Jag satt nyss bredvid en kvinna med robust paraply. Hela hon såg förresten kvinnligt robust ut på något sätt, med sin långa stela kappa, vadlånga kjol och korta vippiga page. Allt var nätt men rejält på samma gång. Hon såg traditionell ut. Paraplyet var stort och såg ut att komma från en annan tid, med naturvit duk och mörkt krokformat trähandtag. I huvudet jämförde jag hennes paraply med ett modernt: en pytteliten mörk nylonduk plus fjantig plastknopp, som man viker ihop och stoppar i väskan. Det är sådana som den största delen av befolkningen här går omkring med (största delen av året dessutom, men det är en annan historia). Det här måste ju påverka vår världssyn. Det är nämligen inte bara paraplyerna; det mesta i materiell väg blir syntetiskt, litet och sprött
- och detta påstående baserar jag på djuplodande empiriska undersökningar.
Om världen vore robust vore jag en annan.
Spana in äldre arkitektur så förstår ni ännu bättre vad jag menar. Rejält och nätt, på samma gång. Jag tror inte bara att det är människans utveckling som leder till ny form, jag tror också att den nya formen förändrar människan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
att vara designer är som att vara koreograf i real life, typ. tycker vissa
från och med nu ska jag kämpa för att få identifiera mig med hennes paraply! jag har planer på att köpa smink denna vecka, det är sant
eller kanske rentav som att vara the master of the universe. synd bara att de flesta designers är ute och bikar.
skulle också vilja köpa smink, det är också sant.
Skicka en kommentar