Nu är det sådär härligt kyligt och mörkt ute. Asfalten är kall men torr och den ligger under gatlyktornas sken. Jag började tänka på de eviga kvällar 1990-nånting när vi drog omkring på de tomma gatorna in The Shoe Monastery och frös och väntade på att livet bara skulle hända. Det gjorde det också, hela tiden, men det fattade vi inte då.
/I'm a joker I'm a smoker
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
kan du inte ta den där mörkgröna dunjackan?
åh nä fy fan!
den var iofs rätt snygg..snygg färg. Men den är spridd för vinden nu.
tare luuugnt ja ba skojaa
keeeej. schyyysst.
Skicka en kommentar