Ett motvärn, en arg hormontanke

Jag blir ibland motståndare som en tonåring. Som till exempel nyss när jag läste en modeblogg.
Förlåt men den var så jävla dålig. Ytlig helt enkelt men jag vill inte använda det ordet just nu så jag säger... tunn, den var tunn och grund. Den utgav sig inte för att vara något annat så det är lungt, men den framkallade ändå nånting hos mig... ...Hat tror jag.
Man får tycka om mode om man vill, det gör jag också. Senast idag började jag sy ett snyggt plagg till mig själv. Men efter den här förargliga bloggläsningsupplevelsen så önskar jag att jag sydde ett fult plagg istället. Det är sånt man kan haka upp sig på bara. Allt sånt liksom. Mode and beyond.

Fast man måste ju få förlusta sig oxå, roa sig, ha roligt, leva loppan!

Jag vet, men man måste få vara ANTI också (MOAHAHAhahahaa!) och det är jag den här veckan.

På tal om kläder så kan jag skriva om en grej som hände förut:
Jag och min kille, vi har ett distansförhållande, skypade med webbkamera (ett modernt distansförhållande). Det var en helgmorgon och när kameran slogs på så skrek min kille:
- Vad fan har du på dig?
- Min morgonrock och pyjamas, svarade jag.
- Det är bara psykopater och seriemördare som har morgonrock eller pyjamas! berättade han och blev rädd för mig från och med då.

(inte jätterädd men lite)

/Rather be forgotten than remembered for giving in