april april, du fina sillsallad

En stor del av mig tycker inte att det tjänar någonting till att klaga över vädret och årstiden och andra dylika förhållanden som man ändå inte kan göra så mycket åt. En minst lika stor del av mig skiter dock i om det är meningslöst att klaga och kan inte tänka annat än "jävla piss" och saker som "sorgligt väder", "deppigt väder" och "omänskligt väder". Det går inte ens att gå ute för man bara glider omkring i en ful bajsig sörja och skorna blir alldeles dyngsura och allt blir gråbrunt och bajsigt och fult. Men jag är lite glad också, för det finns en fördel med vuxenperspektivet på tid (vuxenperspektiv på tid = att den går så overkligt snabbt, att t ex ett år inte ens är lång tid längre), och det är att jag vet att innan jag ens hinner svälja min vinterliga kvot av saffransbröd så kommer det att ha börjat bli vår igen. Förra våren började ungefär när den här bloggen började, bara lite lite senare. Då blev marken torr, man vågade doppa handen i sjön och man kunde jogga utan mössa. Shit alltså, det kommer att hända igen.