förspilld deg i magen

Jag är så arg. Finns det några bra ord för att beskriva det här som jag känner? nej.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Bloggen är inte tillfredsställande som ventil i det här läget, jag känner det. Alltså: ilskan räcker bara till att slå slå slå. Men jag vill ändå verkligen försöka formulera mitt scenario så jag sitter här och försöker hitta ord att bygga ihop med min värdelösa fingersättning på tangentbordet. Det kommer inte att gå. Nu när jag försöker känner jag mig bara liksom såhär överbehärskat psyko. En gång slog jag ju sönder tangentbordet på mina föräldrars dator. Liksom bara smack det hårdaste jag kunde med hela handflatan så knapparna flög iväg. Det får inte hända med min fina fina lilla vita, nej jag tar ett djupt andetag. Att ilskan känns totalt irrationell förstärker bara känslan som i en ond ond spiral som mörknar djupare och djupare ner i geggan. Nej ner i min misslyckade ojästa deg som var den utlösande faktorn i detta svarta hat.

JAG SKULLE BAKA LUSSEBULLAR OCH HADE TYP SNACKAT OM DET I EN VECKA, KÖPTE INGREDIENSER FÖR MINA SISTA PENGAR OCH GICK HEM FÖR ATT ÄGNA KVÄLLEN ÅT DET JAG ÄLSKAR: BAKA OCH ÄTA BULLARNA SEDAN MED MINA FINA GULLIGA KOMPISAR EFTER EN HÅRD ARBETSVECKA I SKOLAN MED HELGARBETE LÖRDAG OCH SÖNDAG OCH SÅ DÖDADE JAG JÄSTEN MED FÖR VARM MJÖLK OCH BULLARNA BLEV ÄCKLIGA SOM FAN.

Elin jag vet att du förstår. Även om ingen annan förstår så tröstar jag mig med att du förstår, ja det gör jag.

hej

Akta er, jag fittar ur! hehehe outfit. Tillställningen ikväll kommer att bli helt urfittad. Osv. osv. Men nu slutar jag vara ful i mun.

Dagens visdomsord: den som söker skola finna.




bild: http://publicdomainclip-art.blogspot.com

the way you wanna get rid of me makes me weak in the knees

Alla som sa att pop- och rockmusik var farligt hade rätt. Jag blir helt galen när jag hör bra musik. Helt ifrån mig. Hejdå.

april april, du fina sillsallad

En stor del av mig tycker inte att det tjänar någonting till att klaga över vädret och årstiden och andra dylika förhållanden som man ändå inte kan göra så mycket åt. En minst lika stor del av mig skiter dock i om det är meningslöst att klaga och kan inte tänka annat än "jävla piss" och saker som "sorgligt väder", "deppigt väder" och "omänskligt väder". Det går inte ens att gå ute för man bara glider omkring i en ful bajsig sörja och skorna blir alldeles dyngsura och allt blir gråbrunt och bajsigt och fult. Men jag är lite glad också, för det finns en fördel med vuxenperspektivet på tid (vuxenperspektiv på tid = att den går så overkligt snabbt, att t ex ett år inte ens är lång tid längre), och det är att jag vet att innan jag ens hinner svälja min vinterliga kvot av saffransbröd så kommer det att ha börjat bli vår igen. Förra våren började ungefär när den här bloggen började, bara lite lite senare. Då blev marken torr, man vågade doppa handen i sjön och man kunde jogga utan mössa. Shit alltså, det kommer att hända igen.

Jag har urskiljt min hatmänniska

Förutom det mest uppenbara som exempelvis att vara missunnsam, arrogant eller sexualförbrytare så är den mest otrevliga människotypen den som är kombinerat pladdrig och totalt oförmögen till att lyssna. Det är helt psyko. När jag tänker efter så innefattar det både arrogans och missunnsamhet. Det väcker hat i min urvridna tisdagssjäl.

jag är ett dream team.

Jag drömde lite skumt inatt, och det kändes väldigt verkligt när jag vaknade. Jag drömde att en närstående kommenterade mina röda ögon. Jag drömde också att jag var på ett ställe där det satt skyltar uppe som sa att man inte får släppa ifrån sig hårstrån på golvet, utan måste slänga dem i papperskorgen.

Slutsats: Jag är nervös över mitt hälsotillstånd och den negativa påverkan förfallet har på omgivningen.

En dag i somras var jag med i romanen 1984

I huvudet på min syster

Den här veckan har jag besökt min lillasyster i Uppsala. En kulen och mörk kväll svängde vi förbi det anrika cafét Linnéhörnan för en kaffe. Elin stod och hällde upp i våra koppar och jag stod bakom. Det var ganska trångt i cafét. En gammal gubbe, typ lite skröplig mysgubbe, ville passera förbi mig med sin kopp i högsta hugg.
- Ursäkta mig! Men när han såg att Elin stod och hällde upp sa han Ja det är förstås ni ska få erat kaffe också, vem vill inte ha kaffe en kväll som denna, när det är så mörkt och kallt ute.
- Verkligen, svarade Elin som alltid bondar med gamlingarna direkt, då är kaffe det bästa som finns.
- Ja, kaffe och att få komma in i värmen, svarade gubben.
- Jaa, och ha det trevligt med goda vänner och lite levande musik, fortsatte Elin på sitt drömmande och lite frånvarande sätt.
Gubben såg lite konfunderad ut och tystnade ett ögonblick innan han fortsatte:
- Ja, jo visst... det stämmer ju, men... musik vet jag inte. Jag hör ingen musik här.
Förutom gästernas mummel och porslinsklirr var det tyst på caféet.
- Nej, musiken måste komma inifrån, svarade Elin vänligt men bestämt och började röra sig bort genom trängseln mot vårt bord.
Gubben och jag stod kvar och sa, hjärtligt skrattande:
-Hon, hon är en filosof!

Jag idag.

Alla stirrade.
Jag rodnade.

beskyddare

Jag och några balla typer jag känner har en musikbytargrupp där vi ger varandra musiktips. Härom dagen sa E: "lyssna på fleet foxes!". Jag lydde, och eftersom det passar min inre känsla så bra just nu så lyssnar jag bara på dem nu. Speciellt på den här:

INSIDE OUT

Eftersom jag är mystiska tjejen som värnar om min integritet så har jag ännu inte avslöjat den syssla som under hela sommaren dolde sig bakom kodnamnet jobbet. Vet inte varför jag är så angelägen ibland om att behålla denna förklädnad. Skydda min identitet mot bloggens alla typ två läsare (som ändå redan känner mig). Intressant blogg då liksom. Jag skriver, men ändå inte.
Anywayz
Jag hjälpte till att sy och bygga de sällsamma kostymerna och den fantastiska scenografin till detta mästerverk:



Gå och se den på dansens hus i Stockholm december-januari om ni gillar att ha kul!

XOXO

Jag är hemma och på motorvägen samtidigt. Långtradarna tradar sig förbi i snigelfart.

Dom smiter med allt mitt hår

Igår började jag tänka på mitt hår. Jag tappar rätt mycket hår just nu och är ständigt omgiven av små hårnystan: mina hårstrån fastnar i sällskapets skäggstubb, på mina egna kläder, under andras strumpor etc. Kanske är det det här som gör att jag är extra uppmärksam på hår just nu, för i vanliga fall är jag ingen typisk hårperson. Mitt hår är ganska vanligt och har inte sparats i åratal, det bara är. Men igår fick jag syn på en tjej som i eftermiddagsmörkret hade myst ner sig mellan sin halsduk och sitt hår och plötsligt blev jag helt öm i hjärtat. Av mitt eget hår. Jag tänkte: Shit, tänk om man skulle tappa allt hår, och kände att det vore närmast katastrofen. Jag älskar mitt hår! Snälla håret, lämna mig aldrig.

juuulen är hääär!

Julpynt.
När annars gillar någon att inreda såhär kitschigt, grällt och plåttrigt?
Tänkte jag när jag stod i skyltfönstret och lindade stjärnljusslingan runt en stång som redan var beklädd med fejkgranslinga, som var beströdd med guldstjärnor.

Finns jag?

Ibland kan jag få känslor av att allt är meningslöst. Inte så att jag blir deppig och vill ge upp, utan mer att vi människor springer omkring som små myror på vår lilla kaksmula av tid i universum och i historien, och kämpar för saker vi tror är viktiga och betydelsefulla, men som i ett större perspektiv saknar all betydelse, eftersom Tellus och människan ändå är ämnade att gå under så småningom. Så kan jag tänka till exempel när Centerpartiets ledare berättar att inga bensindrivna bilar ska finnas år 2025 och att inga hus ska värmas upp med oljeeldning år 2020.

En del av mig tycker att allt miljöarbete är bra och viktigt; en annan del tycker att det är fånigt självbedrägeri eftersom allt ändå kommer att utplånas och ingen odödlighet existerar. Men eftersom jag inget vet med säkerhet så fortsätter jag att sopsortera. Har ändå inget bättre för mig och det är rätt kul med sortering. Men jag undrar om politikerna aldrig får såna här tankar. Man får nog inte bli för existentiell om man ska vara politiker. Eller så är det att förmå sig själv till att bli ideologiskt övertygad bästa boten mot ifrågasättandet av grundläggande tillstånd och förutsättningar; ett sätt att fixera meningsfullhet.

Själv fortsätter jag leva i meningslöshet och oövertygelse och är rätt nöjd med det.

Slutsats: meningsfullhet är något man själv skapar.

Idag fyller pappa år, hurra hurra!

middagsrapport från andra sidan garderobsdörren

Här sitter jag och mumsar egenkomponerad falafeltallrik deluxe: falafel, bulgur, ruccola, tomatsallad, fetaost, saltgurka, tomatsås och yoghurtsås. Det behöver jag, för jag har cyklat stillastående cykel i 90 minuter, och här kommer dagens andra hyllning, som egentligen innehåller tre: ÄLSKA SPINNING, ÄLSKA MIN SPINNINGINSTRUKTÖR och sist men inte minst ÄLSKA EUROTECHNO.
På riktigt alltså, älska allt det här. Jag kommer ut ur garderoben nu: jag gillar verkligen eurotechno och jag ångrar att jag slängde alla mina Absolute Dance från 90-talet. Det är så
t-u-n-g-t sound i detta, man blir superwoman.

Ja och förutom det har mina två senaste ordverifieringar varit jättetrevliga ord: DELITIO och MOSSIST. Det tar sig verkligen på den här fronten.

November

Jag är tacksam över min fantasi. Fantasin som jag har når över alla gränser, river murar och bär mig hela vintern genom hundra nyanser av grått. Min kärlek till fantasin går att jämföra med min kärlek till tv till exempel. Man skulle kunna säga att fantasin är den egna lilla psykologiska tvn som visar program dygnet runt i multipla tablåer. Fantasi är underhållning i världsklass om ni frågar mig.
Om det finns fler ord som betyder fantasi så ska jag tapetsera väggarna med dom, ska bara slå upp i synonymordboken.

gengångare

ett steg närmare att finna sig själv

Jag och E har nyligen fått veta av säker källa att vi båda var Marilyn Monroe i våra tidigare liv. Föga förvånande, kan man tycka, men inte hade man riktigt vågat tänka tanken. Detta bekräftar hur som helst våra starka aningar om att vi faktiskt var samma person en gång i tiden. Skönt att ha rett ut det hela, jag känner mig mycket tryggare i mig själv nu. Eller vad säger du, ma chère Marilyn?

romersk atletisk tänkare

Här är min älsklingsstod. Hans röst är något alldeles extra och den lyssnar jag ofta och gärna på.

(åh shit vad jag är dålig på bildhantering, förlåt mig denna fula beskärning. Bilden förtjänar ett bättre öde, men jag får inte till det.)

hösten är en väldigt mörk årstid

Spanarna. Jag älskar det radioprogrammet. Det är en så smart idé, och spanarna är ofta så väldigt smarta. Som grädde på moset (blöäh!) har ALLA spanare, plus Ingvar Storm, fantastiska röster. Speciellt de manliga spanarna. Röster alltså, magiskt. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag är lite besatt av röster. Till exempel faller jag i trans när jag hör Drottning Silvia prata. Jag kan lyssna på ett radioprogram flera gånger i rad om någon med trevlig röst pratar, som avslappningsövning ungefär. Senast lyssnade jag på Ekots lördagsintervju i P4 med just Drottning Silvia, ca 5 gånger i rad. Under tiden gick jag runt i lägenheten och gjorde annat och var helt slapp. Det är lite makabert att tänka på att ämnet för intervjun var barnpornografi på nätet, men ibland kan det inte hjälpas.

Min slutliga megahyllning går till Göran Everdahl, som är ett geni förklädd i ringa uppenbarelse. Jag menar, han är stilig och så, men han gör inget väsen av sig. Helt plötsligt inser man bara att han är ett geni.

dikt

Ordverifiering för kommentarer på nätet är rena paradiset för en ordälskare. Smaka på det här: DISHTISM.
Så snyggt, man vill genast använda det.

Så här till exempel: "Den där grabben bara snackar en massa skit, han är full av dishtismer."

Eller: "Van Strobhenhofer ville dra pointillismen till sin spets och lade därmed grunden för dishtismens estetik."

Eller så är det en jävlit ny bakterie.

trampat igenom molnlandskapet

tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk

För mycket av det goda är aldrig nog. Det var kul att städa i 10 minuter. Det var klockan 18 och jag är fortfarande inte klar. Det blev tråkigt.

Jag har varit i en annan stad och drunknat i åsynen av nakna, manliga stenstoder. Det var härligt, men vad ska jag göra nu, återanländ till Mordor, annat än att drömma om nakna, manliga stenstoder?

En hälsning från en blöt utsikt

fotografen hälsar att fotoredigeringskursen har lämnats åt slumpen och ger er den oefterhärmeliga råa versionen. Naturligt.

En hälsning från en gammal halväten lunch och några blöta champinjoner

säljs på tradera till högstbjudande

En hälsning från ett E till ett annat

En hälsning från två håriga möbler

En hälsning från två varulvar

den ena lite hemligare än den andra

En ny rundel på fikabuffén

Sedan jag i somras återupptäckte Digestivekexets goda smygbitterhet har Digestive Oliv varit mitt fikakex. Idag bestämde jag mig dock för att det får vara nog med Digestivekex för ett tag, de blir numera torra i min mun. Jag letade således efter ett substitut: något som förhöjer kaffestunden utan att vara ett äkta fikabröd. Jag hittade det här



Det är asgott jag rekommenderar det starkt. Jag föredrar vanligtvis att saker smakar det de ursprungligen var tänkta att smaka, och det innebär att knäckebröd inte ska vara sött och smaka kanel. Men alltså här har vi ett undantag, och det är inte så förvånande, ty kanel fungerar i alla lägen.

Nu är det dags att raljera och kritisera.

Jag är lite petig när det gäller ord och tycker att det gärna får bli rätt; att man säger ord så som de heter och använder dem på ett bra sätt. Speciellt jobbigt tycker jag det är när någon i egenskap av professionell pratar offentligt och då säger fel på något ord som rör dennes professionella område. Ett exempel är en sportjournalist som säger att det ena laget KNAPRAR in på det andra, vilket jag skrev om förut här i bloggen. Ett annat exempel är när en konditor är inbjuden till ett bra radioprogram om mat, stoltserar med sina bakkunskaper och säger GELANTIN ca tio gånger under inslaget. Jag smäller av.

Nu har jag ansträngt mig jättemycket för att inte själv göra några språkfel i det här inlägget, för det skulle bli så pinsamt. Men om det ändå skulle finnas något så tänker jag säga att jag inte är en professionell.

Fritidsaktiviteter

Jag har en ny hobby: titta i skyltfönster. Det känns så lyxigt och oväntat att plötsligt bara stanna när man är ute och går. Ställa sig ensam och glo in genom ett fönster, trycka sin snoriga näsa mot rutan och se lite töntig och långsam ut. Helst ska man ha på sig tumvantar, luvjacka och ryggsäck. Helst ska affären vara stängd. Jag tror inte att jag har brukat ta mig tid för denna stimulerande syssla förut. Tror att det här nya beteendet tyder på att jag är ganska avstressad i själen, och det är jag så överraskad över att jag nästan blir stum.

Har ni testat chokladyoghurt nån gång? Nej, alltså jag gjorde det alldeles nyss. Blev lite sugen på typ choklad och man tar ju vad man har. Jag hade kakao och yoghurt.

en ny rätt på ordbuffén

Dagens engelska ord:

opossum = pungråtta

Den kan kallas opossum på svenska också.

öJ>G och E ÄR BÄST INGEN PROTEST!

...b

jag tackar min stjärna

Nyduschad, osminkad, likgrå, iklädd säckig morgonrock och ståendes i ett skuggvänligt ljus tittade jag mig nyss i spegeln och fick då en vink om hur jag skulle ha sett ut om jag hade levt i ett fattigt medeltidssamhälle. Jag skulle ha sett NASTY ut. En hålögd grå råtta med rävdrag. Skulle säkert ha varit piga/prostituerad/allmänt tjyvaktig. TUR att man är född in i IT-samhället och fick bli snäll och sminkad istället.

den slutgiltiga fantasin

När en person kommer in i ens liv och förutom sin glänsande personlighet och sina snygga händer dessutom för med sig en helt briljant musiksamling - ja då känns det faktiskt som om man har vunnit på lotto. Man vill bara ropa bingo fast det är det töntigaste man kan göra så jag låter bli.

dagens motto rimmar faktiskt på lotto

(alltså måste bara börja öva upp rimhjärnan, det är ju snart jul)

SATSA DIG UR KRISEN.

läste det just i Dn Söndag och det är precis min åsikt. Allt som är dåligt blir man av med genom att plötsligt slå det på käften och göra något storslaget oväntat.

När jag ändå snackar jul kan jag passa på att berätta att min önskelista till mig själv är en mur bestående av tre tegelstenar: en svensk synonymordbok, ett svenskt etymologiskt lexikon och en fransk ordbok, typ Le Petit Robert. Lill-Robert.

När jag fortfarande snackar jul kan jag också passa på att säga att jag egentligen inte bryr mig om julafton längre. Innan jag har lyckats ta den tillbaka från varuhus och media så känns den inte så himla kul faktiskt. Julafton behöver bli något nytt för att kunna kännas meningsfullt igen, och om det behöver bli något nytt kan man ju fråga sig om man som icke-troende prompt måste hålla fast vid att fira jul. Man kan väl nöja sig med att hylla lussebullen eller nåt, det är ju ändå den man lever för.

morrn

Jag har målat om två små möbler här i mitt hem. Tyvärr tappar jag en hel del hårstrån såhär i den vitaminbefriade vintertid, så jag har målat in minst tre hårstrån i mina fina möbler. Detta är FULT. Hata lösa hårstrån. Hata att de lösa hårstråna inte är lösa längre.

HALLOWEEN 2008

ensam och lite rädd på M-backen 15 a.
roar mig med kameran

ingen frukost, lunch, middag, åsa

det funkar inte