nu blir det här ett ganska ljumt inlägg av flera korta kommentarer

Ganska ofta när jag och E pratar med varann brukar vi suckande konstatera följande:
Livet alltså...

Det är det enda man kan säga ibland faktiskt, det säger allt.
'
'
'
I morse vaknade jag med tanken på hur mycket jag älskar svenska språket i huvudet. Om jag läser en rörande historia på ett annat språk som jag behärskar ganska bra blir det aldrig lika rörande som om jag läser en rörande historia på svenska. Man är helt nära sitt modersmål. Testa att föreställa dig dig själv utan språk, det är asskumt, man skulle inte ens vara hälften av sig själv då.
'
'
'
Jag har hittat en välskriven älskarinneblogg och det är ju så himla ostigt att erkänna, men jag gillar den. Och igår slog jag och en kompis fast att behovet av romantik, låt vara fiktiv romantik, är stort.
'
'
'
Alltså den här bloggen (Jag och E), den är ju helt fantastisk, men just nu ser den inte sina glansdagar, det måste jag erkänna.