Jag vet inte vad jag ska tro om världens och livets beskaffenhet. Vad händer efter döden? Är vi de enda mänskliga varelserna i universum? Varför sker det som sker? Ingen aning. Jag väljer bort att ha teorier om detta och försöker helt enkelt att...öh.. leva i nuet. Men ibland kan jag, trots min enkla och omystiska livsinställning, få fatalistiska tankar. Exempelvis:
Tänk dig att sagan om ditt liv redan är skriven, I BLÄCK, och inget tippex existerar. Den går inte att skriva om. Men du kan inte överblicka sagan, den måste läsas i kronologisk ordning, inte förrän du vänder blad får du kännedom om nästa episod. LÄSKIGT! Jag ser det som en stig där endast mitt minimala livsutrymme JUST NU är upplyst. Tänk om det ligger en katastrof och väntar på mig längre fram på stigen. Hemska tanke.
/snart lurad och förintad kanske
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Albert Camus behandlar livets absurditet ypperligt i hans bok "Myten om Sisyfos". Slutet säger mer än 1000 ord; "man kan bara tänka sig Sisyfos lycklig" eller något i den stilen. Gillar också hur dom gamla tragöderna Sofokles och Euripides bemötte dom gamla grekernas dito i sina dramer.
jag har höga tankar om Camus efter att ha läst Främlingen, så han kan mycket väl göra återinträde på mitt sängbord inom kort.
hhhhhh det ilar i min ryggrad vad läskigt. jag misstänker starkt att mitt liv är en samling osammanhängande korta prosatexter där allt som sker sker mellan raderna. när man har läst klart boken kanske man tänker vad handlade den om egentligen?
sen kommer nån på det långt senare.
jag misstänker att allt består av lösa fragment. ALLT!
meh, fornimmelser, I KNOW YOU!
Gör du? Ja det gör du ju. :)
Ni skriver bra!
Skicka en kommentar