Såere

Ibland känner man ett påträngande behov av att vidga tillvaron. Man längtar efter dynamik, efter intryck och efter händelser. Man vill dra in en massa folk. Ibland är det tvärtom. Men ibland är det såhär. Då kan man få för sig exempelvis att det skulle vara kul att åka på festival. Ens livssyn blir romantisk. Vet ni förresten att M.I.A. kommer till Roskilde i sommar?

Den tunna vita linjen

Ett litet tips: sitt inte ner och sola magen. Det bildas då lätt ett vitt streck som löper horisontellt strax ovanför naveln och som inte är helt klädsamt. Jag rekommenderar istället halvliggande till liggande ställning, allt beroende på magens vecktendens. Sitta kan man roa sig med om man har plankmage. Det har inte jag.

Godnatt, eller något i den stilen.

Electroreggae?

Eves och mitt samtalsämne för kvällen: TTA. Eves favvolåt fanns inte på youtube och jag kan inte bestämma vilken som är min favvo. Tänkte först lägga upp A new chance, som är fetbra. Men den var upplagd på youtube av någon som kallar sig smellyfartbum. Jag blev liksom lite avtänd, så jag valde den här istället. Den är också fetbra.

Dagens Krunegård:

Om du är rädd - sluta med det, om du är bränd och rädd - lägg av med det.

Bubblare: Martin får mig på bättre tankar och snart är jag tankad.

ps. Jag har hemtenta, det är därför jag skriver så mycket blogg. Jag hanterar min ångest. ds.

Lycka

Det ser ut som att jag kommer att få fira sommaren ihop med gubbarna på Sh igen. Jag är nöjd. Det är fina killar det där, och nån måste ju göra samhällets grovgöra också. Jag är inte den som är den. Bernt hade gråtit över min frånvaro och de lovade att hissa flaggan när jag kommer. Det är ju inte sant, men det var roligt att höra ändå. Det var kärleksfull humor.


bilden: www.stenklader.se

Äckel

Jag vet att jag på intet sätt är unik i de tankar jag här kommer att uttrycka, men jag bara måste ventilera. Jag antar att alla har läst om den 73-årige österrikaren som har hållit sin dotter inspärrad i källaren i drygt 20 år och gjort henne gravid med 7 barn. Ja, det finns ju ännu mer detaljer kring det hela och ingen av dem är ju förmildrande direkt. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga, men hur sjuk kan man bli? Det vänder sig i magen bara jag tänker på det. DN till frukost idag passar sig inte, men det spelar ingen roll, jag ville spy när jag hörde om det på radion första gången också. Fy faaaaaaaaaan!!! Jävla sjuka svin. Jag förstår inte.

Saker som växer

Två band som jag tidigare inte brytt mig om nämnvärt har fått extremt ökad status hos mitt musiköra den senaste tiden. Det första är The Tough Alliance. Vet ni hur bra de är? Efter att man har lyssnat på deras album "A new chance" i sin helhet kan man inte längre avfärda dem som gnällig masspop, vilket jag brukade göra förut. De är grymma, de är en tuff allians.

Det andra bandet som har växt (fast egentligen har de tydligen krympt med en medlem) är Looptroop. De har ju blivit Looptroop Rockers nu, och när rapparna blir rockers är jag redo att bli rapper. På deras nya album "Good Things" har de dessutom bjudit in Mapei! Älska Mapei. Älska hennes attityd, älska hennes röst. Lyssna på Stains.



Typord Looptroop: hustle

Fast ännu lite grymmare är den här videon med Mapei.



Fast grymmast av alla just nu är Markus Krunegård. Han är fantastisk.
Dagens Krunegård: Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp.
Jag säger: word. Även fast jag egentligen inte säger sånt.

Annars håller jag på och dirigerar bland mina ägodelar. Förbereder flytt. Befinner mig i ett hav av grejer. Har en massa kartonginnehåll, har ändå inte så mycket prylar. Så vad är det jag har? En massa köksredskap och en massa kläder verkar det som. Jag kan laga tusen balla maträtter i lika många balla outfits. Ska bara köpa mat först.

Har även en massa olästa kompendier.

Optimism

"1825 var Almqvist tillbaka i Stockholm och genomgick några svåra år innan han 1828 tog upp en ny karriär - pedagogens."

"Genomgick några svåra år" - det låter så hoppfullt. Det låter så självklart och naturligt, det låter så lite och så övergående. Att livet är som en berg- och dalbana (blå och krokig?) må vara en av våra mest utslitna liknelser, men det är sant. Det att må dåligt och stöta på motgångar lite då och då är något väldigt naturligt och oftast övergående. Men när det väl händer tror man att det för evigt kommer att dominera ens liv. Kanske skulle man bli hjälpt av att betrakta sitt liv ur b i o g r a f i p e r s p e k t i v lite oftare. Ens nuvarande tillvaro skulle då få mer rimliga proportioner. När man har det lite motigt kan man formulera tankar av typen "Våren 2008 hade Lxxxxx det lite motigt. Redan våren därpå mötte hon dock kärleken och tilldelades Nobelpriset i litteratur, trots obefintliga gärningar på området." Efter regn kommer solsken, för att slänga mig med ännu en urvattnad kliché.

Droppen

Det finns redan så många skäl att vilja vara Robyn. Hon är till exempel sjukt begåvad, snygg och hon uppfann Robyn-frisyren. Nu insåg jag just att hon dessutom är med i remixen av (förra?) årets bästa låt, Sexual eruption / Sensual seduction av Snoop Dogg. Jag dör. Och eftersom jag är kär i både Robyn och Snoop så är jag svartsjuk på dem båda.

Jag tänkte lägga upp en Robynvideo här nu men det är så svårt att välja vilken. Så jag tar denna pärla med Sara Berg istället. Alla borde falla som furor för Sara Berg. Hon fångade mig verkligen den där kvällen vintern -06 när hon addade mig på Myspace.

min helg

det handlade om Norén och hans dagbok

det handlade om bokhyllans nya kläder

det handlade om kakor

det handlade om ett soligt försök till studiedisciplin - Röda Rummet i röda brallan

Och det handlade om en liten fest som var bäst i test. Och nu, idag, är det bara

b a k f y l l e d e l i r i u m .

Det är inte ofta det händer, men jag älskar när det händer, när man blir såhär - helt crazy, allt blir skojigt. I hjärnan ramlar bitarna omkring som i ett tetris och allt känns bara helt surrealistiskt. Man tänker de mest fantastiska saker. Fragmentariskt. I'm loving it. Jag känner att om jag skriver min hemtenta nu kan det bli storverk.

(Broder Nils, här har du dina vardagsbilder! De mer intima tar vi på mejlen, ok.)

Flickr

Jag flyttade just in lite mer på internet. Det kan vara skönt när man känner sig lite hemlös inför sommaren. Har bara lagt upp fem foton hittills.

kan inte alla lova att lyssna på denna minst 10 ggr nu!

Jag tippar på att man kommer älska den här låten snart.
Snart släpps Scarlett Johanssons skiva också. Den känns lovande. Fan vad cool hon är. Hennes röst äger.

Hjälp

Markus Krunegård är ett geni. Jag har aldrig hört så många genialiska oneliners komma från en och samma person. I hans låttexter finns de. Smaka på den här t ex: "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel - lev med det". Så enkelt. Så bra. Och så skönt att tänka på varje gång man tabbar sig.


bilden: http://www.debaser.se/?id=5003

Eldkvarn - Alice

jogga och svälja en flugsvärm = vår = freedom

Ikväll ska jag måla en bokhylla och baka kakor. Det går livat till här ute i Shoe Monastery.
Sedan ska jag kontemplera, som ni förstår.

En bra låt apropå ingenting särskilt. Jo Alice kanske.

Säger bara till personen med fingret: moget. Ja det är ju ingen höjdarversion jag har hittat precis. Om ni kan hitta en riktig version att lyssna på rekommenderar jag det, starkt. Så starkt att ni inte kan motstå.

Almost famous

Kolla. Min kompis och före detta korridorsgranne Christian har pimpat en bild på mig. Jag tycker det ser asballt ut. Tack Christian!

Fint -er

Feeling.

En sak som jag tycker är svårt i livet är att förhålla sig till det materiella. Varje dag måste man värja sig mot det. Mot det materiellas betydelse som lätt kan bli förvriden och överdriven. Mot sitt ha-begär. Man måste ha en del. Man får inte ha för mycket. Man vill ha mer än man kan få. Man har redan mer än vad man kanske borde ha. Man vill inte vara ytlig, men man vill visa sitt djup med rätt sorts materialism.
På ett sätt är det materiella inte mer än just något materiellt. På ett annat sätt är det nästan allt.

Författardrömmar

Sent igår kväll skrev jag ett långt inlägg om att jag blir kär i kändisar hela tiden. Det verkar vara någon ny grej, för jag blir det i extremt stor utsträckning. Minst en ny om dagen typ. Men jag tog bort inlägget imorse. Jag tyckte att det kändes lite fånigt och irrelevant. Jag tyckte helt enkelt att det var ett ganska dåligt inlägg.

Men imorse öppnade jag På Stan och vem hittar vi väl där? Jonas Hassen Khemiri. En gammal crush jag har, och alla känslor blommade upp igen i full styrka. Det här med kändiskärlekarna tar bara allt för stor plats i mitt liv för att jag ska kunna låta bli att nämna det.

There's man's law and there's God's law... and I think you know which side I'm on.

Om femtio minuter börjar andra delen av tv-serien Big Love på SVT. Den här serien är så jävla het så boka in onsdagar klockan 22:00 från och med nu.



/boss lady

Ett tips, i ordets rätta bemärkelse

Eve, läs Kappan av Nikolaj Gogol om du inte redan har gjort det. Jag är nästan säker på att du skulle älska den. Du kan få låna den av mig. Själva den materiella boken i sig är också jättefin, och liten. Och nätt.

Det här tipset kan förstås vem som helst ta åt sig av. Men då tar jag inget ansvar för vad ni kommer att tycka. Men det är en bra bok.

Tunt och grunt, tjockt och djupt

Jag har hört vissa klagomål på det här hajpade samarbetet, men det förstår jag inte alls - det är ju bara för skönt. Jag är redo att skaka rumpa när som helst.

Idag har jag doppat handen i Mälaren. Till min stora förtjusning var det så gott som badtemperatur.

I övrigt känner jag mest frustration.
Jag har ett radiotips, som antingen kan öka frustrationen eller skänka lugn. Det är i och för sig tveksamt om jag vill kalla det tips. Ofta innebär ju ett tips att man tror att den man tipsar kommer att uppskatta det omtipsade. I det här fallet är den biten tveksam. Men att programmet existerar är ett faktum, och att jag har lyssnat på det likaså.
Förut idag skänkte det lugn, nu tror jag mest att det skulle öka frustrationen. Det gäller hur som helst Odla med P1, i ...P1. Senaste programmet handlar om klosterträdgårdar. En journalist har träffat och samtalat med broder Nils-Olov på Östanbäcks kloster. Och denne Nils-Olov, det är honom det gäller, och i synnerhet hans röst. Jag är inte överdrivet trädgårdsintresserad, men jag älskar att lyssna på avslappnande röster. Jag kan liksom hamna i trans av det. Lugnet som finns i denne broders röst, och jag tänker i hela hans väsen, är både extremt fascinerande och avslappnande. Men om man är ute efter action är det inte rätt kille att vända sig till. Alla som har sömnproblem kan däremot med fördel lyssna här: http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?ProgramID=1667
Och nu menar jag absolut inte att själva innehållet i det han säger är ointressant, tvärtom, men man kan liksom välja att bara njuta av rösten om man vill.

ps. Han är med i början av programmet, och sedan dyker han upp igen, som en liten överraskning i slutet av programet. ds.

PURE HELL ROXX

En låt till med detta delikata band som har allt. Låten skrevs idag. pure fresh, spanking new. Glöm inte att kolla in deras myspacesida och beställ en skiva! Man gillar dom skarpt, Emili och Thamine.

(här försöker jag lägga upp videon men det GÅR INTE! försöker igen imorgon, god natt alla kycklingar)

Livat värre

Här sjunger de fint.

Jag däremot, jag sjunger som en kratta. Det har jag fått höra av dem som har älskat mig mest, så det är sant. Det betyder ju tyvärr inte att jag inte gillar att sjunga. Jag har hittat en låt som är osedvanligt rolig att sjunga med till. Den här:

http://www.youtube.com/watch?v=vUUV0zld_HU

Try this at home, vet ja!

PURE HELL

Idag var det festival på baksidan. Huvudakten och affischnamnet var Pure Hell. Åsa och jag hade vunnit en exklusiv spelning genom föreningen rockparty. Vi är deras största fans. Pure Hell är våra idoler och vi önskar att vi vore dom.

När orden inte räcker till finns det ändå ett som alltid duger

Efter moget övervägande har jag valt att ikväll säga som följer:
BAJS.

Inget särskilt egentligen, men ändå. Bajs.

Jag tror att bajset egentligen börjar på j och slutar på -obb. Det är då bristen på detta bajs som gör mig lite låg.

När man inte orkar säga det själv...

...kan man låta någon annan göra det.

Obs! Peter kan nog gilla videosnutten, med tanke på alla fyndiga t-shirttryck.

Tvivelaktiga prioriteringar/Vad har jag gjort?

Den här helgen har jag medvetet missat två fantastiska konserter: Yelle och Håkan Hellström.
Jag ville se dem, men jag tänkte att jag borde vara förnuftig, vilket av flera olika anledningar innebar att stanna hemma i helgen. Men nu läste jag recensionerna i DN och grät lite. Först läste jag om Yelle och grät en skvätt för att jag verkar ha missat värsta danspartyt (och för att en del av mig på ett konstigt sätt fortfarande blir lite stolt när Frankrike gör något bra). Sedan läste jag om Håkan och snyftade till lite euforiskt, eftersom att allt som har med den mannen att göra framkallar starka känslor hos mig. Kärlek tror jag.

Ingenting

Välkommen till vår Kent- och Julia Roberts-blogg.

Kents videor är kanske som Elins Hummus. När man drabbas av den första gången tror man inte att det kan bli bättre men det kan det!

Har man väl börjat med Kent kan man ju bara inte utelämna denna veritabla pärla

Jag rekommenderar lyssning minst 4 gånger i rad.

Uppdatering: Jag har nu lyssnat 7 gånger i rad. 4 är för lite, vi säger 10 istället! Minst 10.

People get real

Ikväll har jag kollat på Pretty Woman samt återuppväckt några av mina Kent-skivor. Kvällens känsla kan vi kalla sentimental (tack, Julia och Richard) och melankolisk (tack, Kent) kärlek. Jag är kär i ingen, men också i alla. Watch out. Vemod och pirr i magen samsas om mitt inres flexibla volym. Jag säger: ack. Men med ett litet leende.

Tidigare under kvällen invigde jag mina nya joggingskor. De är vita med gulddetaljer på. Sånt där som skapar en känsla av

Vardagsglamour.

Ännu tidigare idag gjorde jag mitt livs hittills bästa hummus. Den var så obeskrivligt asgod. Fluffig. Mustig. Vitlökstät. Salt. Dagens stoltaste ögonblick. Jag säger: övning ger färdighet. Morgondagens hummus är alltid bättre än gårdagens.

Jag har lyssnat mycket på musik. Jag ville förstås lägga upp någon bra låt här, men många av dem jag ville sprida har inte stått att finna i cyberspace. Så ni får hålla till godo med det här, och det säger jag, att det är verkligen inte fy skam det heller. Den assnygga videon gick inte att lägga upp i bloggen men den finns här: http://www.youtube.com/watch?v=NSSBq7CtIbQ

Mindfulness

Den här helgen har varit både bra och dålig. Vi har legat på ett täcke på gruset nedanför trappan och druckit latte, lyssnat på Janet Jacksons Feedback, lyft ner barn från träd, käkat böckling med potatis till lunch, fått huvudvärk av solsting och sedan legat på golvet och ätit marängsviss.
Men det var segt också. Vet inte riktigt varför men det var segt bara. Jo jag vet varför men det ska jag inte berätta för intresseklubben. Det låter allvarligt men det är inte allvarligt.

Jag tänkte på ett inlägg som Elin gjorde förut, om säkerhet och osäkerhet och sånt. Så kom jag på att jag ska avsluta dagen i sann new age-anda genom att belysa en bra egenskap hos mig själv.
Det enda jag kom att tänka på var någon slags fixar-förmåga som går ut på att vara en fena på att till exempel spänna fast mycket packning på en cykel. Vet inte varför, det var skitlänge sedan jag cyklade.

Cinde-fucking-rella

Igår såg jag Erin Brockovich på tv. Den kan man se många gånger. Man älskar Julia Roberts när man ser henne på film. Hon är en fantastisk person säger jag för att låta lite som min mamma och alla andra som sett henne i tvn.
imorgon visas Pretty Woman så det är bara att bänka sig.

Fundering och preliminär slutsats

Bloggen har blivit en ventil. I den här bloggens vagga gjorde jag en reflexion över vad saken egentligen gällde, vad den här bloggen var för något. Nu vet jag. Det har blivit en ventil.
JAG MÅR SÅ JÄVLA BRA NÄR JAG FÅR UTTRYCKA MIG I SKRIFT PÅ DET HÄR SÄTTET!
Men inte bara det, det är så mycket mer. Jag ska inte drista mig till att säga att det gäller liv och död, men tamejfan, inte är det långt ifrån.
Tack, bloggen.
Tack, Eve.

Nä nu spökar det

För ganska många år sedan, jag kanske var 15, 16 eller 17 år, så bestämde jag mig tydligen för att rita en serie över min och Eves klaustrofobiska tonårstillvaro. Jag ritade en ruta, min första och hittills enda serieruta, och sedan verkar den kreativa ångesten ha tagit överhanden. Det blev inget mer. Men det behövs inte heller, det var nog inte mycket mer än såhär. Jag tror att när Eve pratar om missförstådda post-tonåren så menar hon bland annat post det här:


Det är alltså jag till vänster o ch Eve till höger. Rätt så likt om jag får säga det själv. Så som vi såg ut då alltså.

Svinbra

Den här låten är så otroligt svinbra. Jag tycker det just nu i alla fall.
Jag har några schyssta blogginlägg på gång som jag kommer att publicera ikväll. Ett av dem gäller något jag hittade idag. Jag har rensat igenom gamla flyttkartonger. Jag hittade en grej, som i alla fall är ganska kul för mig och E. Och den här bloggen heter ju faktiskt Jag och E. Fast vi blir glada när någon läser! Svinglada.

magnifikt

Idag är jag glad men också låg. Mest glad.

Meddelande till Eve eftersom jag är för trött för att meddela mig oralt, mejl är ute, facebook förrädare, mobilen för långt bort o jag inte kan vänta

Hej Eve,

Jag fick just en förnimmelse om att vi snart kommer att ha så himla kul.

Puzz

Elin

bilden: www.icakuriren.se

Slutledningsförmågan

Fazermint. Fazermint har glansigt silverpapper. Jag åt just en fazermint ute på stentrappan. Jag blev bländad. Av att en solkatt överföll mig via godispappret alltså. Det betyder: solen skiner. Jag säger: halleluja.

Ett litet moln bara. Det sitter lappar uppklistrade runt hela universitetsområdet med den superfetstilta uppmaningen "Gör något av ditt liv!"
Jag säger: lägg ner och låt mig vara.

ÄNTLIGEN!

Jag har hållt er på halstret tillräckligt länge. Låt mig genast presentera linssalladen, Salade de lentilles aux lardons. Linssallad med bacon helt enkelt. Till Eve och alla andra som eventuellt inte låter sig frestas av rökta grisbitar säger jag: hacka i nåt annat som är salt och gott - gröna oliver? Halloumi?
I den händelse någon vill öva sig i lite köksfranska ger jag receptet (som jag förövrigt snott från någon fransk receptsida) både i originalversion och på svenska.
Êtes-vous prêts? Ok, let's go. C'est tout très internationale, och jättegott.

Pour 6 personnes :
250 g de lentilles vertes/250 g gröna linser ...gärna pyttesmå puylinser
200 g de lardons/200 g bacon
3 petits oignons frais/3 färska smålökar ...jag tog vanlig gul lök, typ 1 eller 2 st, och skar i klyftor
1 carotte/1 morot
1 bouquet garni (laurier/thym)/1 kryddbukett (lagerblad/timjan) ...inte så petigt, jag hade i ett eller två lagerblad och lite torkad timjan

Sauce vinaigrette/vinägrett :
2 échalotes/2 schalottenlökar
2 cuillères à soup d'huile d'olive/2 msk olivolja
2 cuillères à soup d'huile de noix/2 msk hasselnötsolja ...men såna avancerade saker fanns inte till hands så jag tog rapsolja istället
2 cuillères à soup de vinaigre de vin/2 msk vinvinäger ...jag tog vitvinsvinäger, men det går säkert bra med rödvinsvinäger också
1 filet de vinaigre balsamique/1 strimma balsamvinäger
sel et poivre/salt och peppar

Versez les lentilles dans un faitout et couvrez-les d'eau./Häll linserna i en "görallt" höhö..det betyder egentligen "gryta" och täck dem med vatten.
Pelez les oignons frais./Skala de färska lökarna.
Epluchez la carotte, lavez-la et coupez la en fines rondelles./Skala moroten, tvätta den och skiva tunt.
Mettez les oignons et la carotte dans le faitout./Lägg löken och moroten i grytan.
Ajoutez le bouquet garni, salez, poivrez./Tillsätt kryddbuketten, salta, peppra.
Mettez à cuire sur feu moyen pendant 30 minutes./Låt koka på mellanstark värme i ca 30 minuter ...med lock, skulle jag vilja tillägga - om någon nu skulle tveka
Pendant ce temps, pelez les échalotes et coupez les finement./Under tiden, skala och finhacka schalottenlökarna.
Préparez la sauce vinaigrette/Förbered vinägretten:
(Blanda ihop alla ingredienser som står under vinägrettrubriken här ovanför, förutom schalottenlöken ...fast jag tycker man kan blanda i den också)
Dans une poêle, faites dorer les lardons./Bryn baconet i en stekpanna.
Servez les lentilles chaudes parsemées de lardons et d'échalotes. Arrosez de vinaigrette./Servera linserna varma, beströdda med bacon och schalottenlök. Vattna med vinägrett.

Och nu tänker jag INTE skriva Bon appétit! Tänk så förutsägbart det hade varit.

Stum

I am an Echinacea What Flower Are You?

Jag är tyvärr inte alltid så ball som jag vill ge sken av att vara. Det händer att jag gör sådana här test...
Men det här förstår jag inte. Man brukar ju få resultatet, typ "Du är ---", följt av en utförligare förklaring. Men nu ba: I am an Echinacea. Slut.
Jaha, this is going to change my life, thanks for letting me know.

Smäktande toner, baby love

En jutjub: Dexys Midnight Runners!

Cliffhanger

Imorgon tänker jag lägga upp ett recept på världens godaste linssallad!

Det är dessutom mitt första översättningsjobb. Kalla det volontärarbete för privatbruk, men det håller j****** hög standard. Det här får ni bara inte missa!

Visdom, wisdom, sagesse

Jag tror att det är Tage Danielsson som har sagt att utan tvivel är man inte klok. Jag säger tror, trots att jag är i princip säker. Detta för att understryka budskapet i förestående inlägg.

Jag blir ofta förtvivlad över den stora osäkerhet som råder i mitt inre och som regerar min personlighet. Jag ställer mig frågor som: "Vad ska det bli av mig?" och "Vem är jag?". Det vore ju skönt att vara mer bestämd, att ständigt veta sin ståndpunkt, känna sin vilja - och vara beredd att kommunicera dem. Eller att antingen veta något bergsäkert eller inte ha en aning. Inte bara ett evigt mellanting. Jag är bara allt för full av aningar. Somliga kallar det velighet, jag säger jag har en förmåga att betrakta ur alla perspektiv. Sedan går jag hem och har ångest över min persons flyktighet.

Det hela gäller huvudsakligen två typer av osäkerhet. Den första kan vi egentligen kalla instabilitet och den kännetecknas inledningsvis av att en viss säkerhet tar plats i mitt lynne. Jag tycker mig tycka eller känna något specifikt. Det verkar som om jag har bestämt mig. Skönt. Jag och min närmaste omgivning kan andas ut. Våndan är över. Jag tycker mig kanske rent av ana ett mål borta vid horisonten. Jag meddelar glatt mina nära och kära var jag står i livet, ja till och med vart jag är på väg.

En vecka senare eller två är allt som bortblåst. Ett helt nytt perspektiv, gärna ett som står i rak motsats till föregående, har anlagts, och jag är återigen bergsäker. Men på en ny grej. Alla som bryr sig tappar hakan. Jag vänder ryggen åt föregående beslut och allt som det innefattade, och drar. Oftast drabbar nyckerna som tur är bara mig själv, men jag ska avslöja (även fast jag gissningsvis inte borde) att det här kan gälla även i förhållanden. Företrädesvis i slutet av ett förhållande. Jag är verkligen inget att hänga i granen alltså.

Den andra typen av osäkerhet rör rena fakta. Jag har alltid hört talas om saker, men när det kommer till kritan kan jag inte specificera eller förklara någonting. Och ändå ska jag alltid spela TP. Det slutar bara med skam varje gång jag ska briljera. Så jävla förnedrande. Jag undrar hur jag lyckades få så pass bra betyg i skolan när jag har så uppenbara problem med att sätta fakta i ordning på hjärnkontorets dammiga hyllor (jo, det beror på att i dagens skola behöver man inte kunna så mycket, det räcker med att reflektera). Jag undrar också hur jag ska kunna bli en bra lärare när jag varken kan ta in eller förmedla relevant kunskap. Det enda som verkligen fastnar i min faktabank är obetydliga petitesser och luddig kuriosa av typen "Visste ni att Montaigne ville bli väckt av kyrkklockorna mitt i natten bara för att han tyckte det var så skönt att somna om?" Och så kan jag namnen på typ alla stora svenska skådespelare från slutet av 60-talet och framåt. Typ alltså, inte alla förstås.

Men jag är ganska bra på know-how faktiskt. Savoir-faire, för att briljera lite med mina språkkunskaper. Bakar rätt så snygga kanelbullar o dyl.

Det jag tror att jag vill komma fram till med det här inlägget är: ett enda stort självömkande!
Närå, jag ville säga till mig själv och till andra som eventuellt känner igen de här lyxproblemen att vi borde sluta att ha ångest över att vi har så svårt att vara säkra. När någon verkar stensäker på något är det oftast bara som han eller hon spelar cool, eller för att personen i fråga inte är klok (det har Tage sagt). Det stämmer dessvärre att man kan framstå som rätt cool om man verkar stensäker, och det kan vara bra att spela säker ibland för att, tja, låt oss säga nå personlig vinning i vissa specifika situationer. Det är dock naturligt att känna att man nästan inte vet någonting med säkerhet. Man kan ju inte glida genom livet som en exakt och onyanserad robot. Att tvivla är ju rätt så mänskligt, och dessutom klokt (det har Tage sagt). Man kan faktiskt betrakta saker ur flera olika perspektiv och det kan dyka upp nya aspekter utefter vägen som man måste ta hänsyn till. Livsbanan blir i och med det här en aning mindre spikrak, men vad gör det? Vi har ju så ofantligt kul på vägen, och så spännande att aldrig veta vem man kommer att vara om en vecka.

Bara för att ytterligare relativisera tillvaron avslutar jag med några fler visdomsord från Tage D.


Tanke om tolerans

Om jag tänkte som fan,

kanske tänkte hela dan

på mitt liv, och så fann

nån sorts mening som var sann,

ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej:

att då gäller denna sanning bara mej.

hahaha

Den här är rolig

Ett motvärn, en arg hormontanke

Jag blir ibland motståndare som en tonåring. Som till exempel nyss när jag läste en modeblogg.
Förlåt men den var så jävla dålig. Ytlig helt enkelt men jag vill inte använda det ordet just nu så jag säger... tunn, den var tunn och grund. Den utgav sig inte för att vara något annat så det är lungt, men den framkallade ändå nånting hos mig... ...Hat tror jag.
Man får tycka om mode om man vill, det gör jag också. Senast idag började jag sy ett snyggt plagg till mig själv. Men efter den här förargliga bloggläsningsupplevelsen så önskar jag att jag sydde ett fult plagg istället. Det är sånt man kan haka upp sig på bara. Allt sånt liksom. Mode and beyond.

Fast man måste ju få förlusta sig oxå, roa sig, ha roligt, leva loppan!

Jag vet, men man måste få vara ANTI också (MOAHAHAhahahaa!) och det är jag den här veckan.

På tal om kläder så kan jag skriva om en grej som hände förut:
Jag och min kille, vi har ett distansförhållande, skypade med webbkamera (ett modernt distansförhållande). Det var en helgmorgon och när kameran slogs på så skrek min kille:
- Vad fan har du på dig?
- Min morgonrock och pyjamas, svarade jag.
- Det är bara psykopater och seriemördare som har morgonrock eller pyjamas! berättade han och blev rädd för mig från och med då.

(inte jätterädd men lite)

/Rather be forgotten than remembered for giving in

Om man vill älska någon lite så kan man älska Ellen Allien

För att fortsätta dagens videobombning här på bloggen.

Utflykt

När vi skulle på utflykt till Karlstad, det var en månad sedan men eftersom det inte händer så mycket här så pratar vi fortfarande om det, då skulle vi bränna Mountain Goats nya skiva att lyssna på under bilresan. Tyvärr blev det fel på bränningen så vi fick bara med första låten. Såhär lät den bilresan.

Resedagbok

Kolla in Peters resedagbok! Den är något utöver det vanliga:
http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=207748&section=undefined

(jag kan fortfarande inte göra snygga länkar)

Min brors resedagbok är förstås också något utöver det vanliga, om än på ett annat sätt. Eves systers resedagbok likaså. Och Hs. Men jag kan inte avslöja deras alias innan jag frågat om lov. Det gäller att inte hänga ut folk bara för att man har en blogg. Peter har godkänt att hängas ut i rampljuset på det här sättet.

Brontosauriskt

Den här typen vet jag att Eve har upptäckt för länge sen, men jag gjorde det precis NU och det kändes perfekt. Perfekt sound för nuvarande livstid. Jonathan Richman!


Plus den här, med samma briljanta (?) kille. Som en liten kommentar till Eves senaste inlägg. Puss och kram!

Lera

I skolan har vi modellering den här veckan och det känns ganska trist och enahanda. Men jag hittade en video som någon kiddo i världen har gjort någon gång och blev inspirerad av grå lera igen.

(den har tyvärr inga ljudeffekter, de får man stå för själv. Interaktivt, modernt)

Vila hakan i handen som luktar apelsin

Idag snöt jag mig i en servett från Pressbyrån.
Jag blev glad.
Jag är så lättköpt.
Det är likadant med Magnum-glasspinnarna. När man har ätit upp glassen hittar man ett litet inristat E på glasspinnen*. Även detta tar jag personligt.

*Det finns en viss risk att det i själva verket är ett M, om man vänder lite på pinnen. Men det ser verkligen inte ut så, det ser verkligen ut som ett E, och jag kan inte se någon annan förklaring till denna bokstav än att... ja.

Ödmjukast,
Elin

Jag växte upp i skogen

"Sometimes nature plays tricks on us and we imagine we are something other than what we truly are. Is this a key to life in general? Or the case of the two-headed schizophrenic? Both heads thought the other was following itself. Finally, when one head wasn't looking, the other shot the other right between the eyes, and, of course, killed himself."


"One more thing: I grew up in the woods. I understand many things because of the woods. Trees standing together, growing alongside one another, providing so much."

Log Lady vet hur man snackar.

Apropå viktiga verk del 2.

Jag läser Brott och Straff. Det är en del av kursen, jag måste läsa den. Men jag vill ju förstås också. Nu har jag hunnit igenom halva och den börjar ta sig otroligt mycket. Jag vill starkt rekommendera den åt alla som inte har läst den. Dessutom vill jag starkt rekommendera att ta sig igenom minst hälften av en bok innan man eventuellt bestämmer sig för att överge den.
Dessutom är han Raskolnikov starkt tilldragande. Jag trodde jag hade lämnat de farliga killarna bakom mig men tydligen inte.

Nattens Häxor

Så modiga, så snygga och så sjukt skillade. Ett ryskt regemente under andra världskriget där det bara var kvinnor som stred. Jag grät av kampvilja och laganda.

Dokumentären Nattens Häxor av Gunilla Bresky visades på SVT ikväll.

Lägg upp en kommentar till Jag och E

Glassigt

Den här helgen var så bra att jag egentligen inte har något att skriva.
Tyckte ändå att det kunde bli tjatigt med samma inlägg överst under så lång tid.
Jag kan presentera tre slutsatser samt en dikt.
1. Bra vänner är bland det bästa man kan ha.
2. Om man drar något till sin spets så vänder det till slut. Exempel: Jag är sugen på en Magnum Classic i en veckas tid. Tänker på Magnum Classic flera gånger om dagen under denna tid. Vill inte ge efter för suget. Ger upp och ger efter för suget. Kanske till och med köper två Magnum Classic. Slutar därefter tänka på Magnum Classic för en lång lång tid. Denna princip kan appliceras på mer betydelsefulla saker och stämmer ofta.
3. Om man är något missnöjd med sin tillvaro så kan man vara säker på att det bästa man kan göra är att agera. Det spelar inte så stor roll vad man gör, men så länge man gör något så blir tillvaron föränderlig och inte statisk. Och då blir man nöjdare till slut.

Dikt.
Den senile Don Juans katalogaria
av Tage Danielsson

Tack alla Ni som vilat i min famn!
Jag viskar ständigt Era vackra namn:

Du mörka, satta, vad var det Du hette,
just Du, med stora bysten som vi mätte!
Och Du, min skatt, vars namn jag glömt just nu,
Du vet, med stora öronen. Just Du!
Och Du med tänderna! Och Du med håret!
Och Du med tatueringen på låret!
Och Du som låg med klockan och tog tid!
Och Du med krumma lilltån i Madrid!
Du med en liten mouche på vänster skinka!
Och Du som alltid skulle gå och pinka!
Och Du med ögat med oval pupill!
Och Du som jämt tog med en kille till!
och Du, Maria... nej, det var Din mamma
vad hette Du nu igen... nåja, skit samma.

Tack alla Ni som vilat i min famn!
Jag viskar ständigt Era vackra namn!

Mosad

Älska.

Men hata när någon som eventuellt borde stötta mig inleder lördagsmorgonen med att säga att jag kastar bort mitt liv. Speciellt när det inte är sant. Speciellt när jag tror på det ändå.

Som när man punkterar en blodfylld mygga mot väggen.

Idag fick vi besök

Han var döv och törstig.

Fåglar

Åsa visade en video en gång. Sedan dess är vi beroende.




/National Geographic cover -92

irritation, missmod, ilska och liknande

För en halvtimme sedan gick jag fortfarande runt och slog på saker men nu är jag lugnare. Jag frågar bara, sakligt och besinningsfullt:
Hur kunde Mario och Andrea åka ut?

Jag öppnar fönstret och skriker Jävla Kvoteringsjury ut i natten, till grannarna, känns lite bättre.

/omintetgjord och sviken

Lyckat experiment

Mitt bästa tips när man känner sig stissig, rastlös, ofokuserad och nere - ja när man känner att man håller på att förlora kontakt med jorden - det är att laga mat. Det bästa är att laga något med rotfrukter. Rotfrukter är färgglada, robusta, jordnära och luktar gott. Lite som en modersgestalt. Medan man står där och skalar och skivar så känner man hur fötterna åter tar mark. Man börjar andas igen. Här ovan skådas reslutatet av min senaste terapitimme. Jag kallar den Grytan och den har allt man kan önska av en maträtt: billig, nyttig, hyfsat miljövänlig och lättlagad, ja tro fan om den inte blev god också. Dessutom innehåller den allt man behöver för att bli glad, så om man inte orkar koka ris eller så, så gör det inget.

Gör så här om du vill vara försöksapa!
Hacka lök och vitlök och fräs i olivolja. Ha i skivad morot, palsternacka och potatis. Ha i krossade tomater, röda linser, skivad squash, buljongtärning, lagerblad, cayennepeppar och eventuellt salt. Koka tills allt är lagom mjukt!

Man kan förstås välja andra kryddor och rotfrukter efter smak. Det är principen om rotfruktshanteringen och den allt innehållande grytan som är det fina.

Hunger

Jag säger bara SLURP.

Mera sommar

Jag försöker skrämma bort vintern med lite sommarpropaganda. Läste någon Olles skidfärd i barndomen? Den är bra. Fast jag minns inte riktigt vad den gick ut på, eventuellt tog den vinterns parti genom att hylla en viss Farbror Rimfrost. Men sådana små detaljer kan man ha överseende med. Det fanns i alla fall någon som hette Gumman Tö, och det är ju bra.

Gränsöverskridande

Varje gång The Tough Alliance kommer med en ny singel brukar jag motvilligt börja gunga med. Jag har något emot dem och deras gnälliga tonårsstämmor, men ändå. Det är det där melankoliska, töntiga, melodiösa popgnidandet som jag aldrig kan motså. Och så har de synthljud.
I dessa dagar av grått snömodd så går allt som påminner om sommar rakt in i hjärtat. När man då hör Neo Violence på radio så börjar man droppa och smälta i takt med snön.
Jag kanske till och med börjar tycka om dem, på riktigt.
För bövelen, jag älskar den här låten, ni måste lyssna!

http://www.zshare.net/audio/2081355322b276/

What is a friend? A single soul dwelling in two bodies. ~Aristotle

A true friend is one who thinks you are a good egg even if you are half-cracked. ~Author Unknown

Om man inte hittar orden kan man alltid gå in på quotegarden.com som jag brukar säga.

Now and again it seems worse than it is, but mostly the view is accurate.

Alla som känner sig missförstådda post-tonåren räcker upp en hand!

Om man vill bli glad igen:



Obs, man måste se hela videon.

Dagsaktuell kuriosa

Min mormor, och andra i den äldre generationen som kommer från samma norrländska ort, kan prata på ett mycket vackert och fascinerande sätt. Det kallas överkalixmålet och är nästan som ett eget språk. Min kloka mormor har bidragit till att nedteckna detta mål i en stor fin bok. Boken ligger här bredvid mig och jag har nyss slagit upp dagens fras:
skaLm å fräos
som betyder: frysa så man skakar
Kan vara bra att kunna.

Om någon skulle vilja lyssna på överkalixmålet, eller på andra fina dialekter, så kan ni kolla här:
http://swedia.ling.gu.se

Länkmaskineriet verkar ha gått på rast, men jag rekommenderar ansträngningen att klistra in adressen i adressfältet. Och trycka på enter.

Ont i huvet

Vissa saker bör man aldrig växa ifrån, och gör det inte heller.

wut u doin?

Det kanske är många som undrar vart jag fått mitt språk ifrån. Alltså all amerikansk slang, alla hårda gangsta gnarly expressions. Och nu ska jag avslöja min hemlighet:

härifrån

she bes quit talkin or ima beat her down

Workshop över

Ännu en guldkantad tv-afton. Sista dagen med workshop i Oslo och nu: live.
Jag älskar nästan alla men mest Mario.





Alltså jag måste bara påpeka för de som inte känner juryn lika bra som jag gör: I denna videon kommer dansken inte alls till sin rätt. Hans enda replik här stör mig lite, ett lamt "du är jättebra på att dansa", det speglar inte alls hans snillrika personlighet. Det faller platt liksom. Måste ses på torsdag 20.00 i kanal 5.

Järnspikar

Jag är en typ som inte slösar på de fula orden. Jag svär väldigt lite. Det här är ingen medveten strategi, utan handlar bara om vana, och jag har i princip inget emot när andra människor svär. Idag utkristalliserades dock ett visst mönster för mitt inre: jag svär när det är pissväder.
Jag hyser extremt fientliga känslor mot kyla. Och är kylan i sällskap med blåst och vasst isregn, ja då är det ju så att man kreverar. Speciellt när man återigen har gått på första-april-skämtet om att våren är här.
Nej fy tusan, idag när jag flåsandes kutade hem från bussen drog jag alla svärord jag kan. De räckte nästan hela vägen, med vissa favoritramsor upprepade.
Väl hemma var jag i ett tillstånd av negativ adrenalinproduktion. Jag lutade mig fram, fortfarande halvt påklädd, för att slita upp min post. Näsan rann, och jag lyckades precis hindra en liten rännil att tränga fram och droppa ner på posten. Min näsa rinner värre än farfars skulle ha gjort om han fortfarande hade varit i livet. Detta är en annan grej som ofta ger mig lust att svära - mina sinnens alltför tidiga förfall. Halvdöv, halvblind och med en orimlig snorproduktion. Och snart är det pollensäsong också.
Nej nu går jag ut och spottar spikregnet i fejan.

Eventuellt

Förresten så tycker jag att det är komiskt att Koh Samui låter ganska mycket som "kossa mu". Är det här kanske något som de flesta av oss har tänkt på, men som inte många bryr sig om att kommentera bara för att det är så icke-skojigt?
Jag tycker i alla fall att det är något som skulle kunna passa under kategorin humor.

Nattliga händelser

Inatt var inte en vanlig natt. Kl 03.57 ringde ett okänt nummer på mobilen. Jag svarade. Jag var lite nyvaken så jag minns inte vilka öppningsfraser som användes, men jag antar att jag sa "ae Elin". Efter en stunds förvirring sa jag "Vem är det?". Tjejrösten svarade: "Det är Marie som du reste med från Koh Samui, jag har jätteproblem" Hmm, Marie, Koh Samui... Fick inte ihop det, det hela kändes mycket främmande, särskilt sådär tidigt på morgonkvisten. En förvirrad tjej i Thailand bara hade infiltrerat i min nattsömn. Skumt. Jag sa att hon måste ha ringt fel och då la hon på. Men alltså, "jag har jätteproblem". Jag undrar vad det var för problem. Kände mig en aning omtöcknad, men också trött, så jag sa till mig själv att jag faktiskt inte kan ta ansvar för vad som händer totalt främmande människor i Thailand. I dylika fall är jag ingen räddningsjour.

(Om någon undrar: det var verkligen en främmande människa, och jag har aldrig varit på Koh samui. Skulle det ha varit någon jag känner hade jag förhoppningsvis inte förnekat henne, trots trötthet.)

So I just, uh... I just cut them up like regular chickens?

Ett annat inslag från mitt senaste dygn är ett mästerverk visualiserad ångest.



Word.

Apropå crushar

Om någon har missat min subtila länkning i inlägget "Mötet" så kolla in den nu! Både Nathalie och vikingen är sjukt heta.

Kära Elin,

När jag vaknade så snöade det ute. Så jag stannade i sängen i två timmar till. Jag undrade om den handlingen skulle prägla hela måndagen. Moraliskt förfall. Men det artade sig.
I skolan byggde jag vingar till min bivråk.
På kvällen åkte vi till Bengtsfors Ridklubb som vanligt på måndagkvällar och jag fick rida Carisma. Den vita drömmen, årets stallbästis 2005.
När vi kom hem pratade Åsa och jag om livet och döden som vanligt efter ridningen. De lockar fram något hos en, Carisma, Dolly och de andra i stallet.

xoxo

Pinigt

Det här var mina första idoler. Detta fick mig att springa runt i vardagsrummet som en galning.
Jag vet inte vad det säger om mig, eller om 80-/90-talet. Eller om mina föräldrar.
Som tur är vet jag bättre nu (fast jag tycker fortfarande att det svänger lite).

Apropå viktiga verk

Det har ju blivit att jag slukat en hel del stora litterära skapelser på senaste tiden, och i de här skapelserna finns det alltid någon rackare man bara måste bli kär i. Mina senaste crushar var Hamlet och Eugène de Rastignac. De är så himla heta. Förstå att författarna har lyckats skänka attraktionskraft åt en påhittad figur, bara med hjälp av en verbal subtil personlighetsbeskrivning.
Eller så är det bara jag som är hungrig.

Kära Evelina,

Idag är jag så himla trött, trots att det bara har varit en helt vanlig dag, som föregicks av en helt vanlig natt.
Mitt huvud måste ha gått upp minst 3 kg i vikt, och ändå tycks verksamheten därinne ha avstannat.
Jag hängde i skolan och uträttade viktiga tasks, var ganska nöjd med min insats.
Men sen strax före 4 började huvudet kännas så där fett och jag låg i boken och läste i sidled. Då gav jag upp. Gick till tunnelbanan, började rulla nedåt. Men vad ser jag då - en massa bekanta ansikten som åker uppåt i rulltrappan. Oro.
Men vid snabb kontroll i kalendern ser jag helt säkert att det är en tom dag idag. Just då kommer tunnelbanan, jag vill hem, jag hoppar på. Och skickar ett sms till en av kürskompisarna i rulltrappan bara för att vara helt säker på att jag inte missat något, exempelvis föreläsning prick kl 4. Och jo minsann det hade jag. Men huvudet hade som sagt gett upp, mentalt sett låg jag redan i sängen och dessutom avskyr jag att komma för sent till sådana där grejer. Så jag skippade det hela. På pendeltåget ville jag kanske kompensera missen genom att studera en rysk fet klassiker som måste läsas i raketfart. Jag satt med den under näsan och stirrade på sidorna, medan jag lyssnade på white trash paret som satt bredvid och pratade om ... ja jag vet inte. Husrenovering tror jag.
Fattar någon vad jag pratar om? Nej. Det gör inget. Det gick utför efter lunch idag. Men jag är glad ändå.
Hur står det till på andra sidan landet, i sidled läst alltså?

/din e

nu när jag vet hur man gör så...

Skills

Jogga utan mössa = vår = freedom

ett avancerat test

Fransk läsppop.
Jag tar inte alls ansvar för, eller ens ställning för eller emot texterna. Ibland får man bara gilla musiken.
Jag tar heller inte ansvar för hur det blir med den här länken. Jag är nybörjare och det här är ett avancerat länkningstest.

http://www.youtube.com/watch?v=_0zfU9P50Is

...okej det verkade gå bra. Men egentligen ville jag ha hela videon här. Där tar dock skillsen slut.

Mötet

Jag reagerar precis likadant nu som när jag träffar en okänd livs levande människobebis för första gången. Liksom vad gör man?
- Eh. God dag. Och sträcker fram höger hand fast bebisen inte förstår sådant.

Eller så är jag ett kattdjur på en savann som smyger runt sitt byte. Runt runt i cirklar, timme efter timme. Alla som tittar på naturprogrammet bara: Varför attackerar hon inte?
Bloggen är mitt byte men jag går bara fram och slickar lite.

... eller så skulle det kunna bli något helt modernt: en officiell brevväxling mellan mig och Evelina, i realtid.
Men jag tror att det är lite för modernt.

vad det hela handlar om

Det känns som att den här bloggen kommer att handla om hur svårt det känns att skriva något i den. Istället för att skriva sådant jag har gått och funderat på kommer jag skriva om vilken ångest jag fick när jag började värdera det funderade. Var det där verkligen värdigt den här fina lilla bebisen? Vem skriver jag för egentligen?
Jag vet inte vad det här är, om det är dagbok (nej, det är det inte), poesitrams, en 'ventil'.. (brrr) eller ett sätt att bli bekräftad. Det senare måste undvikas, det kommer bara leda till något ont.
Men det är något skumt över det hela, att inte veta vem man vänder sig till, eller vad man vill uppnå, när man nu har så mycket tom yta att fylla med vilka ord man vill.
Tills vidare matar jag bebisen med vad jag har, då kanske den växer i alla fall.

Feelings

Bloggen är född. Jag är rörd.
Det är såhär det måste kännas när man har fött barn. Minus att min mage har samma storlek som innan och inget blod & slem är närvarande.
Känns som e.