on.



Dance on? Hehe. Lycka till liksom.
nej nu gråter jag åt min egen ondska. Ska aldrig mer äta något med ben.

Vi flyger ett varv runt manegen

Åh hästen kan inte du vara min kan inte jag få dig kan vi inte matcha varann med gyllene mynt kring våra pannor och medan du skrittar promenerar jag och när du glänser så glänser jag och sen äter du havregrynsgröt och jag med.

Jag säger som Grizzly Man med ljuv frälst Michael Jackson-stämma:
I love you so much. Thank you for being my friend.

Taking back the blogg

Dagens morgon: tidig och vidrig
Dagens bästa: Evelina H, lätt. Hela dan, varje dag.
Dagens tv-kanal: Kanal Lokal
Dagens skit: mensmentalitet
Dagens aktivitet: gräsklippning
Dagens livsmedel: makrillburk
Dagens brev: ansökan
Dagens kväll: eventuellt uppsprickande
Dagens sjukaste I: Det är billigare att handla på Hemköp än på PrisExtra.
Dagens sjukaste II: Det är ändå svindyrt att behöva äta.
Men jag skojar. Det kryllar av sjukt här i krokarna just nu, detta är bara småpotatis. Men sjukt är ju sjukt kul, spännande, adds spice to your life liks. Tills man tröttnar och bara halshugger istället.



Förra helgens plagg: HOODIEN, motherfucker.

FROMZEROTOHEROTOZEROTOHEROTOZEROTOHEROTOZEROTOHERO

VÄRLDENS BÄSTA FILM #78 TYP

Min kille brukar säga till mig att jag utnämner typ varannan film jag ser till VÄRLDENS BÄSTA!, den mest fantastiska film jag någonsin sett. Jag försöker säga emot honom och ge exempel som bevis på att det inte stämmer. Och jag bara:

N..neej det finns några riktiga guldkorn, visst. men du vet... EEh till exempel så tyckte jag.. ja men det finns massor... a men du vet den där... En studie i hämnd! DEN tyckte jag inte var den bästa jag nånsin sett!

Den senaste jag lagt till topplistan är Grizzly Man. Okej nu är jag SÅ SJUKT EFTER men alltså det blev inte av att jag såg den förrän nu och nu är jag nästan lite arg på alla som inte t v i n g a t mig att se den tidigare. Den är komplett. Ingen hade någonsin kunnat fantisera ihop de ULTIMATA karaktärerna som figurerar i denna film. Och det behövde ingen göra heller, eftersom DOM FINNS PÅ RIKTIGT!! (fanns..) Jag blev helt tagen som ni nog märker.

Grizzlymannen kan beskriva alla aspekter av livet som människa. Som till exempel ångest och förmågan att projicera alla sina överflödiga förvirrade ömhetstörstande känslor på villkorslös kärlek till djuren.


Ett enkelt filmtips från the master of betoningar i text.

Your Southern Comfort was on the phone

Sedan jag upptäckte den här låten i min dator i torsdags har jag lyssnat på den ca 120 gånger. Jag repeatade den nästan hela vägen ut i skärgården
t ex. Ibland vill man bara bli kvar i en viss stämning. Introt ger mig positivt hjärtstillestånd. Fast nu behöver jag nog en paus.



(De sjunger egentligen "your so called father was on the phone", men jag tyckte först att det lät som "Southern Comfort", och det tyckte jag kändes liksom fräschare)

min ljuva barndom

När vi var små smög vi runt gården och spejade efter dina seniga armar, dina stora ögon, dina råttfärgade hårtestar. Efter ridningen när vi kom tillbaka från stallet upp till huset frågde vi alltid:
Har du aldrig ridit?
Jo två, svarade du, en i Trosa och en i Fittja.

Fan vad konstig du var.
Men annars var det gött bland taglet hagen havret dammet och halmen.

Hela dan varje dag.

jag avrättar mitt hår genom blekning

g g ggg g
g g gg g
ggg g g
g g ggg g g
g

Men vad ska man göra när E är i skärgårn och resten av stockholm super på stureplan? Dom svarta kuberna är mitt försök att skriva hej med hjälp av kuber typ sådär som vissa datakids gillar att göra med olika tecken och bokstäver.

pax för fred

Jag läser om krig och smärta och förtvivlan men också hopp i denna fantastiska bok. Den var utgallrad från biblioteket. Kanske för att den var så liten eller för att dom tyckte att den hade tråkig färg på pälsen.
Nu har den fått ett nytt hem hos mig. Här är boken trygg istället för skygg och avgudad istället för avlivad.

Nej men ärligt alltså, det är mitt bästa boktips just nu jag svär.

!!!!!!!!!!!!!
Wolfgang Borchert
Utanför dörren
Fjorton prosastycken och ett drama
Bokförlaget Perenn
!!!!!!!!!!!!!

A love story

Igår var jag hos doktorn. Han frågade om jag kunde rynka ögonbrynen och om jag kunde le. Jag kunde båda. Sen var det inget mer. Jag snodde ett blädderex av BON på vägen ut. Hade ju ändå betalat 140 kronor.

Idag när jag kom hem till lägenheten fick jag le igen. Jag har varit borta i några dagar och under tiden har min pelargon slagit ut!

Diskgrodan

Nyss när jag stod och diskade hoppade en groda ur min mun, helt oförberett. Det jävla durkslaget var bara i vägen hela tiden så till slut sa jag: Far åt helvete jävla a***!
Oj vad sa jag? tänkte jag sekunden efter. För det första: Varför blev jag så arg? (svar: hata disk jag är trött), men framför allt: Varför sa jag far åt helvete och inte dra åt helvete, som ju är mer vanligt i dagens Sverige? Hur som helst kände jag i efterhand att far åt helvete är mycket mer effektfullt och läskigt.

Bloggfråga: Vad tycker ni, vilket av alternativen blir man mest rädd av?

OM JAG

OM JAG BEFINNER MIG NÅGONSTANS MED NÅGRA SÅ SER JAG VÄRLDEN UR DERAS PERSPEKTIV FÖR EN HALVTIMMA NÅNTING EFTER ATT JAG LÄMNAT DEM. IBLAND FÖRVÅNAS JAG AV DESSA NYA ÖGON. IBLAND BLIR JAG INTE BARA FÖRVÅNAD UTAN OCKSÅ LITE CHOCKAD FÖR MAN KAN KOMMA PÅ EN MASSA GREJER SOM MAN INTE SJÄLV HAR TÄNKT PÅ TIDIGARE. SOM OM DET DYKER UPP EN MASSA HÅL ATT FYLLA I. IBLAND BLIR JAG RÄDD AV ALLA DESSA INSIKTER MEN OFTAST ÄR DOM UPPFRISKANDE OCH GLÄDJANDE OCH FULLA AV BEUNDRAN.

OM JAG SJÖNG I ETT BAND SÅ SKULLE JAG DANSA SOM IAN CURTIS

Photo © Paul Slattery

(EN GÅNG PÅ HÖGSTADIET PÅSTOD MIN OCH E'S GEMENSAMMA VÄN BARIS ATT JAG DANSADE SOM ANOUK I NOBODYS WIFE-VIDEON NÄR VI VAR PÅ DISCO, TYP LUCIAVAKAN. JAG TOG DET SOM EN SJUKT STOR KOMPLIMANG. MEN DET ÄR INTE DÄRFÖR JAG MINNS DET. FÖR JAG MINNS ALLT SOM NÅGONSIN SAGTS MIG.)

OM JAG SKA SKRIVA MER I BLOGGEN NU, DÅ KOMMER JAG BEGRÄNSA MIG TILL VERSALER, TÄNKTE JAG TIDIGARE IKVÄLL.

Vad jag fick veta idag:

OM MAN RAKAR AV EN BJÖRN ALLT HÅR SÅ SER DEN UT SOM EN MÄNNISKA

ALLTSÅ EN RIKTIG BJÖRN, DETTA ÄR BARA EN MKT OBEHAGLIG VUXENSTOR FEJKVARIANT I KÄLLARE FRÅN PARTY PARTY PRODUCTION

Hej dagboken

IDAG GICK JAG FÖRBI EN SKITSNYGG TANT/ KVINNA I ALBY. OM JAG HADE HAFT EN KAMERA SÅ HADE JAG FRÅGAT OM JAG FICK FOTA HENNE (KANSKE). HON HADE PASTELLKLÄDER PÅ SIG: ROSA BYXOR + GUL T-SHIRT, BAKOCHFRAMVÄND MAGVÄSKA OCH VIT FROTTÉSOLSKÄRM. DOM APRIKOSFÄRGADE HÖGHUSEN SOM JAG TYCKER ÄR SNYGGA SOM PÅMINNER OM MIAMI VAR I BAKGRUNDEN. ALLT VAR PERFEKT.

Allt som glimmar är guld

Det här stundom halvt horisontella regnet påminner mig om att vädret i Sverige allt som oftast fäller vätska från himlen. Det påminner mig om att det nog är dags att fetta in dojorna. Men jag tror stenhårt på en comeback från sommarens sida, saker brukar ju sällan hålla i sig för evigt även om man tror det precis när det varar.

Igår fick jag en gala-t-shirt från jobbet. (Jag jobbar inte på Centro, de vill bara sälja in sig.)
Eller, jag fick faktiskt två. Eve, du ska få den andra. På ryggen står det 40 i guldsiffror, som på en cool fotbollströja för bänkvärmare.


i väntan på de riktiga bloggtröjorna.

Nu ska jag drömma mardrömmar

Det finns så mycket helgalna människor ute i bloggosfären. Jag blir faktiskt livrädd ibland. Och när jag blir rädd så blir jag glad för det tyder på att jag inte har blivit helt hjärntvättad. Peter har teorier om bloggläsandets negativa effekter på människan, och jag är delvis inne på samma spår.

Men den här bloggen är ofarlig så du kan vara lugn. Vi skyltar inte med vår balla livsstil, vår heta konsumtion och våra ständigt aktuella och extrema åsikter. Vi bara funderar lite lätt på livet, spanar genom fönstret och lyssnar på musik.

Fin bild från i lördags.

Viktigt meddelande till Evelina:

Kan inte du lägga till de här länkarna?

Shampoo Rising http://shampoorising.typepad.com/

Sally Ståhl http://sallystahl.blogspot.com/

Elsofo http://elsofo.blogspot.com/

Puzz

Hej bajskorv.

Idag är det lite för mycket måndag för att man ska känna sig helt ok alltså. Trötthetssjoket har hängt över mig som en säck potatis hela dagen, det regnar, jag är yr och ensam. Dessutom har jag åsamkat jobblastbilen en buckla. Jag fick den stora äran att åka iväg själv och ta upp några ogräshögar. Yes, nu ska jag visa dem att jag visst kan köra den här stora bilen, tänkte jag. Vid första kurvan slickade jag dock en lyktstolpe lite för intensivt och bilen gav kärvänligt ifrån sig en gnutta av sin vita färg. Ingen katastrof för bilen, som redan är ganska bucklig, men jag gillar inte att spä på folks fördomar om tjejer och fordon och liknande saker...
(fast alla gubbarna har också gjort bucklor)

Ja och nu då, tupplur tagen, middag äten, tv tittad och avstängd. I diskhon ligger blötlagd disk i alldeles för stor mängd, i en IKEA-påse ligger tvättad tvätt och skrynklas. På golvet ligger en fuktig hög av ännu mer tvättad och dubbelt så skrynklad tvätt, kvarglömd i tvättmaskinen igår kväll och påkommen imorse. Luktar nog surt nu. Måste nog tvättas igen.

Kan det inte bara bli typ...fredag?

Hejdå bajskorv.
Nu går jag och försöker muntra upp mig. Frågan är bara: vart går jag? Lägenheten är full av dåliga tecken som inkluderar fukt, och utomhus är det bara ett enda stort fukt. Kanske går jag in i duschen och ba glömmer allt.

Mera kärlek

fiiina!

Rörd, inte skakad

Min familj har varit i utlandet en tid. Igår fick jag se bilder. Jag såg min sextonåriga lillebror glida runt i sina nygjorda dreads, vitbågade solbrillor, diverse spexiga t-shirts och kalsongerna blottade. Han ägde de thailändska skateboardramperna. Han satt med sina stora hörlurar och diggade musik. Han lunkade fram på stranden. Han var så cool. Han och några år yngre kusinen, ständigt med de oberörda minerna, eller kanske ett nonchalant leende då och då. Och alltid med brallorna på halvstång.
Brushan ska bli kock.
Min andra bror är lika häftig han. Hans strapatser började falla som ett skyfall en vacker dag och jag vet inte när de ska sluta. Jag är så stolt. Snyft.

Fredagslåten

Det här är just nu en musikblogg mest. Inte ens en djupgrävande sådan. Förlåt, men det blir nog bättre snart.
Jag övar tålamod
och åker och kollar på minst 1500 foton.
Puss.

rubriker kan suga

Ignorera den predikande rösten med det klyschiga budskapet och bara: shake it. Tjarå nu går jag ut och dansar! ..bildligt talat.



(ibland önskar man att de sjöng på arabiska i sådana här låtar, så man slapp hänga med och fick njuta i fred)

Störtskönt/stört skönt

Idag var det svart-snor-aktivitet på schemat. Sandsopning. Lättjefullt svängandes med våra kvastar njöt vi i fulla drag och prisade livets härlighet under den stekande solen. Sen gick vi hem. Det här har varit en hemskt trevlig arbetsvecka. Nu är det så gott som fredag eftermiddag och man kan bara släppa ut hela sin sprudlande energi och omfamna helgen.

Jag firar denna stund med att lyxäta gravad lax: snurra upp några skivor gravad lax på en gaffel. Ät och njut. Gör det igen. Gör det igen. Nu är laxen slut.

100 gram gravad lax ligger i magen. Känsla? Hundra gram tyngre, ändå uppstigen i sjunde himlen.

Frid vare med er allihopa.

Mjukgotisk tonårsromantik revisited

Igår kväll sa jag godnatt till mig själv med en stunds musiknostalgi. Av någon anledning gled jag in på en video med HIM på youtube, sedan var det kört. I en ångestfylld njutning återupplevde jag hela skiftet mellan 1:an och 2:an på gymnasiet. Jag kom på att jag ville höra lite Marilyn Manson också, inte för att jag var ett äkta Manson-fan precis, men några av hans låtar tillhör ändå den här eran. Dope show t ex. Ah det var härligt. Jag sov gott.

Den här hittade jag på HIM, rätt kul faktiskt. Den ger en känslan av att vilja kunna spela gitarr. Själva låten ger även en viss känsla av mjukgotisk tonårsromantik.

Hitta munspelet rå!

I love Slagsmålsklubben. På "Everything ends"-festivalen, om my favourite bands inte skulle ha möjlighet att dyka upp, skulle jag önska mig SMK all night long, i världsbra högtalare.

Lite E på det, sedan är det bara att dance 'til you drop och gå i kras tillsammans med hela universum. Tills den dagen kommer kan jag roa mig med att längta till kräftskivan, som förhoppningsvis äger rum mycket tidigare. Och där blir det minsann inga farligare substanser än snaps, eftersom det troligtvis kommer att finnas en morgondag. Fast snaps är farligt det med, speciellt ur ett morgondags-perspektiv.

(Jag rekommenderar även låtarna Malmö Beach Night Party, Hit me hard och Övningsköra. Bland annat. Samtliga finns på youtube. Sho bre.)

Inte för att man går omkring och tänker på det, men...

Elin proudly presents: "The 'Everything Ends' music festival - free drugs and beer. And your favourite bands too."

Christian formulerade det här när vi pratade om jordens undergång och vad vi skulle göra vid en förestående sådan. Hade jag varit lagd så att jag använde ordet "klockrent" skulle jag säga det. Nu är jag inte lagd så, så jag säger... åh va fint formulerat.

Kärlek vid första öronkastet

Min kompis Daniel tipsade om detta. Är det bra eller är det bra? JAG DÖR!!!


Ja, bra om man känner sig spattig och bara vill hoppa omkring lite. Gladbra liksom. Skön melodi.
Ville bara förtydliga.

Your mind is full of enemies, the room is full of energies

Frustration är en känsla som upptar en stor del av mitt känsloliv. Varför det har blivit såhär vet jag faktiskt inte, men jag har mina aningar om delorsaker. Visst vore det skönt att få känna lite harmoni, men jag tror faktiskt inte det är läge just nu. Var sak har sin tid, jag får spatt om jag tänker på att sitta och andas och göra yoga. Jag känner frustrationen öka ytterligare, redan på förhand. Frustration är närbesläktad med rastlöshet, vilket jag också fått en släng av.

En i sammanhanget sketen bit frustration får jag från anonyma kommentarer i bloggen. Varför då? Jo, jag blir nyfiken! Jag undrar såklart vem det är. Efter en stund övergår nyfikenheten i ren paranoia och jag börjar misstänka varenda en i bekantskapskretsen. Fruktar kanske rentav någon form av sammansvärjning. Det är så hemligt!!! Frustration. Paranoia. Här kommer en skön, dansvänlig låt på temat.



Did it happen? liksom.

Invasion

Får man bara en enda minut till godo på morgonen, en liten lucka andrum där tankar får tid att tränga sig på, då kommer de. Tankarna som säger: "Jag vill inte gå och jobba."
Ska börja gå upp senare så hjärnan inte hinner aktiveras innan jag sitter i kafferummet under pinup-almanackan. Eller helst inte förrän arbetsdagen är slut.

Positiva hälsningar
E

en doft av spraykonst

Skulle man inte kunna få välja färgerna mer, som man har runt omkring sig?

Jag går i Alby. Det är målarkläderna; färgstänkta strumpbyxor, hoodien och känslan av en allmänt skön fasad. Jag ser ut som en graffare som tror att jag äger hela jävla världen.

På perrongen står gubben och häller lösningsmedel på graffitiväggarna. Som blod ur gammaldags splatterfilm strilar svärtan längs kaklet. Där står städvagnen, hinkar, Scotch-Brite TM. Han har ingen gasmask fast han sysslar med detta varje dag. Verkar glad ändå. Jag håller andan.

Denna kommer från gatukonst.se och är inte sprayad men ändå

Ljummen nostalgi

Jag lyssnade några varv men numera är skivan nästan snyggare i ögonen än i öronen.

Dagens iakttagelser

Jag har börjat tilltalas av vissa fysiska killattribut som jag tidigare känt stark motvilja inför. Detta är lite skumt och omvälvande. Vem är jag nu?

Och annars så: från mitt fönster har jag utsikt mot en ganska vältrafikerad bilväg. Den är kantad av en mur, så när en personbil åker förbi ser jag bara taket på bilen. Vidare ligger det en hel del kanot- och kajakställen i närheten av mitt hem. Detta genererar förbifart av en del personbilar med kanot/kajak på taket. När dessa bilar åker förbi ser det ut som att en kanot/kajak svävar förbi i sidled. Festligt.

Slut på iakttagelser.

Söndagspyssel

Åh Erika min stockros.

Olyckor i vardagen

Jag och lina på "jobbet" blev märkta i huden. Likadana märken på olikadana ställen.


Lina fick frätande latex på benet.


Jag fick brinnande tändsticka på halsen.

Hej

varför räcker inte tiden till?

Nu är det stekta fläsket kokt

Jag är praktiskt taget ångkokt. I min egen svett. Tänkte bara att alla ville veta det.

När skall detta sluta, när skall det sluta rinna, NÄR SKALL SVETTEN SLUTA LACKA?
Men klagar gör jag inte.

...men vi kan säga så här: När jag blåser mig i ansiktet med hårtorken får jag en svalkande effekt. Då är det nåt som gått galet. Då är det uppochnedvända världen, som vissa skulle säga.

Smyg

Jag vill spy när jag hör den här låten. Den är så bra att magen vänder sig ut-och-in och man svimmar. Sådan är känslan alltså, verkligheten är att jag sitter här och skriver, men i upplösningstillstånd. Den kommer från en skiva som heter Silence is sexy och fan, de kunde ju inte ha kommit på ett bättre namn. Eller en bättre låt.

heat

Igår var det en mystisk ung man som dök upp från ingenstans och tände min cigarett. Sedan försvann han i folkvimlet utan ett ord. Efteråt var det som om det inte hade hänt, fast cigaretten glödde. Han såg precis ut som Heath Ledger. På nästa cigarett kom ingen, jag fick tända den själv.

Helt sjukt

bra. HELT SJUKT BRA, KIDS!



Min cykel har fått en ny kedja. Jag känner mig så vuxen när jag lägger pengar på så pass seriösa saker som cykelreparation. Känner också ömhet inför cykeln, tänkte på att jag borde börja kalla den Vilda Bebin, men kom på att Gammelmormor nog skulle vara mer passande. I vilket fall som helst är den min sommars hjälte.

Summering och förlikning

Vad jag ägnar min semestervecka åt:

tänka, dricka öl och umgås med de bästa.

Vad mer kan man begära? Inte mycket tror jag.
Så som jag tänker nu är bra att tänka ibland, ett tag, men inte för länge, så sen blir det kanske bra med mera jobb.
Jag ägnar mig också åt förlikning, vilket är en del av tänkandet. Förlikning med vem jag är, hur livet är, hur andra är. Hur det kan gå, hur man kan må.
Hittills har jag kommit fram till att livet kan vara ganska bra, även då man inte är på topp.

Charmören

Igår åt jag och Eve veganbuffé. Det var gott. Eve berättade för mig att grillkillen var flirtig av sig. Jag blev blyg och drog mig för att gå och hämta grillbiten av buffén. Men vi gick dit i alla fall. Vi konstaterade att höjdpunkten tofu var slut. Ja, tyvärr, beklagade sig grillkillen. Men efter en liten stund: Eller, vänta. Så fiskade han fram två bitar bakom disken. Vi fick vår tofu, vi kände oss väldigt speciella. Grillkillen log. Åååh, grillkillen...

Bloggmusik

När man säger att man läser bloggar, till och med bloggar man inte ens tycker är bra, så tittar folk på en med föraktfull min. Man ser att de tycker att man borde gå och göra nåt vettigt istället, typ läsa en bok, se en film, skriva en roman eller bara gå ut. Men jag ska säga en grej: när man läser bloggar som är lite som min och E's så kan man upptäcka ny musik. Hur mycket värt är inte det? då kan jag ta lite skitsnack mellan låtarna. Den här låten upptäckte jag t ex på en blogg. En dag ska jag tipsa om de få bloggar jag faktiskt tycker är riktigt bra, de som ger mig en knuff i rätt riktning istället för i fel.

Nattlig home coming

Jag älskar min mp3-spelare. Jag skojar inte. Älskar. Att cykla hem vid 00.30-snåret med Flyktsoda i lurarna måste vara topp tio bland skönaste känslorna. Man känner sig coolast och friast i världen. Min mp3-spelare har en enorm tajming, han vet vad som passar, han har en randomlista för varje tillfälle. Kolla vad han slumpade fram under min ljumma, fläktande hemväg:
1. Ebba Grön - Flyktsoda (här korsade vi Slussen)
2. Markus Krunegård - Se på mig nu, vad tycker du (människohorden är förbi, nu är det bara att köra)
3. Interpol- Roland (ba en sån sak...)
4. Laakso - The death of us
5. Digitalism - Home Zone (I have the biggest party ever - at home. Slutspurten.)
6. Eldkvarn - Mörkret knackar på min dörr (ja, så var vi hemma. Nedvarvning.)


Perfekt och kontrollerat är tråkigt. Det tycker jag, bara i största allmänhet.
Rätt är inte heller så kul.

Kvällens repeat-låt

Barabababaa, I'm loving it.

Jag blottar min fåfänga i bloggen

(blogg ÄR fåfänga)

Nu blir det fotosession. Jag lovade mig själv att fota mycket i sommar. Jag håller det ganska bra, jag sa ju inget om att jag måste gå utanför dörren och fota annat än me, myself and I. Fast det hade ju förstås varit lite roligare...

Igår fyndade jag dessa på Prisextra. Det är äkta nordisk plast och de är egentligen tomteröda, inte rosa. Nu kan hela familjen komma på besök samtidigt, och dricka kaffe samtidigt, om de vill.



De här har jag inte köpt, jag fick dem av min lillebror i julklapp. De är thailändare och rökte in hela min lägenhet igår. Jag skällde lite på dem. Nästa gång får de fan ställa sig i fönstret åtminstone.



Eve, jag hittade de (nästan) perfekta jeansen! De var ej av det dyrare slaget som jag hade tänkt. Du får se dem sen. Modebloggande är något som jag inte kan tänka mig just nu.

Det finns perioder då man känner sig så ful. Då spelar det ingen roll hur det förhåller sig i verkligheten eller vad folk säger åt en. Man bara vet att inget sitter där det ska i ens vanligtvis så ljuva anlete. Då kan man försöka trösta sig genom att försöka bli snygg på kort. Man fotar sig själv ur sina bästa vinklar, med sina snyggaste, mest tillrättalagda miner och hårstrån. För min del känns de här fotona igen på att jag alltid har röda märken vid näsroten. Det är från brillorna. Jag sopar oftast runt i brillor här hemma, men de passar inte in på snygg-Elin så de måste såklart av när jag ska försöka muntra upp min fåfänga.



Misslyckas det hela kan man istället försöka att bli så ful som möjligt och på så sätt bli glad av det humoristiska i tillvaron. Och tänka att jaja, jag fular mig ju bara på kortet, jag är snygg egentligen.



Förutom det så är det Kent-kväll ikväll. Ibland känner man bara att: Nej, nu är Kent det enda som passar. Händer inte så ofta, men man VET när det händer. Det är när man är melankolisk och vill vara melankolisk, men samtidigt är så himla glad.

Uppdatering: Äh, jag bytte. Nu är det Pet Shop Boys-afton istället.

Life college high school

Sedan jag i mörkaste februari påbörjade Projekt:singel känns det som att jag har åldrats med minst tio år i livsvisdom. Så skulle det förstås inte ha känts om jag inte först hade utforskat förhållandelivet. Poängen är att man måste byta roll för att utvecklas. Jag älskar livets skola, i den gör man aldrig fel och ingenting är bortkastat, för alltid lär man sig någonting. Kanske säger jag det här för att jag är ung, för att jag ännu inte har upptäckt hur allting bara kommer att upprepas och att man inte alls lär sig någonting. Men det tror jag inte. Bara jag tänker tre veckor tillbaka så känns det som att jag har levt en ocean mellan där och nu, och då har jag ändå knappt gjort någonting. Jag har bara träffat människor. Det är viktigt. Isolerad på sitt rum lär man sig inte mycket. Inte jag i alla fall.
Möjligtvis kan jag framför badrumsspegeln lära mig att mitt ansikte också tycks ha åldrats med tio år. Fan, jag ser inte fräsch ut längre asså.

Men jag och E ska köpa smink, så det är lugnt.

mums

Fagert tal

Min misslyckade festkväll (natt) i lördags i goda vänners lag avslutades med en upplyftande kommentar från full medelålders gubbe:
-Du ser ut som om du skitit på dig.
och jag svarar:
-Det kommer snart hända om jag inte hittar min kompis Elin.

survival sickness

Utifrån mina betraktelser har jag kommit fram till tre nyttiga överlevnadstips i det urbana offentliga rummet. Tre saker att undvika.

1. Gå aldrig in i Söderhallarna. Om du verkligen måste gå på bio, välj Victoriabion längre ner på gatan.
2. Läs inte texterna på katthemmet-reklamen.
3. Ta inte tunnelbanan förbi Gullmarsplan till vardags för då måste man lyssna på den manliga tågrösten som pratar likadan engelska som Kobra-Kristofer.

Intresseklubbens anteckningar

Under mina dagliga tunnelbanefärder i Stockholms söderorter ägnar jag mig mycket åt listor. Jag tillbringar nästan två timmar om dagen på t-banan. Senast gav jag mig själv uppgiften att skapa en on-the-go-lista i iPoden som skulle heta typ:
Låtlista med drömsk shoegaze (med mera) som funkar även fast tjejen sjunger sprött.

Resultatet lyder:
Club 8 - Leave the north
Promise and the monster - Sheets
Sambassadeur - Falling in love
Stina Nordenstam - Parliament square
Julee Cruise - Into the night
El perro del mar - God knows, Party, Sad, Loneliness, Dog...... fan hon är bra alltså kan inte välja låt.

Här kommer en annan godbit med Julee Cruise


Den tillägnar jag alla som sörjer någon speciell person lite fast ändå inte så jättemycket.

Jakt

Nu jäklar ska jag blogga sönder den här bloggen. En dags semester har snart gått och jag är redan så rastlös att jag funderar på att färga håret, ta ett glas vin, ringa en främling, skrika nåt knasigt genom fönstret. Ja, vad som helst för lite uppmärksamhet och action. Men jag håller mig i skinnet ett tag till och lyssnar på musik på myspace. Jag hittade det här.


http://www.myspace.com/digitalism
Älska. Man skulle åka till Berlin och testa dansgolven. De lär vara bra har jag hört.

Helgen som gick, den visuella versionen, kanske en femtedels sanning

dj-Daniel äger
Eve och Freddan äger
Jordklotets hetaste fotograf
Fotografens hetaste offer

Dikt

drömde om ett ex
blev väckt av nån annans jävla kex
inte ett dugg spex
bara för lite ...

digestivekex

Hör fåglar sjunga glatt

Den här dagen har börjat med ett mycket trevligt uppvaknande. Just nu kämpar jag aktivt för att inte den här bloggen ska bli medium för att sprida dokusåpamaterial, frustration och fan lite ilska också. Låtom oss ta en springtur istället.

Bara för att Patti var så jävla cool

Power

Jag säger godnatt med denna sång nu. Men sen är jag uppe lite till. Det är jag som bestämmer i en vecka framöver. Men jag bestämmer inte över lukten i näsan, den bara finns där. Ligger och dröjer sig kvar.

Söndagen

Sen sitter man där med sin blåslagna, ömmande kropp och allt är precis som vanligt fast tommare.

Fast det är är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet, det är det aldrig.

Leva livet

Hör upp alla P3-lyssnare! Den här har ni hört redan, massor, men den är så bra så jag vill också spela upp den.

Det finns en film som heter Leva Livet (Mikael Håfström). Den MÅSTE alla se.
http://www.imdb.com/title/tt0298412/

Friends foreva, Kapitel 1: I bokhyllan

Igår hände en liten grej som gjorde mig märkligt glad. Jag berättade för Eve om en bok jag just har börjat läsa, en bok som jag redan tycker jättemycket om och ville berätta om: Elefantens öga av Inger Alfvén. Sittandes i en underjordisk bar med 80-talssyntar i bakgrunden nämnde jag titeln för Eve. Hon spärrade upp ögonen. Hon hade köpt den i födelsedagspresent till mig för två år sedan, efter att själv ha läst den, älskat den och tänkt att jag också borde älska den. Men sedan tappade Eve bort den så det blev aldrig nån present. Det här hade jag ingen aning om. Och så väljer jag den självmant två år senare, och älskar den! Vi har aldrig pratat om varken Elefantens öga eller Inger Alfvén så det är två händelser som är oberoende av varandra, som man säger. Anledningen till att jag tog just den här boken just nu är att jag läste ut en bok hos mina föräldrar, törstade efter en ny, bestämde mig för att det kanske var dags att läsa boken med den brandgula ryggen och det mystiska namnet som jag sneglat på i bokhyllan sedan jag var liten.

Boken är jättebra om man törstar efter kärlek för man blir kär. Man får hela kärlekspaketet med ont i magen och tvivel också.

Jag var så glad igår. Inget jobb, lite lantluft, värsta rea-reaktionen, bäst människor all over the place, en lyckad soppa och en kall Leffe. Ölen alltså. Allt man kan begära av livet.

Idag ska vi besöka en liten festival där bland andra Lillasyster spelar. I hate Lillasyster, typ det sämsta jag har hört sedan... ja jag vet inte. Dackefejden eller. Men det gör inget, jag ser fram emot dagen oerhört mycket i alla fall.

Baronessan

Jag är hemma, jag är krasslig, jag tittar på tv.



EVE, DET HÄR MÅSTE DU BARA SE, DU KOMMER ATT DÖ!!! Det gjorde jag. Jag har just gapat mig igenom avsnitt 6:
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=81399&from=program_ao

Ja hujedamej, det finns inte bara en värld här i världen, och väl är ju det.

Domedagssignatur

Herregud. Om ni någon gång har lyssnat på P1 klockan 12.00 så har ni hört klockorna ringa. Kyrkklockorna. Mellan radioföljetongen och Dagens dikt blir det helt tyst och sen bara ett ödsligt klämtande. Jag både älskar och hatar det.

Radioföljetongen som går just nu är riktigt bra, Dag av Björn Runeborg. Den har en sån där skön lite-lagom-förr-i-tiden-känsla (1923 och framåt), en ovanlig intrig och man undrar hur det ska sluta. Uppläsaren Irène Lindh är fenomenal.

Miao

Trodde jag hade drabbats av en allergichock när jag vaknade mitt i natten med igenkorkad näsa. Efter att ha försökt påbörja dagen med resultatet att jag bara känner mig som ett tomt brunprickigt bananskal börjar jag dock frukta virus...
Kattbebisen är gladare än jag. Men den gör mig lite gladare.

Brännaberget

Jag känner för att åka till mormor och vila upp mig. Det är ett unikt plejs.


Fredrik, kom hem så vi kan bestiga Kebnekaise! Jag behöver det.

Blodpudding - the ultimate kick

Jag är definitivt inne i jobblunken nu, alltså där äta, jobba, sova är allt som existerar. Det är faktiskt inte kul. Med anledning av att den sistnämnda sysslan är det enda jag känner för att göra, och att denna känsla av trötthet förpestar eller förhindrar all annan aktivitet beslutade jag mig för denna middag:


Nej, jag var inte sugen. Men jag kände att jag behövde lite järn.
Jaha, nähä, om man skulle ta och sova. Tyvärr föll jag nyligen in i en ofrivillig tupplur framför "Det möjliga Kina: Kinas sexrevolution", så nu kommer nattsömnen bli störd igen. Ni hör ju. Är detta vad vi kallar liv? Nej. Lyckligtvis är det min sommars unika semestervecka nästa vecka. Undrar vad jag då ska hitta på för lattjolajbans.


ruinens brant

Instant origami

om du har bråttom.

Alltså, är det här verkligen så kul att det är okej att sitta helt själv i lägenheten och gapskratta med tårarna rinnande

eller har jag bara andats in för mycket lösningsmedel idag?

The dragon


The box


The octopus


The mask

Rysligt fint

om att göra slut.

Allt som har att göra med cyklar, djur, snygga färger och som ger David Lynch-vibbar får mig att smälta direkt. Här mixas allt och toppas med en fantastisk låt av snygg tjej.

Allvarligt talat med Evelina H

Idag satt jag på balkonggolvet och grät till Kristina Lugns program i P1. Det var så himla vackert och så himla hemskt. Livet bara, rakt på.
Mina ögon var alldeles röda och svullna efteråt.

Det är svårt med allvar. Igår när jag och P skulle hyra film stod vi och valde mellan två alternativ. Eagle vs. Shark (rolig) eller 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (allvarlig). Vi valde den allvarliga.

Jag tänker ibland: Kom igen! hit med allvaret, jag viker inte undan. Jag klarar det utan att skoja bort det. Jag spänner ögonen i allvaret. Livet är allvarligt helt enkelt face it. Om man inte fattar det kan man inte leva helt. Om det fanns en film som hette Allvar vs. ironi skulle lätt allvaret vinna i slutet.

Sen sa vi att vi kan ju ladda hem den roliga också. Just det, viktigast av allt: vi såg ytterligare en film igår. Funny Games från 1997. SHIT det är lätt en av mina bästa filmer nånsin.

Interpol

Pete gav mig några nya idoler igår: Interpol. Nu är de också bäst. Så himla många det finns som är bäst alltså. Det är skönt. Nu är det picknick.



Eftersom jag längtar efter att äta upp mellanöstern har jag gjort tabbouleh. Fast jag kunde inte låta bli kikärterna...

Söndag

En helt nödvändig dokumentär:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1182263

I skuggan av den här dokumentären får även en bok jag läste i höstas, Sultanbrudens skugga av Assia Djebar, ännu större mening och vikt. Jag är början till ett uns förståelse på spåren.

Jag vill även tipsa om dokumentären Hästmannen: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1182873

Båda dessa dokumentärer öppnar världen för en, man fattar att ingenting är självklart, och man blir både glad, ledsen, förundrad och arg. Vilka människor det finns, vad många olika sätt att leva det finns. Och fan vad orättvist allt kan vara.

VIIIILKEN RÖRA

Jag undrar ifall jag kanske har vuxenångest. Kanske är rädd för vuxenlivets ansvar och krav. Det enda jag vill äta just nu är nämligen röror av olika slag, sånt där som kallades puré när man var bebis, men som man nu, efter att ha insett hur äckligt ordet puré smakar, kallar röra, salsa eller dip. Skillnaden mot bebisvarianterna är väl att de här är lite kryddigare. Jag drömmer om ett bord uppdukat med hummus, baba ganoush, tzatziki, guacamole, ärtmos. Men en klassisk mosad banan skulle också funka rätt bra, man kan gucka ihop det med lite yoghurt, rivet äpple, hackade nötter, russin, kanel... Så himla gott. Babygott.
Nej om man skulle ta och köpa sig lite lösviktsgodis. LÖRDAGSGODIS. Fan vad barnsligt liksom.

Stilleben

Förra helgen avnjöt jag och Eve, samt två andra ytterst hyggliga typer, något som man av Eves pillemariska blick att döma skulle kunna tro blev Sista Måltiden. Men det blev det inte, det var bara en jäkligt schysst kulinarisk upplevelse på indiska.

Sjöglimt...

Trots att utsikten präglas av bilar älskar jag mitt fönster. Det är en luxuös känsla att ha ett eget fönster med en egen utsikt. Där brukar jag stå och bara njuta. Gömma mig bakom gardinen och spana ner på trottoaren. Röka en cigarett. Gilla läget.

Finns det hopp så finns det liv men vi vill inte se nån kniv

Jag öppnar balkongdörren när jag kommer hem och spisar musik på hög volym genom min enda fungerande högtalare. Det svänger! Sedan sitter jag på sängen och tittar på dom som går förbi på gatan nedanför. Mammor med matkassar och ibland en ungdom.
Jag tänker: Åh vad fantastiskt för dom att få höra Eurythmics och Bruce Springsteen fylla luften från en anonym balkong påväg hem från jobbet. Jag tänker att dom tänker: Visst det regnar lite och är grått men det är trots allt sommar och livet leker och gud vilken trevlig gata jag bor på och nu är det äntligen helg och jag ska softa hela helgen!


Ps. missa inte snyggaste frisyren just nu! Finns att beskåda dagligen på mitt huvud. Ds.

Ps2. jag funderar på att mode och stil-blogga lite mer, har hört att man kan tjäna pengar på det. ds2.

En lök

Idag kom jag på mig själv med att känna mig tillfreds vid tanken på att eventuellt leva ensam i framtiden. Även om jag vid 40 års ålder skulle sitta barnlös och i samboskap endast med exempelvis en katt, så skulle jag kunna vara nöjd med livet. Jag vet att jag inte kommer att känna så varenda sekund för resten av mitt liv, men om jag kan känna så ibland så är jag glad. Då tror jag att jag har goda förutsättningar för att vara lycklig.
Bara man har vännerna.

Jag håller på att skala bort alla mina föreställningar om hur livet bör och borde vara.

Det här var ju som ett glädjande brev på posten, men utöver detta låg det faktiskt två andra glädjeämnen i brevlådan idag: femsiffrigt lönebesked och "I ARE DEBUT". Jag har tupplurat en timme och är redo att svida om. Nu är det fest!

Elon drar sig till minnes

Jag såg ditt namn nedtecknat häromdan och sedan dess tänker jag på dig. Minnet kanske borde vara nedsolkat, men jag kan fortfarande bara tänka vackert om dig. Ibland lever jag mitt liv som du och tycker om det.

Knapert

Idag var det gräsklippning på schemat. Däremellan rast, rast, rast och rast. När jag gick där, mellan rasterna, allena med min röda Klippo och mina vibrerande armar, började jag tänka på just vibrationerna. Jag tänkte att det finns en liten liten chans att gräsklipparvibrationer i armarna funkar som såna där magtrimmare som de säljer i TV-Shop, att man blir trimmad av själva vibrationerna. Man kan alltid hoppas. Inledningsvis har jag dock endast kunnat iaktta en försvagande verkan, det är en ganska darrhänt F-84 som sitter och knappar på tangenterna i detta nu. Eller knaprar kanske. Jag vet inte så noga längre, efter att ha hört en sportjournalist upprepade gånger berätta i radio om hur det ena laget knaprade in på det andra.

Men vem är jag att leka språkpolis.

Annars finns inget att klaga på

Att kanske sakna lite: Doften av någons otvättade hårbotten.

Vänner och fiender

Idag när jag stod och sopade sand bredvid en sandlåda kom en liten kille bärandes på en gul plastpåse. Han sneglade lite på mig, sa "hej" (barn är så bra på att söka ögonkontakt och säga hej till främlingar, det borde alla vara. Istället för att känna sig konstig och stumt stirra ner i marken när man möter någon kanske man borde testa att lätta upp den kliande stämningen med en enkelt hej), och satte sig på en bänk ett par meter ifrån mig. Där började han beslutsamt rada upp påsens innehåll: militärleksaker i plast. För varje pansarvagn han fiskade upp uttalade han högt och tydligt för sig själv:
"ooooond", "goooood".... "goooood".."oooooond". Jag hoppas att hans kategoriseringsmönster vidgas en aning när han blir äldre, annars har vi ett potentiellt borderlinefall att handskas med om några år.

Tusen ord

Det kan vara så fint med ord. Några få ord kan betyda väldigt lite, nästan ingenting, men om man vill kan de fylla en med en atmosfärisk känsla och fniss. Det är du som bestämmer. Idag sa min kollega följande när vi satt i bilen och tittade på småfåglarnas pickande och försökte komma på vad det var de pickade i sig egentligen:

"Vilket liv att vara fågel. Gå och picka i marken hela dagarna. I och för sig, det är ju det vi gör också."

Nu ska jag springa lite. För närvarande är det så slött på jobbet att det knappast kan ses som träning längre.

ps. I ARE DROID är bäst. ds.

talesätt

Jag håller på att försöka lära mig ett slags text-/ritprogram till mitt nya bokhandelsjobb. Min chef kan inte heller det här programmet så det är tänkt att jag ska lista ut hemligheten på ett väldigt autodidaktiskt sätt. Det går sådär, jag är i allmänhet inget datasnille. Men jag får ändå ut mycket av denna upptäcktsfärd. När jag startade programmet i lördags fick jag upp det här lilla ordspråket:

Att lära utan att göra är som att älska utan att röra.

Poetiskt, och på rim dessutom.

vilsen & moderlig

körde ihjäl sig
alkis i centrum?
sitter i fängelse, rättspsyk
borta efter obehagligt hot
civilingenjör

Slut på det roliga

Jag har varit smått lyrisk över mitt sommarjobbs förträfflighet. Det har lagt sig nu. Nu vill jag bara ha semester. Jag vill resa bort, äta ute på oregelbundna tider, sova, vara vaken sent och göra vad som faller mig in. Follow my instinct, obey my thirst.

Jag vill inte gå upp klockan 5, ha begynnande bonnbränna, valkar i händerna, biffig kroppshydda och borttappad stilkänsla. Jag vill inte behöva tänka på morgondagen. Ta mig tillbaka till studentloosern! men gärna en lite rikare sådan.

I ARE DROID är bäst. Man får inte glömma att gå utanför sina favoritsfärer. Man kan stöta på det mest fantastiska.

tänk om man fick vara lite full med cocorosie i en husvagn i göteborg det vore väl härligt

Det här klippet tipsade Alexander om.
Skruva upp volymen lite så kör vi.

Tusen kilo kärlek och älskog

Historiska musikögonblick

Jag brukar inte romantisera historiska musikögonblick, om någon frågar mig vilken kändis, död eller levande, jag helst skulle vilja träffa så svarar jag nog "ingen", och jag skulle inte gräma mig nämnvärt över att missa en viss konsert. Jag är helt enkelt inte nördig på det viset (men jag vill understryka att jag inte ser ordet "nördig" i denna bemärkelse som något negativt). Men det finns faktiskt en grej jag önskar att jag hade upplevt, och det är detta:
Jag skulle vilja ha sett och hört Gimme Shelter framföras live under Rolling Stones USA-turné 1969. Det är världens bästa låt tror jag. Och ett av världens bästa band. Alla som inte har sett dokumentären Gimme Shelter måste göra det. Det är för er egen skull. Här är en trailer.



Det hade även varit lite häftigt att bevista Woodstockfestivalen samma år.

Nu när jag börjar tänka på det så blir jag faktiskt lite romantisk. Den mest historiska konsertupplevelse jag har haft var nog när jag och Eve såg Kent på vår första Hultsfredsfestival 2001. Hela den festivalen var historisk för oss. Vi skrev till och med en bok om det hela, på plats. Förevigat föralltid.

Sanning

Det finns en himla viktig artikel i SvD Näringsliv idag. Den gäller prylinnehavet. Det står att vi blir stressade av alla materiella tillbehör som sommaren tycks kräva.

"Om vi bara skaffar fler saker men inte mer fritid, ja då får vi ju automatiskt mindre tid att lägga på varje ägodel."
Jörgen Larsson i SvD idag

Det gäller ju dock inte bara sommaren utan hela tiden tycker jag. Jag tror definitivt på minimalism på ägandefronten. Jag blir stressad bara av att ha olästa pocketböcker i bokhyllan. Jag hinner ju ändå aldrig läsa, ty jag måste blogga. Det vilar något sorgligt över oanvända prylar, och vem vill vara omgiven av sorglighet?

Roligast 2008

Varje dag går min syrra och jag förbi en liten anslagstavla på vägen till jobbet. Där sitter denna lapp. Alltså jag säger inget mer om det. Förutom att det typ är bland det roligaste jag varit med om. Läs själva.
Jag är barmhärtig nog att censurera namnet.

Your Beat Kicks Back Like Death

Vi gled in på en fantastisk sammankomst med Jens Lekman igår. Synd att inte Elin också följde med för hon skulle verkligen diggat.
Elin och jag var saliga, snygga och mätta. Vi tog ett snabbt beslut mellan slussen och gamla stan tillbringade kvällen på varsitt håll åt förundran över sommarens härlighet.

Bring your machines

Den som väntar på nåt gott som redan har gått väntar alltid för länge.

/Elin

Loud disco & reversed circus music

http://www.myspace.com/iaredroid

"Låter som:
A big motor. And somewhat like a small, small kid who just fell over and bumped his head."

Konsert

Jag var på konsert igår. Det gällde Timo Rejsinen/Raisinen/Raceinen (fast jag vet att det stavas Räisänen) på Debaser. Jag är inget Timo-fan egentligen, men jag ville ändå ta tillfället i akt att hänga med dem som bjöd med mig, några som har färgats av samma uppväxtfärg som jag - det öde landskapets och de eviga bussfärdernas färg. Man har en viss samhörighet. Det är dessutom ena hyvens killar. Det är min brors kompisar. Min bror är bortrest på alldeles för lång tid, så jag tar hand om hans vänner så länge. Hans vänner är mina vänner. Dessutom gillar jag att bli bortförd utanför mina egna favoritsfärer, det är spännande och gör livet större.
Slut på filosofi för den här gången.

Timo var faktiskt ett riktigt live-snille. Helt sympatisk, enkel och röjig. Snäll och fräck på samma gång. Så som det bör vara på en popkonsert. Men bäst var ändå förbandet, I ARE DROID. Övriga i gänget tyckte att de var lite slätstrukna tror jag. Men jag älskade melodierna och den ödsliga rösten.



När vi skulle åka hem träffade vi några vilsegågna fransmän på kortvisit i Sverige. De ville komma till "Kataplan". Jag ba "Bonsoir" och sen tog jag på mig rollen som hjälpsamt språksnille, ledde ner dem till tubens röda linje och passade på att berätta lite om vart man bör gå ut i Stockholm, pedagogiskt pekande på tunnelbanans linjekarta. Jag går nästan aldrig ut och känner till ungefär tre ställen i Stockholm. Men ändå.

Så småningom kom min tunnelbana, jag hoppade på och satte mig förnöjt flinandes, så himla nöjd med att kunna prata franska. Vad hände då? Jo två mörkhyade fransmän, typ ursprung Elfenbenskusten, kom och satte sig bredvid mig. De delade på en iPod. En av dem vände sig mot mig med sin lur och sa någonting som jag inte riktigt uppfattade. Men jag svarade: Magic System?* Han sken upp och min mun hasplade ur sig en liten fin fransk harang. Så fick jag briljera igen. Så himla
t r e v l i gt. Språk spränger gränser hörrni. Ibland kan jag bli avundsjuk på alla som verkligen behärskar någonting konkret, som kan hantverket bakom något: Eve som kan konsten med tyg, Matilda som kan konsten med glas, Fredrik som kan konsten med gitarren. Men ett språk är faktiskt också en konkret kunskap i ungefär samma klass, ett så kallat know-how, med ett visst mått av know-why inblandat också. Eventuellt.

* en grupp från Elfenbenskusten som sjunger på franska. Det svänger:

En uppriktig puss

Kom att tänka på den här låten idag i rosenrabatten. Nu är det fredag. Fred och kärlek.

Lite klagan med en god, bitter arom och en avrundande sötma i eftersmaken

Nu ska jag använda det här forumet till att spy lite galla över en så kallad hajp inom musikvärlden. DUFFY!!! Uäck, I'm begging you for mercy jag orkar inte höra mer!
Jag tycker helt enkelt att hon är skitdålig, hennes röst är obehaglig, bräkig och tillgjord och hennes låtar helt ointressanta. Det låter som att hon försöker återskapa en svunnen era men bara lyckas skapa plast. Hon är jättejobbig att lyssna på, men varenda radiokanal med musik spelar henne hela tiden. Ännu en anledning till att lyssna på P1, men den här veckan har jag haft mer av en P3-vecka, så det har ju blivit en del Duffy av bara farten. Hade det inte varit för att hon är hyllad överallt skulle jag inte ha brytt mig så mycket, utan bara låtit henne passera som en musikalisk medelmåtta i mängden, men när något är så väldigt uppskattat från alla håll, och man själv inte ser detsamma, så måste man ju reagera. Sätta ner foten.

Men vem vill vara en som bara klagar? För att hylla en annan artist med "karaktäristisk röst" så ska jag hylla Amanda Jensen. Jag tycker hon är grym.

Vinden

Igår träffade jag två kompisar som jag ser alldeles för sällan. Den ena hade köpt en motorcykel som han kom glidande på och den andra hade rakat av sig sitt långa hår. Vilket gäng va, de kan minsann konsten att överraska. Alltihopa var dessutom assnyggt kan man säga. Själv hade jag en lite ny variant på min sidbena, fast den förstördes i vinddraget när jag cyklade till dejten så på det hela taget var jag väl gamla vanliga Elin. Men det är inte fy skam hörrni!

Nu ska jag publicera en höstdikt som jag skrev när jag gick på Slottsskolan, det vill säga när jag bara var en gnutt. Jag kom att tänka på den nu när jag pratade om vind i håret. Den är inte lång, men jag tycker ändå att det är konstigt att jag kommer ihåg den. Det tyder väl på att dikten är oklanderlig vad gäller komposition och rytmik, antar jag.

vinden viner
träden vajar
några sitter på en bänk och dricker choklad
visst är hösten en härlig årstid

Fast nu är det ju sommar!

Trubbel

Idag vill jag nog egentligen inte säga något speciellt, utan bara lägga upp en låt som har en text som jag älskar.



Jo, en grej vill jag säga. Idag blev jag medbjuden på någonting. Det är fint att bli medbjuden, man blir glad. Och då menar jag förstås medbjuden i ett ganska tidigt stadium, inte uppringd mitt i natten för att delta i något som redan pågår sedan länge. I dylika fall blir man hellre ledsen.

Paranoid park

I det här inlägget ska jag bara hylla regissören Gus Van Sant.

Okej: jag älskar Gus Van Sant. Han är fullkomlig. Hans filmer är svindlande visuella upplevelser. Hur komponerar han alla dessa färger och smaker? Hur vässar han udden i varje dialog? Var hittar han alla sina snygga skådespelare?

Ernst Kirchsteiger

Ernst Kirchsteiger, denne man, detta fenomen. Hur blir man som han?
Igår kväll förlängde jag och brushan livet litegrann genom att skratta oss igenom "Sommar med Ernst" i tv 4. Så himla bra! Karln var överallt: cyklade omkring bland rapsfälten med vidöppna näsborrar, snickrade ledigt ihop en trall, njöt i fulla drag av den arla morgonens dofter, skrockade lite ihop med grisbonden, och häpp så var det dags att laga lite mat också. Och allt var bara så "skönt". Klipp, här har vi Ernst, sitter på stranden och syr. Javisst. Zoom, kolla han är barfota och har sand mellan tårna då han mjukt pressar ner foten mot symaskinspedalen. Så naturligt att det nästan inte är naturligt. Men hans oförtrutet positiva inställning, hans sätt att liksom fascineras av och omfamna världen i hela dess prakt, gör att man bara inte kan vara cynisk (okej, bara lite kanske, ibland).

Jag är ju inte direkt den första att uppmärksamma att Ernst slänger sig med diverse originella uttryck, snarare har nog alla dagstidningars skämtsamma notiser på ämnet gjort att man inte kan lyssna på Ernst utan att göra om hans fraser till just skämt. Men det kryllar ju av dem, de poetiska formuleringarna, och de är fantastiska! Ett exempel från igår:
Ernst håller på att snajda ihop ett par ljusstakar och har precis gjort klart de vitmålade trästommarna då han kläcker finessen med det hela: "och nu kommer finessen - och det här har jag tänkt på väldigt mycket", varpå han tar fram två stumpar ullbeklätt fårskinn och lindar runt stakarna. Fint.
Eller: Ernst strosar vid havet en helt skön morgon och bara måste dela med sig av de förunderliga omgivningarna till tittaren. Han beskriver hur tången luktar på det där speciella sättet, havet som luktar hav, blomdoften, "och här skulle ni egentligen ha luktteve. Nu är det skönt!"

Så himla skönt, Ernst. Det finns ingen ondska i det här. Eller så är det precis det det gör, men nu ska vi inte vara såna.

Lycka i en liten boombox!

Jag har varit lite låg idag av någon outgrundlig anledning. Men så kommer man hem och Peter har fixat biffen i form av ett mail på facebook där han ger mig världens skönaste bild. Jag ba dog. Nu är jag glad igen. Såhär är bilden:

"Tänk oldschool boombox, blues brothers brillor med keps bakåfram, volymen på MAX och en attityd endast toppad av Marky Mark, http://youtube.com/watch?v=UnzgNAzquCw, kryssandes ner för Söders gator." - signerat Peter



Det var alltså så Peter kände sig när det visade sig att hans Lil' Wayne-tips var en veritabel hit i E-lägret (och hos Jay-Z, by the way). Jag förhindrade dessvärre ett förverkligande av den boomboxande Marky Mark-brothern genom att såga nästa tips, Anna Maria, och därigenom ta ner Pete på jorden. Jag ångrar det djupt. Hade jag sett en sådan Pete jazza fram på gatan hade jag inlett en Följa John, på stubinen.