I huvudet på min syster

Den här veckan har jag besökt min lillasyster i Uppsala. En kulen och mörk kväll svängde vi förbi det anrika cafét Linnéhörnan för en kaffe. Elin stod och hällde upp i våra koppar och jag stod bakom. Det var ganska trångt i cafét. En gammal gubbe, typ lite skröplig mysgubbe, ville passera förbi mig med sin kopp i högsta hugg.
- Ursäkta mig! Men när han såg att Elin stod och hällde upp sa han Ja det är förstås ni ska få erat kaffe också, vem vill inte ha kaffe en kväll som denna, när det är så mörkt och kallt ute.
- Verkligen, svarade Elin som alltid bondar med gamlingarna direkt, då är kaffe det bästa som finns.
- Ja, kaffe och att få komma in i värmen, svarade gubben.
- Jaa, och ha det trevligt med goda vänner och lite levande musik, fortsatte Elin på sitt drömmande och lite frånvarande sätt.
Gubben såg lite konfunderad ut och tystnade ett ögonblick innan han fortsatte:
- Ja, jo visst... det stämmer ju, men... musik vet jag inte. Jag hör ingen musik här.
Förutom gästernas mummel och porslinsklirr var det tyst på caféet.
- Nej, musiken måste komma inifrån, svarade Elin vänligt men bestämt och började röra sig bort genom trängseln mot vårt bord.
Gubben och jag stod kvar och sa, hjärtligt skrattande:
-Hon, hon är en filosof!