förspilld deg i magen

Jag är så arg. Finns det några bra ord för att beskriva det här som jag känner? nej.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Bloggen är inte tillfredsställande som ventil i det här läget, jag känner det. Alltså: ilskan räcker bara till att slå slå slå. Men jag vill ändå verkligen försöka formulera mitt scenario så jag sitter här och försöker hitta ord att bygga ihop med min värdelösa fingersättning på tangentbordet. Det kommer inte att gå. Nu när jag försöker känner jag mig bara liksom såhär överbehärskat psyko. En gång slog jag ju sönder tangentbordet på mina föräldrars dator. Liksom bara smack det hårdaste jag kunde med hela handflatan så knapparna flög iväg. Det får inte hända med min fina fina lilla vita, nej jag tar ett djupt andetag. Att ilskan känns totalt irrationell förstärker bara känslan som i en ond ond spiral som mörknar djupare och djupare ner i geggan. Nej ner i min misslyckade ojästa deg som var den utlösande faktorn i detta svarta hat.

JAG SKULLE BAKA LUSSEBULLAR OCH HADE TYP SNACKAT OM DET I EN VECKA, KÖPTE INGREDIENSER FÖR MINA SISTA PENGAR OCH GICK HEM FÖR ATT ÄGNA KVÄLLEN ÅT DET JAG ÄLSKAR: BAKA OCH ÄTA BULLARNA SEDAN MED MINA FINA GULLIGA KOMPISAR EFTER EN HÅRD ARBETSVECKA I SKOLAN MED HELGARBETE LÖRDAG OCH SÖNDAG OCH SÅ DÖDADE JAG JÄSTEN MED FÖR VARM MJÖLK OCH BULLARNA BLEV ÄCKLIGA SOM FAN.

Elin jag vet att du förstår. Även om ingen annan förstår så tröstar jag mig med att du förstår, ja det gör jag.