tisdag 18 november 2008

Dom smiter med allt mitt hår

Igår började jag tänka på mitt hår. Jag tappar rätt mycket hår just nu och är ständigt omgiven av små hårnystan: mina hårstrån fastnar i sällskapets skäggstubb, på mina egna kläder, under andras strumpor etc. Kanske är det det här som gör att jag är extra uppmärksam på hår just nu, för i vanliga fall är jag ingen typisk hårperson. Mitt hår är ganska vanligt och har inte sparats i åratal, det bara är. Men igår fick jag syn på en tjej som i eftermiddagsmörkret hade myst ner sig mellan sin halsduk och sitt hår och plötsligt blev jag helt öm i hjärtat. Av mitt eget hår. Jag tänkte: Shit, tänk om man skulle tappa allt hår, och kände att det vore närmast katastrofen. Jag älskar mitt hår! Snälla håret, lämna mig aldrig.

Inga kommentarer: