När det börjar fräsa

Vanligtvis uppmuntrar jag till känsloblottande. Man kan säga att det är en av de mest fasta grundläggande inställningar jag har i livet. Om man är till exempel ledsen så måste man få vara det ett tag. Man får vara sur och lite dryg eller fett arg. (obs: det får inte bli överdrivet) För om man kan det så leder det oftast till att man kan vara riktigt glad också.
Men det har hänt, inte ofta men det har hänt, att jag tänker som i bruksanvisningen på popcornpåsen:

"lägg omsorgsfullt på locket"