Vänner och fiender

Idag när jag stod och sopade sand bredvid en sandlåda kom en liten kille bärandes på en gul plastpåse. Han sneglade lite på mig, sa "hej" (barn är så bra på att söka ögonkontakt och säga hej till främlingar, det borde alla vara. Istället för att känna sig konstig och stumt stirra ner i marken när man möter någon kanske man borde testa att lätta upp den kliande stämningen med en enkelt hej), och satte sig på en bänk ett par meter ifrån mig. Där började han beslutsamt rada upp påsens innehåll: militärleksaker i plast. För varje pansarvagn han fiskade upp uttalade han högt och tydligt för sig själv:
"ooooond", "goooood".... "goooood".."oooooond". Jag hoppas att hans kategoriseringsmönster vidgas en aning när han blir äldre, annars har vi ett potentiellt borderlinefall att handskas med om några år.