ordsmakning

Jag sitter och smakar på ordet OKTOBER. Är det inte som en dov, stillsam och mystisk låda, insprängd mellan sensommar och verklig regnhöst? En vitsprängd, stilig herre med piprökstorr stämma, trädoft och naturfärgad kostym. Jo det är det. Och några gula löv.