Jag blottar min fåfänga i bloggen

(blogg ÄR fåfänga)

Nu blir det fotosession. Jag lovade mig själv att fota mycket i sommar. Jag håller det ganska bra, jag sa ju inget om att jag måste gå utanför dörren och fota annat än me, myself and I. Fast det hade ju förstås varit lite roligare...

Igår fyndade jag dessa på Prisextra. Det är äkta nordisk plast och de är egentligen tomteröda, inte rosa. Nu kan hela familjen komma på besök samtidigt, och dricka kaffe samtidigt, om de vill.



De här har jag inte köpt, jag fick dem av min lillebror i julklapp. De är thailändare och rökte in hela min lägenhet igår. Jag skällde lite på dem. Nästa gång får de fan ställa sig i fönstret åtminstone.



Eve, jag hittade de (nästan) perfekta jeansen! De var ej av det dyrare slaget som jag hade tänkt. Du får se dem sen. Modebloggande är något som jag inte kan tänka mig just nu.

Det finns perioder då man känner sig så ful. Då spelar det ingen roll hur det förhåller sig i verkligheten eller vad folk säger åt en. Man bara vet att inget sitter där det ska i ens vanligtvis så ljuva anlete. Då kan man försöka trösta sig genom att försöka bli snygg på kort. Man fotar sig själv ur sina bästa vinklar, med sina snyggaste, mest tillrättalagda miner och hårstrån. För min del känns de här fotona igen på att jag alltid har röda märken vid näsroten. Det är från brillorna. Jag sopar oftast runt i brillor här hemma, men de passar inte in på snygg-Elin så de måste såklart av när jag ska försöka muntra upp min fåfänga.



Misslyckas det hela kan man istället försöka att bli så ful som möjligt och på så sätt bli glad av det humoristiska i tillvaron. Och tänka att jaja, jag fular mig ju bara på kortet, jag är snygg egentligen.



Förutom det så är det Kent-kväll ikväll. Ibland känner man bara att: Nej, nu är Kent det enda som passar. Händer inte så ofta, men man VET när det händer. Det är när man är melankolisk och vill vara melankolisk, men samtidigt är så himla glad.

Uppdatering: Äh, jag bytte. Nu är det Pet Shop Boys-afton istället.