Jag tänker ibland att jag borde börja skriva lite mer poetiskt här i bloggen, både till innehåll och form. Vara lite mer esoterisk, svårmodig och lågmäld. Men sen tänker jag att det är inte så jag ser världen och i själva verket blir jag trött på folk som inte kan skriva en enda naturlig rad,
som måste skriva
liksom såhär
för att
allt
ska låta så
himla
himla genomtänkt
svävande
Och poetiskt.
..men det skiter sig; jag tror inte på någon som bara uppmärksammar rosens doft, pianosvitens darrande klang och morgondisets vemodiga klagan. Och som dessutom inte är djärv nog att utnyttja hela raden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hehe, här trampade du nog en och annan på tårna.
ja kanske, fast ingen behöver känna sig trampad, det är ju bara min åsikt. Det finns helt säkert grejer med mitt sätt att skriva som vissa inte gillar, kanske
t o m som jag själv inte gillar.
och så finns det ju undantag förstås, men vissa har verkligen fastnat i det här sättet att skriva och gör det utan att det finns någon mening med det. Ingen mening som jag kan se i alla fall.
diplomatiska hälsningar
E
trampa på tårna (lite) RULEZ
Skicka en kommentar