nu är det nu men då var ändå alltid då, också, och så kommer det att vara även då det som är nu blir det som var

(fast det betyder inte att precis allt kommer att totalutplånas, en oftast bra grej med livet är att vissa saker faktiskt består, i en eller annan form... Ja bortsett från det faktum att vi alla ska dö, men det är så himla sorgligt att tänka på så det låter jag bli. Man kan ju säga att även en död människa består, fast i annan form, så känns allt något gladare igen.)

Ibland glider man ur sin nuvarande tillvaro och får förmågan att verkligen se sig själv utifrån. Medan man lever sitt liv går man upp i olika saker under olika perioder. För varje period existerar endast det som råkar vara i ens fokus då, förutom vid de enstaka tillfällen då man just glider ur sitt vardagliga medvetande och lånar sig ett nytt, som är överblickande och väldigt flyktigt. Då fattar man, en snabbis, att det som betyder mest och allt för en just nu inte alltid ens har funnits med, och att längre fram i livet kommer det att finnas annat. Men nu är det nu och allt som betyder mest för mig just nu betyder mest för mig just nu. På ett sätt är det det enda som existerar, det är bara ett torsdagsnöje att tänka på att allt har sett annorlunda ut. Hur livet är ett himla gulligt weirdo.

Jag lyssnar på det här och blir rörd över killens makalösa snille. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1357412&BroadcastDate=&IsBlock=1