Kvällsposten

Tror jag tycker om dig i dina underkläder.

Kvällsposten

Jag trodde jag hörde nån ropa i mörkret.

Kvällsposten

Jag undrar.

En teaser

Eve, din födelsedagspresent är färdig. Nu kan du bara inte vänta innan du får träffa mig! Eller hur?!

puzz

såhär såg det ut när jag trollade fram presenten

Till hundarna

Snart tror ni att jag är sponsrad av Radiotjänst. Att jag har gjort upp en smörig deal för att slippa betala radio- och tv-licens i utbyte mot att alltid prata om SVT och Sveriges Radio i bloggen. Så är det inte, jag råkar bara vara lite svensson och märkt av en uppväxt utan kabel-tv.

Igår pratade Lars Winnerbäck i Sommar i P1. Jag lyssnade bara med ett halvt öra, men när den här låten kom gav jag radion min fulla uppmärksamhet plus några bonusrysningar. Så bra var den.

Koordinationsförmågan

Såhär på söndagsmorgonen kan man försöka äta frukost, läsa tidningen och kolla på SVT-program på svt.se samtidigt. Allt detta på ett ca 60x60 cm litet bord. Det blir fil på tangenterna och kafferingar i tidningen. Tidningen, som förövrigt glider ner på golvet i sällskap av mackan med jämna mellanrum. Men det är ju mysigt...

Egentligen tycker jag att svt:s utbud är väldigt tunt nuförtiden, men det finns trots allt något enstaka guldkorn. Just nu älskar jag Landgång, där Anne Lundberg har mönstrat på på en oljetanker för att följa mästerskeppskocken German Zamudio i hans dagliga arbete.
Man får lust att gå till sjöss och kocken German är jättegullig och Anne Lundberg är jätteglad. Ja, man får god lust att gå till sjöss. Lust att slänga ihop några empanadas i hårdaste sjögång. Lust uppåt väggarna!

recent keyword activity

Några exempel på vad folk har googlat på för att sedan hamna på denna försynta blogg: (förutom "markus krunegård tabs" och "jay z villa pauli")

hänt i veckan reportage om tvillingar i sverige från 90-talet i veckotidningar

lust uppåt väggarna

härmape-party

jag har drabbats av magkatarr

godaste mackan

cinde-fucking-rella

kvällens aktivitet:

Alfapet

Tomt i huvet, fullt i...nej, tomt i glaset också

Eftersom jag är tömd på fyndigheter och klyftiga tankar, men ändå har den smått sjukliga och självförintande driften att skriva blogg, så passar jag på att publicera kräftskivans theme (om jag får bestämma alltså). Det är rätt mycket text va, så man får börja studera redan nu tror jag. Här kommer den! Och hörrninini, skaffa Eldkvarns skiva Svart blogg, den är så jädra bra. Låtarna skulle ju inte vara vad de är om det inte vore för Pluras härjade sång.

Nånstans slog klockan fyra
Och ute faller regn
Jag reser om en timme
Maria sover än
Vi satt på Rörstrandsgatan
Igår kväll och drack vin
Hösten fyllde våra hjärtan
Två älskande var vi
Och väskan är redan packad
Men jag vill inte gå
Hur lämnar man den man älskar?
Jag kommer aldrig att förstå
Det fanns en tid för länge sen
när mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
jag bara bytte roll och scen
Nu rullar tårar nerför kinden
när jag kör ut genom Söder Tull
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull

Söndagkväll i den stad jag föddes
Jag står i en bar med gamla vänner
Vi svor eden när vi va unga
Alla för en vad som än hände
Men det vilda livet rev mig
någon reser och nån blir kvar
Guds ära till dem som stannar
och bär de döda till sin grav
Nu går jag gator genom minnen
genom spårvagnars land
Genom röken från fabrikerna
innan alla jobb försvann
Och bilder från min hemstad jagar mig i sömnen
Det här är för dom som aldrig kom fram
till andra sidan drömmen
Folk skjuter sig för pannan
eller dödar någon annan
Och vi dricker för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull

Jag har rest tiotusen mil
mitt liv är tåg och båt och bil
Jag går ut naken mitt i natten
Jag är en ö och du är vatten
Och det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund
när vi gick till havet för kärlekens skull
När vi blev fulla för kärlekens skull

Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord
och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa "Älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks"

Och jag sätter mig i bilen
och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig
som en vilsen Don Quijote
Med gitarren tätt intill sig
alltid redo för ett skott

Vi är på väg till Nydal
Vi är på väg till Stockholm stad
Vi ska bli fulla för kärlekens skull
Vi har vingar av guld
och vi ramlar omkull
Och vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull

/brewd -84, önskar man kunde va klyftig var da

jag åt lite fisk till lunch

det var rester som jag värmde

...

vin och kyckling under ett äppelträd

otrohet och den jag hade kär

Plura berättar hela stories i sångformat. Ett slags pop-vis-rap. Och han dricker vin i varje låt. Lyssna på låten Blues för Bodil Malmsten.

Almsplintborren och döden

När jag kom hem till mina föräldrar för en månad sedan sa mamma att hon skulle visa mig något hemskt. Det var något som fick hennes blick att flacka, något som höll henne vaken om nätterna berättade hon.
Vi tog på oss skorna, gick grusvägen ner från huset och stannade vid träden längst ner. Där reste sig stammarna mot himlen, grenar i silver, döda, i all sin slocknade prakt. Inte ett löv fanns kvar. Inte ett spår av liv. Bara död, bara nyanser av grått. Ingen mer prunkande fägring. De torra resterna av bark föll ner bit för bit. Ruttnade obetydliga flingor som inte borde höras men som ändå ekade i den annars kompakta tystnaden.
Träden på båda sidorna av vägen var drabbade och vi kunde se sjukdomstendenser även på andra träd längre upp mot huset. Vi undrade om alla träd i hela skogen snart skulle dö.
Om eken med fågelholken dör då dör jag också, jag lovar jag dör också sa jag.
Det var säkert mulet och blåste lite kärvt. I alla fall utstrålade det här ögonblicket en så koncentrerad tomhet att den förföljt mina drömmar sedan dess. Som för att än en gång påminna oss alla livets förgänglighet.

Just the way I like it.

Skoja, skoja inte.

Kvalitet (?) (annars jävlar)

Idag kom jag hem med två par dojor. Inte vilka dojor som helst heller, det var ett par Ecco och ett par Birkenstock. Det här är nåt nytt för mig. Jag gillar att betrakta det hela som en investering.



/tant -84, trött på obekväma dojor, trött på att ha pengar på kontot



ps. Hos den lokala fiskhandlaren sitter en lapp på dörren. Det står: "Gone fishing. Butiken öppnar åter den 5 augusti." Fint. Hoppas det nappar.

Wille 655C <3

Kapad från http://www.wille.fi/swe/655c.html

Jag har värvat lillebror till rabatterna. På måndag cyklar vi dit tillsammans och jag blir sambo för ett pyttelitet tag.

Nu ska jag lösa korsord och törna in. Jag saknar något, fast ändå inte.

Saknad

Jag är ledig från mitt trädgårdsjobb idag, för jag ska övningsjobba lite på ett annat jobb snart. Men jag saknar trädgårdsjobbet redan! Jag vill vara där!!! Nu måste jag hålla ut ända till på måndag och jag vill bara gråta en skvätt.

Ajuste!

En liten fotoduo som jag skulle vilja kalla "mot alla odds" - samma sektion på Jay-Z! Jag bjuder på mongominen på bild två, bara för att övriga tre ska få glänsa med sin överlägsna snygghet.

Eh, C och V, är det era fotominer eller? Samma min på båda korten! Jag är imponerad, det där är just vad jag eftersträvar, men som synes har jag ännu inte nått dit.

Ms Omar seglar igen

Det här är ett inlägg speciellt tillägnat alla våra midsommarvänner, det är ett mycket litet fotoalbum from the E-side of life.




C visar vem som inte är våldtäktsman. Fotografen visar vem som är det.

Dark Angel kommer helt otippat.

Notera ordningen på värdesakerna. Prydligt.

Hörrni, kan inte alla lära sig texten till "Fulla för kärlekens skull" med Eldkvarn, till kräftskivan? Det vore så vackert om vi kunde ha allsång på den.

Marängsviss

Grattis till mig själv, jag fyller år! Presenten från min syrra var nog bäst, hon bjuder mig på denna:


/upprymd, salig, avundsvärd

Kärleksobeskrivning

Jag känner så mycket kärlek just nu. T ex kärlek till mina arbetskompisar, och speciellt till Bernt och Karsten. Det är två helt unika människor som jag så gärna skulle vilja beskriva, så alla kan förstå hur fantastiska de är. Men det är verkligen helt omöjligt att beskriva dem. Jag skulle kunna säga att Karsten säger "puss" ibland, jag skulle kunna försöka återge alla ljud som Bernt ger ifrån sig, men det skulle inte säga någonting utan allt det andra som de gör och är. Jag älskar dem som helheter för att de är så oenhetliga. Jag är rädd att de är ett utdöende släkte.

Jag känner även kärlek till mitt jobb. Idag har jag ryckt upp ett mindre fält av tistlar, övningskört lastbil och fraktat uråldriga, stympade cyklar.
Jag är nästan villig att bli anläggare på heltid. Vem vill bli lärare liksom? Inte jag i alla fall.

Jag känner även en extremt stark kärlek till Håkan Hellströms musik.


Och till en massa annat.



(Bild från Cox & Cox)

Lilla vännen

Idag skulle cykelhjälten pumpa däcken.
Jag hade återigen förträngt att jag faktiskt inte kan pumpa cykeldäck. Det är ju en sån där grej som bara ska vara busenkel. Men jag misslyckas jämt. Luften går överallt förutom in i slangen. Tillslut tänker jag "jaha nähä, men ventilen kanske måste vara öppen för att luften ska gå in", och så öppnar jag ventilen och cykeln går från att vara lite trögtrampad och stum till att bli obrukbar. Så brukar det vara och så var det idag.
Jag stannade kvar sist på jobbet och skulle bara fylla däcken med hjälp av min nyinförskaffade pump innan jag cyklade in till stan för att uträtta några mycket viktiga ärenden.
Jag stod snart ensam med ett nytömt framdäck.
Jag var svettig och arg, undrade hur jävla svårt det kan vara att pumpa ett cykeldäck. Undrade om det är normalt att man använder 20 minuter till att fylla ett cykeldäck och ändå står med ett tomt cykeldäck i den 21:a minuten, helt inkapabel att åtgärda missödet. Övervägde att ställa cykeln tills nästa dag och ta tåget hem. Men området där min arbetsplats ligger är alldeles för skumt för att jag ska våga lämna lilla pyret där över natten, så jag fortsatte att pumpa, förgäves och för livet. Det var då min hjälte uppenbarade sig; en man i övre medelåldern som jag inte skulle vilja kalla annat än en hygglig prick. Han hade sett mig och tyckt att jag såg pumpande förtvivlad ut, och när han nu kom tillbaks efter att ha inhandlat Aftonbladet och såg att tjejen fortfarande stod och pumpade tyckte han väl synd om mig. Han kom och hjälpte mig pumpa däcken. Världens bästa och snällaste man liksom! Det gjorde inte ens något att han kallade mig "lilla vännen", bara för han var så himla sympatisk, och gärningen i sig var hedersvärd.

Bara för det blir det lite mer The Cure. De kan vara så romantiska när de lägger den sidan till.

Gör det.

Om Lollipop med Lil' Wayne var Jay-Z-kvällens låt så är det här midsommarlåten. Den är repeatvänlig dessutom.
Kan inte sluta lyssna.
Kan inte sluta gilla läget.

åh vad gott det vore med en snus.
VA?! Vart kom det där ifrån!!?

Efterdyningar

Efter ett inlägg som "E och E i underlandet" tycker jag mig ha rätt att publicera vad innehållsfattig skit som helst ett tag framöver. Här kommer ett smakprov.

Inspirerad av helgens feta upplevelser och min annalkande lön köpte jag idag en hoodie på rea. Assnygg.

Förutom det har jag kommit på bästa bloggnamnet, utöver "jagoche":

e v e r y s t e p I t a k e, e v e r y m o v e I m a k e
- you'll be watching me -

Så hett, så rätt, så phett

call me so I can make it juicy for ya

Så himla juicy.

Filmisar

Vi filmade också.

1. Paparazzivinklar på Jay-Z.
2. This is how we party.

E och E i underlandet

De senaste 3 dagarna har det hänt så många saker där jag och E har fått tänka "åh det här måste vi skriva om i bloggen!". Vi har formulerat minst 5 rubriker var. Nu är jag hemma efter alla strapatser och vet inte var jag ska börja. Eve är inte här och det känns som att vi egentligen borde skriva om våra gemensamma äventyr tillsammans. Men jag tycker ändå att det är dags att vädra i bloggen och servera lite nyheter så jag gör ett ensamt försök så länge. Fast först vill jag klargöra att jag inte är i form, jag är faktiskt helt kreverad och kan varken skriva, sitta eller tänka ordentligt. Jag darrar och det försiggår tetrisdropp i huvudet, jag har kramp i magmusklerna och en nacke av stål. Min kropp tycker inte om mig och tjurar i ett hörn, funderar på att dra. Den undrar hur den ska klara av att gå upp kl 05 och kratta ogräs imorgon efter denna maratonmisshandel från min sida. Jag svarar jag vet inte, men ibland är fysiskt förfall priset man får betala för att ha riktigt kul. Det kan vara värt det. Paid da cost to be da boss, som Eve brukar säga.

Det roliga började i torsdags när jag och Eve var ute och upplevde min magiska födelsedagspresent. Det var Jay-Z i Globen. Jag skulle bli frälst hade Eve tänkt, och det lyckades verkligen. Jag tror att jag under denna konsert fattade galoppen med hip hopen. Det var en öppnande upplevelse, typ frälsning. Adam Tensta hade dessförinnan masserat upp hip hop-mottagligheten med ca 210 % tack vare sin magnifika uppenbarelse. Så cool, så snygg, så skicklig, så tuff. Så jäla bra helt enkelt. Jag och E tippar på att han inom kort är en världsstjärna.

Det var alltså Jay-Z och Adam Tensta i Globen.
Sedan blev det Jay-Z och Adam Tensta i Djursholm.
Jag och Eve har bevittnat ett äkta spektakel, vi har varit i underlandet. Här kommer nämligen pricken över i:et på den magiska födelsedagspresenten; Eve kunde givetvis inte nöja sig med en simpel konsert, det kan väl vem som helst fixa. Nej, tack vare mycket gedigna kontakter hade Eve även lagat så vi kunde komma på Jay-Zs efterfest. Denna ägde rum på Villa Pauli i Djursholm och visade sig vara full med celebriteter, lättklädda tjejer och tuppiga killar. Alla var de klädda i vitt, helt i enlighet med den dresscode som dittills hade varit synnerligen okänd av mig och E. Vi gled in i våra svartgröna outfits, ställde oss i ett hörn och panikrökte, sneglade på champagnen och undrade om den var gratis, undrade var vi hade hamnat och vilka vi egentligen var. Vi bestämde att kanske kunde vi vara typ journalister. Kändisfotografer?

Vi insåg tillslut att vi inte kunde stå och trycka i ett hörn som två rädda tonåringar; så bygger man inget imperium. Så vi gav oss ut i folkhavet och började försöka äga lite lätt. Det gick bättre och bättre, och efter att äntligen ha träffat vår gedigna kontakt kände vi oss så gott som självklara på stället (inte riktigt sant, men jag försöker berätta en bra historia här). Hon visade oss ett bord med diverse dyra drycker där vi fick ta hur mycket vi ville. Vi ba "ah, schysst, slurp". Vi fotade Jay där han satt i sin vip-soffa, han tittade in i kameran och posade. Vi sa till Mapei att vi älskar hennes musik. Adam Tensta stod med en snygg tjej så honom vågade vi inte närma oss, men vi spanade på håll. Hela kvällen insåg vi att en sådan här historia berättad ur våra simpla små munnar kräver bildbevis, så vi gjorde vårt bästa för att föreviga den solklara stunden med hjälp av min suddiga kamera. Klockan 03 stängde festen och vi tog en taxi hem. Taxichauffören skrek genom bilrutan till några kortkjolade tjejer att det är förbjudet att kissa i buskarna. Vi älskade taxichauffören.

Klockan 05 var det dags att åka till Skåne för att fira midsommar. Maratonet hade bara börjat.
Midsommar var bäst. Eve och Rosa jag saknar er skitmycket, kom hit!

We came we saw we conquered.

först var det konsert.

på väg till efterfest. vi är fortfarande kvar i fattig-student-tänket och har inte insett att man åker taxi till och från såna här tillställningar.

eve spanar och trånar och anar ännu inte att vi inom ett par timmar kommer att stå 2 meter ifrån denna man, med hans blick riktad rakt mot oss.

eve, med Jay-Z så gott som inom räckhåll.

och jag rå!

han ger oss sin fetaste pose.

vi fattar mod och lever ut groupien i oss. älska mapei!

jag bjuder på champagne. no big deal.


eve silar mellan tänderna. helt godkänd dricka asså.

Hantera mig

Jogging är som livet. Om man oroar sig för sträckan man har kvar så kräks och dör man på samma gång. Men om man bara tänker: Nu är jag här och de här stegen klarar jag. Då kommer man långt.

Min syster och jag bestämte oss för att köra varannan runda längre och varannan typ halva distansen men snabbare. Vår första fartökning skedde igår. Min syster sa: Nu blir det The Fast and the Furious Eve! Jag är The Fast och du är The Furious.

Och så blev det verkligen. Det var hon som med sin strömlinjeformade kropp gled fram genom sommarkvällen med hastighet och grace. Och jag som efter ett tag hyperventilerade och skrek: Jag kan inte andas! Å nej Elin nu har jag blivit sådär medveten om min andning på ett väldigt ångestladdat sätt. Det svartnar för ögonen! JAG FÅR HÅLL I ÄGGSTOCKARNA!

Men det gick bra.


Madonna är snygg när hon är ute och joggar.

Olycka & nödläge

Eve har ju kört lite låttext-rubriker nu på sistone. Detta har fått mig att slutligen våga steget och lägga upp några rader som jag ständigt har i skallen. Jag har tidigare inte vågat eftersom jag har tänkt att det låter bra i låten, men kommer att låta som töntig banal poesi i text. Förmodligen har jag rätt, men det skiter jag i.

'Coz if you never lose, How you gonna know when you've won
And if it's never dark, How you gonna know the sun,
When it shines, You got to let it shine,

woo hoo...

Just nu: lingonveckor hos XXXX!

Bring it out,

the best in me.

Stoppa mig juni

Det är väldigt många av mina vänner och bekanta som fyller år i juni. Här är alla jag kommer på: Erik, Sofia, Derin, Bernt, jag, Tim, Eve. Och Erika är tvilling också. Kanske är det ännu fler.
Hur kunde det bli såhär? Jag tänker att man är väldigt speciell om man är född i juni, och därför har svårt att umgås med folk som inte är det.
Skoja ba. Lite.

(obs, jag har inte så fruktansvärt många vänner och bekanta, så procentuellt sett är det här ganska, ja för att inte säga väldigt, många)

Sågen och rosen <3

Idag läste jag en asdålig recension i City eller Metro. Deras recensioner är alltid dåliga. De kan möjligtvis ge en fingervisning om vad en viss person (recensenten, men det skulle lika gärna kunna vara grannen Vemsomhelst) tyckte om filmen, boken eller skivan, men i övrigt ger de ingenting. Ingen överraskande infallsvinkel, inga tecken på specialkunskaper, inget oförutsägbart, inga språkliga skills. Inget intressant. Oftast är det recenserade inte recensentens "grej" riktigt, personligen faller det inte recensenten i smaken, eller så gör det det. Men vad har det med saken att göra? De ska väl recensera i egenskap av musik-, film- eller litteraturkännare? Nej tydligen inte. De recenserar i egenskap av kulturkonsument-precis-som-du-&-jag. Ofta är det helt enkelt bra eller dåligt, eller kanske lite både och. Tihi. Men det kan ändå vara bra att läsa de här recensionerna, för man kan t ex bli påmind om en viss musikgrupp man hade glömt att man skulle kolla upp. I eftermiddag har jag kollat upp Cut Copy. De är jättebra, säger jag helt enkelt, eftersom jag inte är recensent.

Kropp & Själ

Jag måste bara berätta om en grej som jag hörde på Kropp & Själ i P1 igår. Det handlade nämligen om en sjukdom som heter KLS, som innebär att man kan sova i upp till tre veckor i sträck. Så himla fascinerande och mystiskt. Man kan lyssna här: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1210916&BroadcastDate=&IsBlock=1

Kropp & Själ är över huvud taget ett väldigt bra program som man gärna kan höra på ofta. Förra veckans program handlade om närhet och om varför somliga kan ha svårt att komma nära andra människor osv. Jätteintressant. Relationer.
Här kan man höra det: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1199542&BroadcastDate=&IsBlock=1

Igår började det blåsa, mörkna och regna nästan prick klockan 15.
Idag började det blåsa, mörkna och regna nästan prick klockan 15.
Då blev det till att lite i smyg börja packa ihop kratta, sopkvast, skyffel och skrapa, och hoppa upp i traktorn Wille.

We're in the middle of something, we're here to stay

Jag fortsätter att citera the knife i rubriken.

I och för sig så har jag väl inget emot att uppfattas som värsta jesus, men jag vill ändå f ö r t y d l i g a att biljetterna är minst lika mycket för mig egen skull. Annars så skulle det kunna kännas som att jag, eftersom jag skrev sådär i förra inlägget, typ vill visa alla vilken GENERÖS MÄNNISKA jag är. Särskilt eftersom det enda mina bekanta har hört från mig de senaste veckorna är att jag har 59 kronor på kontot. Och sen bara: jag bjuder dig ändå. Och senare bara: oops vem är det som fyller år om... oj, exakt en vecka. Hehe, det är ju jag.

Det där om 59 kronor stämmer inte längre, biljetterna kommer från tradera och jag önskar mig mest av allt en blandskiva i födelsedagspresent.


/älta_zaker_i_bloggen_flikka_23

everyday im hustlin hustlin

Nu ska jag låta bloggen få en viktig roll i kommunikationen. Jag ska ge min födelsedagspresent till Elin här. Alltså jag slår in det i en riktig present sen, men det är bäst om jag ändå säger det nu:

Jag bjuder dig på Jay-z på torsdag!

Det är ju på din födelsedag och allt och jag vet att du inte gillar honom lika mycket som jag (ännu!). Det kommer bli grymt. Först hustlar vi med blandskivorna hos dig och sen sminkar vi oss och tar t-banan till Globen.

Här kommer en teaser med en inofficiell video som både är snygg och komisk.



cuz we're young and we're black

(jag ringer om jag inte tror att du sett detta)

I don't like it easy, I don't like it the straight way

Nu har jag snart dött klart.

Att bo hos mamma och pappa är jobbigt men nu får jag fan skärpa mig. Sedan jag kom hem för 2,5 veckor sedan så har jag gått runt med huvudet i ett dimhölje av... typ stress. Och en slags panikkänsla. Som oftast, verkligen nästan alltid, är obefogad. Det största skälet till min ångest är mitt tonårs-jag som kryper fram i den här miljön. Gör mig till en flyktbenägen radikal trotsunge som inte är särskilt rolig att umgås med.

Jag visar nog inget särskilt utåt egentligen. Det är mer en lågintensiv malande känsla av att vara lite... förhindrad hela tiden. Funktionshindrad typ. Jag tänker jag dör, jag dör, jag dör flera gånger varje dag. Bara för en massa småsaker, ska inte ens ge exempel. Resultatet blir bara att jag själv känner mig trött och oinspirerad. Mitt sämsta jag.

Men när jag glömmer bort att ha lite panik, vilket ju händer då och då, så upptäcker jag hur kul vi har. På riktigt alltså.

Alla som bor i det här huset rulez.

Det här filmen är bra!

Saker att tänka efter cykleltur i regn

Mina brillor önskar sig ett par vindrutetorkare i julklapp. Att jag kom hem levande är ett under, såg inte ett skit.

Det är ganska meningslöst att ha regnjacka om man inte även har regnbyxor. Jackan leder ner vattnet på byxorna, som blir dubbelt så blöta.

Slutsats: face the enemy! Låt inte regnet lura dig att ta kollektivtrafiken hem. Du överlever även som blöt och blind, det är inte värre än att vara lite full. Men överväg ändå att fixa ett par vindrutetorkare, om inte annat så skulle det se festligt ut.

18:43
Nämen hoppsan. Jag har skrivit "cykleltur" i rubriken. Det får stå kvar. Det låter lite som fyllesludder.

Modest mouse

De här borde man kanske ha upptäckt för länge sen, men jag är inte perfekt så jag föredrog att upptäcka dem nu istället. Bra så man får ont i magen.
Det här är bara en skränig dålig liveinspelning, men man kan gå in på youtube och kolla på den riktiga videon (http://www.youtube.com/watch?v=erc40wCxRZo&feature=related).

Svettigt

Klockan var 07.00 och jag stod med M utanför ett hyreshus och krattade ogräs. Då kom en liten farbror ut ur porten och kläckte följande, på plirig finlandssvenska och med ett stort leende:
"Ni jobbar i era anletes fotsvett!"
Kärleken fortsätter.

Sommartorpet

Herregud. Är det någon som har sett första avsnittet av säsongens Sommartorpet? Jag klarar knappt av att se det, jag blir så avundsjuk. Inte nog med att de har ett fantastiskt torp på naturskön plats med goa grannar, nej de har får också. Jag gråter av lycka och avundsjuka.
Bäääh.

Här kan man kolla: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1165633

Förrådstömning

Ibland får vi lite specialuppdrag på jobbet, sådant som tillåter oss att lämna de gamla rabatterna och ta itu med något mer akut, såsom förrådstömning. I torsdags var ett sådant tillfälle, och jag prisade de högre makterna över ynnesten att ha det här fina arbetet, ett arbete som kan se ut som skit på ytan, men som i själva verket ger en unik inblick i främmande människors allra intimaste. Precis som mitt före detta jobb på en känd hamburgerkedja tillät mig att utifrån sättet någon lämnade mat på brickan, vilken mat han/hon beställde, personens besöksfrekvens, toalettvanor med mera, dra slutsatser om dennes personlighet, så får jag även på detta jobb gedigna möjligheter till integritetsintrång. Men detta vet de drabbade inte om. Kanske är de inte alltid i livet ens.

I torsdags var det alltså förrådstömning, vilket föranledde att jag vid dagens slut inte längre var densamma. Jag hade fått nya perspektiv på livet. Så vad hittade vi? Jo, massor förstås, men en favorit bland förrådsinnehavarna tycks ha varit glasburkar i olika former, trästumpar, blåställ och gamla dagstidningar. Jag hittade bland annat en DN På Stan från 1992 och en tidning som hette Ljusnan - nånting, från 1950. Utöver denna trendspaning var det särskilt fyra specifika förrådskontor som fastnade i minnet.

Till att börja med var det ett förråd vars innehåll vittnade om en båtmänniska. Där fanns ett blåställ med gummidetaljer, en massa bult och långa gängade spikar, en soldyna, en rejäl kedja, ett gulnat sjökort... En massa pusselbitar som sammantagna gav en hel persontyp. Charmigt, tycker jag. I detta kontor rådde hyfsad ordning. Kanske ett båtmänniskedrag? Utan ordning på sjön är man ju förlorad hörrni.

Sen kom vi till bilmänniskan. Här hittade vi en styv och gulnad instruktionsbok till Saab 99, en Ford-skylt (det heter nog inte skylt... men ett bortskruvat fordmärke, ni vet), en massa trasor med svarta oljefläckar på, något slags allfett, diverse metallmanicker, tomma flaskor spolarvätska. I detta kontor rådde total oordning. Typiskt bilmänniska, i alla fall en som gillar Saab och Ford. Jag såg framför mig en svettig bilmeckar-rövspringa i Levisjeans. Charmigt, tycker jag.

Sen kom vi till akvariemänniskan, och nu började det bli lite kusligt. Det här kontoret var nästan tomt, sånär som på några akvarierelaterade artiklar (och glasburkar förstås). En burk utspilld fiskmat, en påse akvariesand, en ruttnande akvariepump, några plastflaskor innehållandes en skum, gul vätska. Inte så läskigt, men mitt i allt tronade bomben: en gammeldags mjölkflaska i plåt, märkt med en ytterst märklig, handtextad etikett. På etiketten radades ett antal namn på mystiska kemiska substanser upp. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnen, men det var kanske tio stycken, och de åtskildes från varann med ordet "eller". Det stod alltså ungefär såhär: "Ditonyfeol eller paraffinolja eller steroklor eller ditylolja eller bla bla bla eller bla bla bla..." Ja ni fattar. Man undrade lite vad fan som menades - fanns det innehållsalternativ? Flaskan var tung och vi fick inte upp locket. Jag beredde mig på att snart vara sprängd i luften, medan jag bar ut flaskan till bilen. Men då fick en kollega upp locket och vad fann vi? Akvariesand.

Sist men inte minst kom vi till psykot. Jag vill inte låta fördömande, men här tappade jag verkligen hakan och blev helt fnittrig. Hela kontoret var fyllt av livsmedelsförpackningar. Först tänkte jag "nämen, oj". Sen såg jag en mycket gammal variant av Ramlösas glasflaskor och tänkte "aha, kanske samlar på äldre varianter". Men det var något som inte stämde. Varför ha 20 st snabbkaffeburkar av samma sort om man samlar för upplagans skull, och vad är det för kul med en kollektion nutida Coca Cola-petflaska? Och tomma kartonger av God Morgon Välling? 10 stycken? Ja det blev bara värre och värre ju djupare vi grävde. En bunt urdiskade och prydligt inpackade Bregottpaket, en påse med små russinpaket, ihopvikta papper från Marabous chokladkakor? Så kom vi då till kärnan av förpackningssamlingen: två av snabbkaffeburkarna visade sig innehålla krossade äggskal. Johorå, både vita och bruna äggskal i en tjusig mix. Vid kalciumbrist i krig? Nej herrejävlar, jag fattade ingenting.

Jag älskar mitt sommarjobb. Det är utmattande och utvecklande, och inte ett dugg invecklat.

Eftersnack

Om jag fick välja en enda sportkommentator så är det min lillasyster. Nu kommer några godbitar från kvällens match.

- HA! Sverige reser sig alltid direkt efter fallet i sann vikingaanda, inget gnäll. Förutom Ljungberg som ju kan va en riktig dramaqueen.
- Ja kolla HAN KAN få frisparkar. han är ju lite känsligare, Ljungberg.

- Har Zlatan fått lite acne?

- Vem byter dom ut? Säkert han som fick dobbarna i sig för han var en fjös. Nej dom byter någon som blev lite för svettig av sitt stora hår.

- Mikael Nilsson är dålig. Han borde inte får vara med. Och han ska stoppa Torres liksom, det känns inge bra.

- Ljungberg får för fasen springa lite mer också. ÄR NI TRÖTTA ELLER

(TV-kommentatorn)- Modigt där, av Isaksson att gå in.
- Att gå in! Det kom ju ett skott på mål liksom! Ja det är ju inte det han är anställd för! Och får flera miljoner för.

- Mäh! Vad gör Andreas Svensson? Jahaa... (med ömsint röst) oj, han försökte va som Zlatan men han var för kort och för dålig.

Där fick du, din jävel!

Jag har INGENTING att plugga. Ingenting speciellt jag måste göra vid dagens slut. Det här är helt fantastiskt. Jag kan bre ut mig i soffan hela kvällen om jag vill, utan en krypande känsla i bröstet. Slappa även inombords. Jag har en återupprättelsekänsla, typ "ha! där fick du!" Jag vet inte vem det är jag räcker långnäsa åt egentligen, men det spelar ingen roll.

På grund av detta kan jag inte förmå mig att skriva den där texten om människors källarförråd just nu. Det känns liiiiite för seriöst. Det kanske kommer senare, för som sagt, det var helt OTROLIGA upptäckter jag gjorde där nere i underjorden i torsdags.

Una familia

Åh jag tycker det är så fint det Eve har skrivit om sin familj nu. Familjekärlek är knepig och fin. Min ilsnabba kontring i rap-battlet är inte amerikansk och inte helt typiskt rappig, men jag knyter an till familjetemat. En av mina bröder kom hem efter en längre spanienvistelse med den här gruppens cd i bagaget. Den här låten har liksom blivit symbolen för familjesamhörighet hos oss. Tycker jag och mamma. Det är ingenting vi talar öppet om förstås, min familj är inte så öppenhjärtig och känslosvallande, men jag och mamma v e t. Mamma blir dessutom tårögd för hon tänker på sin son i fjärran land tror jag. Blir rörd liksom. Och den är ju fin, låten, det kan man inte förneka.

Fredagsmys

Vi var i Ullared i måndags och sedan dess har vi snygga jeans.

My harlem lullaby

Jag har redan hunnit få lite dåligt samvete över det jag skrev tidigare idag. Nu kombinerar jag min kontring i rap-battlet med en låt som jag tillägnar min familj. fint va. det är lite dålig kvalitet men men.

Information

Bara för att avskräcka eventuella stalkers: Idag har jag jobbat två gånger. Först drog jag omkring och tömde soptunnor i 6 timmar. Sen var jag svettigt nyanställd-uppmärksam i en butik i 3 timmar. Jag cyklade 2x20 minuter till och från första jobbet. Jag gjorde likadant med andra jobbet. Nu ska jag på fest.

Jag duschade senast i går kväll.

Ta mig nu rå om ni vågar! Fuck you. Fuck överdriven hygien. Jag duschar imorrn. I smell good. I have many ombyten and god parfym. Livet är för kort för att duschas bort.

Mitten av juni och vidare

Det gick från ingenting till allting på bara en vecka. Jag visste att det skulle hända men det fanns ingen övergång. Man vaknar när det är här. Allt känns bra nu.

Aktion.

Godaste mackan:

varmsegt rågbröd, tahini, keso, kanel.

Snart ska jag berätta om vad man kan hitta i människors källarförråd. Mamma trodde att jag var berusad när jag berättade om det, jag lät tydligen för exalterad. Det förklarar hur himla fascinerande detta är, eller så förklarar det hur himla oentusiastisk jag är i vanliga fall.

familjen

Jag var på familjesemester i fyra dagar till min brors student i Småland. Än har jag inte tillräckligt med distans för att kunna erkänna att det var härligt.

Ett tag så hade jag en tanke om att skriva en liten "gullig resdagbok" nu efteråt. Och dela med mig av alla "tokiga upptåg" som kan uppstå inom en familj som lever tätt inpå varandra. Med tanke på semesterns alla sjuka inslag så skulle det bli succé. Hög igenkänningsfaktor, några roliga formuleringar till snygga bilder.

Men jag är SÅ JÄVLA LESS på min familj just nu. Det var på bilresan hemåt som måttet blev rågat. Och frustrationen sitter i kan man säga. Detta är andra försöket till att skriva något i bloggen sedan vi kom hem igen. Men min hjärna fungerar inte. Jag kan inte tänka roliga formuleringar, knappt samla mig för att skriva ner dessa rader. Nyss skrek jag rakt ut och slog med hela handflatan på datorns tangentbord så enterknappen flög iväg och det ena stödet i bakkanten gick av.

Ska jag lägga upp nån bild ändå eller? Dom är nog rätt så fina tror jag. Eller "fina", som jag egentligen tänker eftersom jag är på mitt mest sarkastiska humör.
Nej jag skiter fan i bilderna. Det var ju synd.

Full som en kastrull

En grupp som har lite härlig rejäl arbetarkis-känsla är Eldkvarn. De är ju faktiskt fantastiska när man tänker efter, och att lyckas sjunga om att dricka sig full, och dessutom rimma på det, utan att det blir löjligt är ju en helt övermänsklig bedrift i sig.



Uppdatering kl 22.45:

Ja, nu har jag lyssnat på Eldkvarn hela kvällen. Förut gillade jag Eldkvarn. Nu säger jag: älska Eldkvarn. Det är så himla mycket poesi alltså.
Kolla deras myspace:
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=149879797

Radio + handarbete = mat + vin

Idag har jag stått och skrapat upp ogräs hela dagen, med P1 i hörlurarna. Mitt sommarjobb är ultimat, man får både den fysiska och den intellektuella sidan tillfredsställda samtidigt. Och i kombination är dessa två som när man har ett perfekt vin till maten: 1+1 blir 2, eller hur man brukar säga. Alltså kroppsarbete är skönt, lyssna på P1 är trevligt och lärorikt, men gör man båda samtidigt får man ut mycket mer av både kroppsarbetet och radiolyssnandet, de skapar en ny helhet. Så har jag det just nu, det är fint. Idag lyssnade jag exempelvis på partiledardebatt, vilket jag aldrig skulle ha tålamod till i vanliga fall. Men med skrapan i hand blir man fokuserad och då blir det mer intressant att lyssna. Man tar in allt. Så borde skolundervisning gå till.

Man måste gå och lägga sig tidigt bara, det är nackdelen.

Radiohandarbete är min nya favorithobby. Jag är aldrig så harmonisk som när jag får göra dessa två saker samtidigt (om man räknar bort harmonin i att kramas med någon man är askär i, DET är äkta harmoni i varenda cell). Senaste kombinationerna var:

måla bokhylla + "Karlavagnen"
sy om kläder + "Meny"
packa väska + "Samtal pågår"

Det händer något så att man minns både vad som sas i radion och vad man gjorde mycket tydligare än annars.

Dags för musik igen

Närhelst man känner sig lite för jordnära - alltså närmast underjordisk - kan man sätta på den här låten och sväva upp igen. Som en osalig ande. Jag lånade Supergrass på bibblan i högstadiet och spelade in på kassettband. De hade högklassig musiksmak på det där biblioteket.

Nightmare before fotbolls-EM

Eh, nu är det fotboll på televisionen. Härom natten drömde jag att jag var tillsammans med Zlatan. Har aldrig funderat på Zlatan förut, men efter drömmen ter han sig riktigt het.

Klockan tickar - lägg av med det!

tänka tänka tänka
solsvedd näsa, läppar, svidande ögon och liter med snor
ogräs
jävla framtid
ogräs
vad ska det bli
av mig
krysta ut sista segdragna texten, le texte
sen då
pappa Goriot
rohitmedspriten
NEJ FÖRRESTEN JAG ÅNGRA MEJ
tänka på de där haven
jag vill åka bort ett tag
peta på botten och sen komma upp igen
länge
håret tillbaka
blött
ansiktet svalt fritt
nu bränner det och jag hade frön i byxorna
färdig?
fråga inte. fråga fråga fråga INTE. Jag tänker inte svara, jag skäms.
för sent för sent för sent för sent
och fel tror vi
- stick!

Nu lyssnar vi på radiorepris i stället.

(Varför måste det ska BLI hela tiden, när och hur gör man så att något bara ÄR? Jag blir så trött. Det är bra att vara på väg, men finns det inte några ordentliga anhalter på vägen? Man kanske måste skapa dem själv, i huvudet. Kan själv. Inte. Ät bajs, du-vet-vem-du-är.)

Fatso!

En grej till bara. Jag började mitt sommarjobb idag, samma som förra sommaren. Bernt, en man i sina bästa år, välkomnade mig med:
- Fan, haru gått upp i vikt?

Ja, varför smussla? Ärlighet är härligt. Fast jag vet inte om han såg rätt, minns inte vilket skick jag var i förra sommaren. Jag försökte ta frågan (som ju mer kändes som ett påstående) som en karl hur som helst, det vill säga inte bry mig. Maybe Bernt, kanske jag har lyckats bygga på mig några extra kilon muskler och pondus nu när du säger det. Sa jag inte, men försökte mentalt känna.

Inläggsfrekvensen

Det kanske kommer att bli stundvis glesare mellan inläggen här i sommar. För min del beror det på att terminen är slut och att jag därför inte har något skolarbete som jag måste fly en gång i kvarten med hjälp av lite lättsinnigt bloggande. Nu blir det rejäla tag i höghusområdenas rabatter och soptunnor istället, men den typen av arbete flyr man snarast i form av en glass med gubbarna. Jag tänker dock inte låta bloggen falla i glömska, men bebisen kommer kanske att gå på mager diet i sommar. Eller inte. Vi får se. Jag är i alla fall lättad över att inte ha tid att vara så datig längre. Hela våren har jag känt mig som studentloosern som har all tid i världen att göra (skenbara) ytligheter och banaliteter framför datorn medan resten av världen sysslar med verkliga viktigheter. Detta är inte sanningen, bara en känsla.

Flykten från studentloosern innefattar även mitt somriga bokprojekt. Jag har ju bestämt mig för att bara läsa så kallad skräplitteratur i sommar. Och skräptidningar. Allt som ens snuddar vid "akademiskt" ger mig kväljningar och knottror. Hittills går projektet bra, jag har börjat läsa "Tusen skärvor tillit" av Helena von Zweigbergk. Tog den på måfå i bokhyllan på landet. Hittills är det en hit, en riktigt larvig bladvändare utan finess. Läs den!

Premiär!

I helgen har jag varit på det bästa stället jag vet. Ja jag vill leva jag vill dö i skärgården. Stockholms skärgård. På en specifik ö. Nu blire bildbomb! Speciellt tillägnad den enda biten i familjepusslet som var fysiskt frånvarande. Broder Nils, du är ändå alltid hos oss i anden, och här får du din del av kakan.

Det var lägsta vattnet i mannaminne. Torkat sjögräs såg ut som isbjörnsfäll.

Och där var den.

Skulle fota fåglar, tappade liksom fokus. Och balansen.

Puttinutti. Bryggskelettet.

Bergatrollet hade kommit ut ur sin vintergrotta också. Han skulle ta sin årliga rengöring.

Fyren. Lika glad som vanligt.

Men nu hörrni, nu blir det spännande. När vi skulle åka hem var det en aning blåsigt, och ute på Kanholmsfjärden blev det närapå Titanic-känsla då vi hamnade i en lurig böljezon där stora vågor mötte stort svall, och båten liksom hamnade i kläm. Vi kände oss som en skål som någon ville trycka ner under ytan och Gula faran var nära att duka under. Men pappa klarade knipan och vi lyckades ta oss hem, inte torrskodda, men åtminstone odrunknade.

Den tidigare dominerande dagskänslan - söndagsvemod - förbyttes där och då i en fnittrig skräck, som så småningom övergick i tacksamhet över att ha ett liv och en familj. Halleluja.

Kärlekstunneln

Den här låten är så jädra bra.
Nu ska jag städa, med mitt oerhört väldoftande rengöringsmedel. Jag har aldrig förut brytt mig om att rengöringsmedlet ska lukta på något speciellt sätt, men vid förnimmelsen av detta medels himmelska doft blir jag helt lyrisk. Nu kan jag inte städa med något annat. Är det här ett ålderstecken?

Kontring vo. 5

Och så var det kontringen i rap-battlet. Let's shake 'em!



Så jäla T-U-N-G-T.
Ey ho'! Peace out.

Den brinnande busken

En rätt intressant fråga som jag inte har lust att gå in närmare på för tillfället men som man kan tycka är kul att diskutera ibland, ja det är könshårsfrågan - ska det vara eller inte vara liksom? Jag är ju en hyfsat flitig bloggläsare och den här frågan verkar rätt populär att behandla i bloggvärlden. Jag ska som sagt inte fördjupa mig i frågan just idag (och förmodligen inte i framtiden heller), utan ville bara visa en fin kommentar som jag hittade apropå det hela:

"... och ligger hellre i busken än i öknen"

Det är poesi.

Förutom det är jag sugen på att se en film som förskönar narkotikamissbruk. Någon som har ett tips? Förutom Pulp Fiction. Den kan jag.

///

Kl 21:10. Liten uppdatering apropå drogromantik:

En av mina favoritböcker när jag var yngre, i tonåren, var "Påtänd" av Melvin Burgess . ......
Den handlar om ett trasigt tonårspar, Gemma och Tar heter de, som rymmer hemifrån och lever drogsmutsigt gatuliv i Bristol. Jag älskade såna där historier om hårt liv, svår kärlek och droger - och har på intet sätt växt ifrån det heller, så jag älskar det fortfarande. Skulle kunna läsa om den vilken dag som helst tror jag. Det bästa är att man i det här fallet inte behöver skämmas över att man föredrar att uppleva något genom en bok framför att göra det på riktigt. Droger är farligt barn.

Melvin Burgess har även skrivit två böcker som heter "Vild och vacker" och "Ung och kåt". Dessa har jag dock inte läst (än...), de kom ut efter min tid (hå hå ja ja), men man hör ju att han fortfarande är allt vad en tonåring kan önska sig.

Här är en sida om/av Melvin Burgess!
http://web.onetel.net.uk/~melvinburgess/Junk.index.htm

HEROIN ADDICTION, BRUTALITY AND PROSTITUTION: IT'S THE NEW CHILDREN'S BOOK PRIZE WINNER - Daily Mail, July 17th 1997

Och den högg jag ba direkt från hyllan i bibblan.

ett meddelande

ÄLSKA GÖSTA EKMAN.
ÄLSKA PATRICK WOLF.
ÄLSKA HELA VÄRLDEN!

tjarå.

bimbhoe

Detta är så jävla bra!

Varför jag drog mig ur vårt rap-battle

Jo, för jag skulle ha valt typ den här låten och jag trodde inte att det var tillräckligt coolt. Men nu, efter lite stöttande ord från Eve, besvikna miner från Erik och en ordentlig genomlyssning av mina personliga rap-favoriter, så är jag redo att gå upp i ringen igen! I have 2 trust mah personal taste! Är du på Eve? För i så fall kör vi igen, efter tillfällig time out.

Här kommer den, och det är inte typ den låten jag skulle ha valt längre, det är den låten jag valde.



Ps. Min hemtentamen ser ut att bli helt fantastisk. Ds.
Ps2. Jag är lite, jag ska inte säga rädd direkt, men förundrad. Det ser nämligen ut som att jag håller på att regrediera till tonåren. Jag känner för att klistra upp idolaffischer på väggarna, färga håret i nån fräsig kulör, sno vin, inte gå och lägga mig och i övrigt bara vara omogen i största allmänhet. Ds2.
Ps3. Jag glömde säga 'gifta mig med en popstjärna' också. Ds3.

Kedjereaktioner

I livet så leder ju alltid det ena till det andra i oändliga och oförutsägbara kedjor. Det tycker jag är charmigt. Även på musikens område är det så här: den ena lyssningen leder till den andra, man får en massa associationer och idéer. Man lyssnar på en låt, börjar tänka på någon eller något, som får en att tänka på en annan låt osv. För att inte tala om internet i största allmänhet, där man ju kan fastna i timmar i en enda lång kedjereaktion av länkklickningar.

Nu har jag nyss haft en musik-internet-kedjereaktion som kombinerar tre helt magnifika artister och som resulterade i att jag lyssnade på nedanstående låt och blev glad. Jag lyssnade först på Patrick Wolf, såg att han hade gjort en cover på en Kate Bush-låt, lyssnade på en annan Kate Bush-låt, såg att Placebo hade gjort en cover på den och tada. Här har ni DEN.

Hemtenta

Hemtenta innebär alltid en varierad grad av ångest. Man kommer aldrig igång i tid, och när man väl kommer igång inser man att man inte har tillräckligt med tid för att kunna göra en bra och genomarbetad tenta. "Man" kan vara vem som helst, men vi kan även kalla henne Elin, till exempel. Om Elin har exempelvis en vecka på sig att skriva en hemtenta går hon omkring och gör osynligt tankearbete, sporadiskt anteckningsarbete och ströbetonat läsjobb à la 5-minutersintervaller, i sex dagar. På den sjunde dagen, dagen som en gång var tänkt att vara vilodag, börjar hon att skriva. Här är vi nu. Elin har äntligen författat några rader i DATORN, det är alltså verkligt nu. Elin är lättad, det är en befrielse att börja skriva. Nu är det bara att köra en bra och lagom monoton låt på repeat, bälga i sig hallonsaft och jobba som en robot. I bakhuvudet finns punschen som Elin tänker kalasa på på midsommar och morgondagens vilodag i sällskap med två söta sällar som studenten sällan ser, som saknas ständigt!

Oj! Vi har glömt lägga upp denna!

I love horses

Nu har jag varit hemma i två dagar. Cykelturnén mellan stallen för att hälsa på alla hästarna igen är snart avslutad. Det finns många fina ston här nu som bara väntar på att bli dräktiga. Det stora samtalsämnet runt mig är hingstar och betäckning. Känns som om alla jag möter hemma, på jobbet, i affären går med årets hingstkatalog under armen. Välbläddrad med vikta blad och post-itlappar. Ska man satsa på en beprövad hingst med meriter, eller våga sig på det lovande unga blodet? det är inte lätt förstår jag. Vi tittar på hingstvideor på stallens hemsidor och hummar, bedömer exteriörer, gråter kanske lite av de känslosamma bilderna i kombination med noga utvald musik (en hoppvideo med Ludwigs Champion, ÄLSKA!, till 90tals-hiten Kung Fu Fighter, går inte att värja sig).

Så jag tänkte att jag ska summera den här hästfesten med en video av hästarnas häst, alla 10-åriga stalltjejers våta dröm på 90-talet, personligheten, konceptet, sagan, begreppet Milton!
Alla måste kolla på hela denna video, okej?

LOVE HORSE 4-EVER

Och just som man trodde att det inte kunde bli bättre

så upptäcker man en cover på typ en av världens bästa låtar.



Förlåt att jag snyltar på din uppenbarelse Eve. Hoppas det är ok. Du får snylta hur mycket du vill på vad jag än kan tänkas komma upp med i framtiden. Mi casa su casa (vet inte hur det stavas)

Vit flagg!

Eehe...
Efter Eves senaste kontring i rap-battlet blev jag så skraj att jag nog drar mig ur. Jag erkänner mig besegrad då det visar sig, förvisso inte helt otippat, att Eve har koll. Det har inte jag. Av samma anledning som jag ogillar basket så är det här inget kul längre: jag suger.
Jag kör på att vinna över Eve till min sida istället, genom att visa nåt som jag tror hon gillar. Men eftersom Eve har koll på så mycket så har hon förmodligen koll även på detta klipp. Jag visar det ändå. Solen skiner ju för bövelen!

okej

Nu kontrar jag med denna. Det kan liksom inte bli fel.

Non stop

Hela konceptet P. Wolf påminner mig så mycket om en före detta men ändå neverending kärlek. Fast det har gått över för ganska längesen kan det ändå aldrig helt förvinna. Det gör inte ont, men det tar något särskilt utrymme i anspråk. En del av mig blev tillfångatagen av sjörövare den där septembernatten 2002.
Det är ett av mina stora livsmysterier.

Sagans begynnelse blev dokumenterad på Skunk, det är därför jag kan säga att det var just september 2002. Kommer ni ihåg Skunk? Skunk svider i hjärtat på mig, det var en hel era, och den där eran är lite som den där kärleken, det går inte över vad som än händer och hur mycket jag än vill. Fast jag vet inte hur mycket jag vill.

Det mest konkreta jag har kvar från denna livssfär är en färgglad mössa virkad av en fin själ i Bagarmossen, min skunksida och ett stort smutsrosa moln som finns lite överallt inuti. Det är det mesta och det minsta Elin av allt.

Försöksapa goes härmapa

Eve, om du vill kan Patrick Wolf få bli husgud här på bloggen för en obestämd tid framöver. Jag följde ditt exempel och gjorde en angenäm kraschlandning. Du hade rätt i att det inte krävdes någon tågresa. Kan detta bli post-tonårens Håkan Hellström? Det är det man får se. Man kanske är för gammal för att bli så fäst vid en enda. Det är det man får se.