tusen läckande tårar

min vilsna och känsliga (fast ändå inte) period kulminerade idag i en procession hela vägen från perrongen och hem. Det var jag och mina tårar som deltog i följet.

Det var liksom inte det bästa jag läst men det faktum att trösten "det är bara en bok" inte håller nånstans är så sorgligt att jag dör.