Jag blev gammal över en sommar, fast också ung. Ena halvan sjönk, den andra steg. Så kan det va.

Idag var det vemod på jobbet. En tryckande minisorg mellan oss tre i den före detta panncentralen, men också en stegrad kärlek som ingen av oss riktigt kan uttrycka. Ett tryck på axeln bara, ett "buh!", ett "kör försiktigt", ett "ses imorrn". Men idag är dagen som varit utsatt hela tiden och som byter ut "ses imorrn" mot en omfamning med substans.
Känslan efteråt är nära den när man gör slut. Lättnaden håller melankolin över ryggen i en tröstande gest. Nu är det väl höst då.

Lågtryck från söder på löpande band, sa de, men jag är så himla kär.