Alla årstider är fina, tills det blir november. Då får man verkligen anstränga sig.
I slutet av augusti ramlar jag alltid mellan stolarna. Man känner sig hemlös och oviss. Man valsar runt, utan att egentligen tillåta sig det längre, eftersom sommaren är slut. Allt är nytt - om människorna omkring en vore kontinentalplattor så är det nu de rör på sig så att det märks. I värsta eller bästa fall blir det jordskred.
Man har kanske bestämt sig, men väntar fortfarande lite på vägbeskrivningen. Ännu hellre på någon som plockar upp en vid motorvägspåfarten och ger en lift.
Man lyssnar på Queen och Queens of the Stone Age, eftersom man hamnat på Q i spellistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar