Jag känner mig lessen och fick tips av en smart person att lyssna mycket på Alicia Keys Superwoman. Alltså ärligt släng er i väggen Bruno K Öijer med flera, alla böcker nedanför min säng och alla jävla andra idioter. För i jämförelse är ni fan inget mot den här pärlan.
I hang my head from sorrow
state of humanity
I wear it on my shoulders
Gotta find the strength in me
Cause I am a Superwoman
Yes I am
And all my sisters coming together
saying yes I will, yes I can
I can fly, we can fly, oh
Jag kollade just recent keyword activity för första gången på flera månader och shit alltså det är stört roligt, måste skriva några nu:
att bygga periskop
dresscode-hjältar
mystiken med de slocknade lamporna
allt har gått helt åt skogen
en vecka på sig att skriva hemtenta
cirkus-växel
vad fan är ett stilleben?
hahahahaaaa okej det kanske inte var världens roligaste men ju mer man tänker på dom desto roligare blir dom. vad fan är en cirkusväxel undrar jag?
haha den sista är bäst den får mig att tänka på en gång förut när mamma läste om en konstnär i en tidning och tänkte att det kanske var något jag var intresserad av. Hon läste högt för mig: "Känd för sina stilleben..." men hon uttalade liksom ordet stilleben med betoningarna helt fel, som om stille rimmade på snille och ben utalades likadant som kroppsdelen ben. Alltså snille-ben. Fast stilleben dårå. Hahaha jag skrattade en vecka efteråt.
/Even when I'm a mess
I still put on a vest
with an S on my chest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
eh...jag trodde också att det hette stille' been, länge. alldeles för länge.
Men A.Keys alltså, vilken förebild!
bara ingen känner sig mobbad, jag älskar bara felsägningar så himla mycket
jag kommer ihåg en rolig en, också av din mamma; vi skulle parkera bilen en gång för länge sen, och då sa din mamma att det stod förhyrda platser.. alltså inte
för-hyrda utan förrhyyrda. Som att försäga sig, föräta sig. Försagda platser. Älskar också felsägningar.
haha mamma pratar konstigt. kanske har att göra med den skumma dialekten
eller vänta, mobbar du mig tillbaka nu, yo momma-style?
nej såklart inte! säger jag YO MAMMA till dig så är det en kärleksfull komplimang.
märka ord är inte en ondskefull syssla, men många tar det för det. Jag ser det som att man uppmärksammar livets glädjeämnen.
hade inte kunnat säga det bättre själv!
måste bara tillägga att det är lite av en kamp att övertyga folk om glädjeämnen-teorin.
alltså jag kan prata om något allvarligt med någon och bara helt plötsligt kväva ett skrattanfall om den andra (eller jag själv) säger något på ett roligt sätt. dvs på lite fel sätt.
då hör den andra förstås mitt kvävda skratt och bara: vad är det? och jag utbrister: HHAHA DU SA JUST:...
jag kan erkänna att det är lite drygt men jag kan inte hjälpa det.
Skicka en kommentar