vykort

Solen gick upp i sydväst och vi visste inte om det var bra eller dåligt, men vi blev varma och bestämde oss för att det var bra. Vi styrde skutan åt fel håll och förväntade oss inget annat än överraskningar. Kapten var skäggig och munter och bjöd på rom. Jag badade näck och sedan gled vi vidare.

kärlek, hopp och havet

Den här bilden har jag snott, men jag tänker att om jag berättar varifrån jag har snott den och dessutom passar på att säga att det är en spännande sida som alla borde besöka, så kanske det är okej. Hoppas.
http://postsecret.blogspot.com/

vaknar upp i brooklyn, gillar livet

skriver mer senare, puss puss!

You are a book that I like to read

Det bästa med att låna böcker på bibblan är att man får ta del av andras anteckningar i marginalen. Här har jag kommit över en bok som en (före detta?) romantiker tycks ha läst före mig. Han eller hon måste ha fått sina drömmar krossade, måste ha fått hela sin världsbild satt ur spel. Läs mittenstycket om La Rochefoucaulds dystra filosofi och notera sedan den ledsna blyertsminen i marginalen.

Jag ska skriva dit ett mjukt "såja, såja, skit i Rockefeellar, känner man kärleken så finns den".

Länge leve romantiken, guys!

En glad och lajbans hyllningshälsning till min bloggbästis, min bloggis!

Hoppas du lever myten i den andra tidszonen!

Högpresterande

Det är det fulaste ordet jag kan komma på idag.

Varifrån kommer den ihärdiga känslan av att jag behöver semester från allt? Är det mig det är fel på? Är jag bara en ovanligt lat medlem av generation 1980 eller är det något annat som är så att säga fucked up?

Det är sånt man undrar med jämna mellanrum.

Råddigt

"I högreståndsklasserna var väl skillnaden mellan arbets- och vilodagar mindre skarp; man kunde tillåta sig vilodagar mitt i veckan."

Om man ändå finge tillhöra högreståndsklasserna for life. Det verkar idealiskt.

Meningen är en exempelmening från Språkrådets hemsida - en rätt så skojig sida där man bland annat kan få deskriptiva svar på sina språkfrågor. Det finns visst inga rätt och fel i vår svenska språkvärld, men det kan vara spännande att läsa om vad som hade varit fel respektive rätt med ett visst ordval eller stavning, om det hade funntis några fel eller rätt.

Veckans språkråd: http://www.sprakradet.se/2455#item101300

salve

Det är en grå och fuktig vardagsmorgon, allt rann ur mig på en sekund och nyss spillde jag kaffe på tajtsen. E är bortrest igen. Jävla tisdagsjävel. Jag tänker inte ens vara sådär hurtig att jag försöker tänka positiva tankar idag. Idag tänker jag INTE vända på perspektivet, perspektivet får fan ta och vända sig själv.

PEPP! hörrni.
(jag använder inte "pepp", egentligen)
Man blir rätt glad av Casiotone for the painfully alone. Bara man kollar på bandnamnet känner man sig redan tröstad.

Nu är jag lite glad igen. Men väldigt försenad. Tack, bloggen.


ps. kl 16.15: Jag har just upptäckt att det är onsdag idag, inte tisdag.

dödsbra

Förlåt, men jag får orgasm nu.



skoja, men nästan.

cirkustigern kommer att krossa mitt hjärta

hata livet, älska conor 4-ever
/eve 17 år

gomorron

Alltså, i somras levde jag mitt liv med radion. P1. Jag lyssnade på samhällsinformation och annat nyttigt var och varannan dag. Jag började rentav känna mig extremt klyftig och vuxen. Jag hörde min allra första partiledardebatt. Och vad har vi nu? Jag fick en exotisk känsla när jag satte på tv:ns nyhetsmorgon nyss. Går det någonsin att få balans i sitt lilla liv?

Om man har två tandborstar som står i samma mugg så börjar de alltid klänga på varann förr eller senare. Det ser verkligen ut som att de står och hånglar eller nåt, och det är så rörande.

Dagens skolpojksslang från 1934:
alis = pojke
besk = flicka
bille = biologi
blodis = cigarett

"blodis" kan tydligen tänkas vara en utvidgad form av "bloss"
Så himla spännande det här tugget.

vid sidan

Det går inget bra att skriva blogg just nu. Det kan beror på att jag inte tänker så mycket för tillfället, jag fokuserar på att känna och göra istället, och jag gillar inte att skriva blogg om vad jag känner och gör, mer om vad jag tänker.

Känna kan man bland annat göra till den här låten. De e ba å höja volymen, lägga sig på golvet, lyssna och vrida sig i behagliga magsmärtor.



I natt drömde jag att jag hade två små barn. Mina barn var jag själv och min äldsta lillebror som små. Jag (i egenskap av moder) lämnade min son, alltså min lillebror, i några sekunder och då blev han kidnappad. Mitt andra barn, alltså jag själv i småbarnsformat, blev då så liten att hon fick plats i min handflata. Naken.

Det här måste ni bara höra!

Den här låten snor jag bara rakt av från en blogg jag gillar. Fantastiskt.



Förutom det så skulle jag vilja rita ett stort fett hjärta.

Is och vatten, vatten och is

Majgull Axelsson är min idol, en favvoförfattare, och nu har hon gett ut en ny bok!

Shit, när ska jag läsa den?

Hörs sen.

bild: internetbokhandeln.se

annars är du rökt

"Skynda långsamt" - vilket himla sjukt uttryck. Kanske är det vad man gör när man är otålig, men inser att man gör bäst i att hålla på bromsen lite.



Här ville jag egentligen lägga upp den finstämda låten Balcony smoker, och då passa på att konstatera att om den hade hetat Window smoker istället så hade den inte alls varit lika finstämd. Då hade man snarare sett framför sig en glåmig rökare, eventuellt inspärrad på institution, hängandes ut genom fönstret med stinkpinne i mun för att fånga sin minimala dos frihet. Jag hittade inte Balcony smoker, så jag tog den här istället. Den är grym med snygg video. Man kan tänka att Jenny Wilson fått nog av att skynda långsamt och nu bestämt sig för att bara köra istället.

Jayzees!

Satt just och drömde mig tillbaka till juni och den overkliga Jay-Z-upplevelsen. Eve, fanks for the fattest moment EVEr.



I feel like a pimp, nigga. Verkligen alltså. Nu går jag till frisören, inte bra att ha ett pimp-moment då. Tänk om jag kommer hem med såna där slickade flätor som ringlar som tajta maskar på skallen!

signaler från den högre makten

Det hände en häftig grej i fredags. Jag var på en enkel second hand-affär. Jag köpte den mossiga budgetbrallan, men innan dess provade jag ett par andra gröna byxor. Jag stack handen i byxfickan för att verkligen kolla in passformen och då fann jag ett TECKEN.


Sånt här är så spännande! Varför hittade just jag just denna lapp i just denna byxficka? Det måste betyda något. Datumet är min ena brors födelsedag, året är min andra brors födelseår, vecka 44 är jag ledig, imorgon är det tisdag och "imorgon Elsa"? hmmm. Nu är det bara att börja tolka, jag blir helt galen!

skojar. bara lite..

Kan du känna kärleken?

Jag och E har just diskuterat livet över en trådlös. Ah, livet. Så mäktigt. Jag blev rörd över våra klyftiga teorier och pressade bort en bränd tår i ögat.



(Nästa inlägg blir mindre smörigt, jag lovar. att försöka. Men jag vill också passa på att understryka att detta inte är en cred-blogg. Tvärtom, (vi/?)jag slåss mot credabiliteten, inom ramarna för projektet "Krossa credden!")

Du är sommaren som försvann, blott ett kärleksspår, en ros i rabatten jag inte längre står i.

Älskade Ros,

Allt jag har kvar av dig är två vita streck på min bleknande sommarhud. Ibland tror jag att du lämnat kvar en av dina sylar i mitt hjärta, så ont gör det när jag tänker på dig och vad vi hade. Varför var det tvunget att ta slut? Utan dig i mitt liv är Stockholm doftlöst och grått. Dina djupskära kronblad dansar förbi innanför min hornhinna likt minnen av fallna cancan-dansöser. Det händer att jag, i en plötslig ingivelse att jag bara måste, sätter foten på pedalen för att ta mig över de två broar som leder till dig. Men jag besinnar mig redan innan första brofästet. Det skulle vara alltför smärtsamt att se dig utan att få komma dig nära (och om du har träffat en annan...) Mest av allt fruktar jag emellertid något annat; jag är intill döden skrämd vid tanken på att du kanske inte lever mer.

/Din för alltid tillgivna trädgårdsslav
(hon som svor när du kärleksfullt vände taggarna utåt)

pip pip

Jonas Hassen Khemiri visar att man kan se svenskan som ett fågliskt språk. I Montecore ska person 1 ska lära person 2 svenska. P1 hittar på 10 egna regler om svenskan och en av dem är att svenskan är ett fågliskt språk. JHK beskriver det i Montecore och nyss hörde jag honom prata om det i Babel. Kolla:

att pippa
att göka
att uggla
att storkna
få pippi på ngt
vara fullfjädrad

Så himla smart. Egentligen vill kanske JHK bara visa att det är lätt att gå på vadsomhelst som någon hävdar. Men jag tror att han är mystiska killen på jakt efter symbolik.

Missade just ett sömntåg.

Det blir många livsfilosofiska inlägg nuförtiden. Fast egentligen filosoferar jag inte, och egentligen rör det inte livet - jag försöker bara dra generella slutsatser om tillvaron för då känns det lättare att vara i den. Då känns det som att jag förstår något viktigt och kan tillfälligt övergå till att tänka på något annat.

Nu har jag dragit en ny slutsats, men jag tycker att det hela är så frustrerande och förunderligt att jag väljer att formulera det som en fråga: VARFÖR KRÄNGER DEN INRE KÄNSLAN SOM EN JOLLE PÅ ÖPPET HAV? Ena stunden är man glad och harmonisk, några timmar senare är man genomkyld av ett diffust obehag. Ångest typ, men det ordet känns så uttjatat. Det här diffusa obehaget är det konstigaste som finns - det är så massivt att det nästan går att ta på, men det går inte att hålla fast och se i vitögat. Allt blir kallt bara. Och när det försvinner blir allt varmt igen. Slutsatsen är att livet är en enda hetsig växling mellan kalla och varma omslag. De varma gillar jag bäst såklart, även när det blir smärtsamt hett är de att föredra framför de kalla.

Förutom det så:
Jag funderar på att köpa ett par för korta, mossgröna sammetsbyxor som gör en hippie-dagisfrökenrumpa av min mediokra bakdel. Eller så var det bara spegeln i provrummet som var ärvd av Lustiga Huset, vet ej, blev i alla fall glatt chockad av min nya rövform. Får se hur jag gör. De kostar 45 spänn. Det kan vara kul att vara lite halvdassig för billig penning ibland.

TJAAATIGT!

ÅHH vad trött jag är på mina egna blogginlägg. Och här har vi ännu ett, jag kan bara inte sluta. Eve, kom hem och put some new spirit into the blog! Jag räknar dagarna tills du är tillbaka i min stad, och på vår blogg.


Jag och E ute på vift, en halvsval dag tidigt i våras. Those were the days.

musik, nötter, björnar.

Det finns många sätt att överleva hösten. Ibland måste man ha lite tur också, men vissa metoder kräver endast Internet och högtalare.



En annan metod är att lagra fett, och det kan man göra genom att äta stora mängder nötter. Jag börjar frukta att jag egentligen är en ekorre eller talgoxe, varför annars detta plötsliga begär efter nötfett var dag? Ja ja, snart har jag tillräckligt med lagrad energi för att gå i ide utan att stryka med. Härligt!

Artigheter.

Jag måste vänja mig av med detta:

Någon säger: "Tack"
Jag svarar: "Tack"

Superdumt alltså. Inte så coolt. Förvirrande.

Exempel hämtat från alldeles nyss:
Expedit kommer gående med ett klädesplagg.
Hon: "Ursäkta, får jag bara störa dig lite."
Jag: "Javisst."
Hon hänger klädesplagget på stången framför mig, säger sedan: "Tack."
Jag: "Tack."


Men jag undrar: vad säger man? "Varsågod" låter inte heller så himla proffsigt alltid, det kan låta väl högtidligt liksom.
Hejdå.

Rostig järnväg, var god stig ur och växla så spårar vi ur här framme vid nästa krök. Det blir angenämt.

Ibland tänker jag ut historier om mig själv. Historier med sann grund, men med helt osannolik utveckling. Jag berättar för mig själv, ofrivilligt, tyst i mitt huvud, exempelvis om hur jag äntligen har hamnat på rätt spår i livet, funnit vad jag vill göra och börjat vandra den sanna vägen mot hur allt ska vara sedan. ÄNTLIGEN. Kanske har jag även utvecklat ett lämpligt och behagligt sätt att förhålla mig till mina föräldrar och övrig omvärld, samt funnit den rätte. Alla stora val är gjorda, alla de rätta spåren är iväxlade. Nu är det bara att köra, i blindo om jag så skulle vilja. Jag ser allt detta framför mig, inte för att jag vill - det bara hamnar innanför pannan av sig självt: mig själv ståendes med båda fötterna i samma båt för en gångs skull, i RÄTT båt. Ibland tänker jag ungefär samma sak, men ur någon annans perspektiv, t ex mammas. Hon tänker: "åh, äntligen har Elin bestämt sig, det här är nog rätt för henne, vad kul att det börjar gå bra nu".

Som om det skulle finnas en punkt då allting bara faller på plats och vägen blir spikrak. DETTA EXISTERAR INTE. En jävla skittanke. Livet är bara en enda härva av sidospår och alla lösningar är temporära. Och det är inte alls så deppigt som man kan tro i förstone.

hej mina fuktskadade vänner

Jag tänkte just på en grej: vad mycket lättare livet vore om nederbörden kunde hålla sig till att falla på natten. Då skulle kanske även mascaran hålla sig till att sitta på ögonfransarna, byxorna behålla någon kvarts millimeters avstånd till huden, håret leva upp till schampots löfte om volym och halstabletterna i ytterfacket på väskan skulle förbli i fast form. Men man kan ju inte få allt. Det finns viktiga saker och så finns det mindre viktiga saker.

Min cykel håller på att genomgå en total make over. Jag är rörd och öm i hjärtat, och lite orolig också. Snart ska han få nya tassar.

matgonggongen klämtar vid medelhavet

Hej gajs, spana in min middag. Jag får dessutom inmundiga den på Naxos. Det finns anledning till avundsjuka.

c'est chaud, ça brûle

Eller förresten - en hyllning till livet.

Jag skulle vilja lägga in en liten brasklapp eller vad det heter. Jag skulle vilja ångra mig lite helt enkelt, angående något jag skrev förut. Jag kom på att jag hade fel. Jag skrev att om man är i ett rum med någon man tycker om så är det rummet mysigt, och att om man är i det rummet med någon man inte tycker om så är rummet omysigt. Det tycker jag fortfarande. Men sen skrev jag att om man är själv i ett rum man själv har inrett så är det oftast mysigt. Men här skulle jag nu vilja invända att: i helvete heller. För det första gick ju mitt inlägg ut på att inredningen inte har någon avgörande betydelse för om det är mysigt eller inte att vara på ett ställe, så att jag ens talar om inredning och mys i samma mening är oerhört inkonsekvent. Minskar trovärdigheten i hela min tes. För det andra är innehållet i det påståendet helt galet, det är uppåt väggarna! Är man själv i ett rum är det INTE "oftast mysigt", är man själv i ett rum kan det vara PRECIS HUR SOM HELST! Det beror ju helt på vem man själv råkar vara just för stunden. Det enda man kan fastslå om ensamvaro i ett rum är alltså att det är läskigt och spännande, like a box of chocolate, som livet självt. You never know what you're gonna get. Fan så kul det är.

Här är den kalla asfalten.

feeling

Något väldigt fint för alla att lyssna på. Här på bloggen tack vare någon väldigt fin.



Jag drömmer om den kollektiva bondgården, ett liv i lycka och harmoni, egen vinkällare och ett ysteri. Där skola vi idka kärlek och kreativ verksamhet. Alla ska vara vänner och vi ska alltid äta god mat och slängkyssas.
Eller hur? Ja. Det blir gr8.
(inte "grotta" alltså, utan "great". Fast om vi skulle kunna ha en grotta också så vore ju allting ÄNNU bättre. Shit vilket party.)

Jag pratar med bloggen för Eve har ingen mottagning. och inte psykologen heller

Vad jag vore utan träning: en trött, klen, alkoholiserad storrökare med kronisk depression.

Vad jag är med träning: någonting annat.

Hallå hörrni, det finns SVENSKA ÄPPLEN i affären. Jag glömde just bort allt som är dåligt med höst, nu är det äppeltajm.

Bara för det så serverar jag lite makrill.

Maxad macka

Komponenter:
1. rågbröd
2. tahini
3. honung
4. kanel
5. skivad banan
6. grevéost

Så kan det gå klockan 18 när man inte äter ordentlig lunch. Den var jättegod.

flerfilig bana

Jag tycker bara att var man är sin egen lyckas smed. Trotskänslan gör en så stark man behöver bli för att rycka sig loss och ta några steg till, sen kan man bli snäll igen. Som när man trampar igång cykeln efter att ha stannat för rödljus och man har en lång arg bilorm efter sig. Då bara: trampa jävlit hårt nu kisen. När farten väl är uppe kan man ha en skön glidtur fram till nästa rödljus.

På min nya kurs finns en stenhård kvinna som jag redan beundrar. Idag gjorde hon sitt livs första tolkning, på ett språk hon sa sig ha läst bara lite, framför hela gruppen. Medan hon ammade sin bebis. Hon verkade inte ett dugg besvärad, men inte heller överlägset nonchalant. Hon var bara cool och närvarande. Respekt.