rapport från grottan

Det värsta med det svenska vinterhalvåret är varken kylan, mörkret eller nederbörden; det värsta är frånvaron av människor. Tomma gator är något av det sorgligaste som finns, det signalerar död på ett väldigt obehagligt sätt. Eller har ni spelat Silent Hill? Typ så. När man går ut under perioden oktober till maj är man två eller tre personer istället för sex, sju eller åtta. Det finns inga att möta upp någonstans för alla man vill träffa är antingen utspridda över jordklotet eller sitter hemma och tröstäter och kollar på Idol. Nu börjar det kännas sådär som jag kan tänka om ödet; allt är gömt i mörkret. Uppätet. Shit, varför blir alla söndagar så himla sorgliga efter klockan 17?