söndag 22 juni 2008

E och E i underlandet

De senaste 3 dagarna har det hänt så många saker där jag och E har fått tänka "åh det här måste vi skriva om i bloggen!". Vi har formulerat minst 5 rubriker var. Nu är jag hemma efter alla strapatser och vet inte var jag ska börja. Eve är inte här och det känns som att vi egentligen borde skriva om våra gemensamma äventyr tillsammans. Men jag tycker ändå att det är dags att vädra i bloggen och servera lite nyheter så jag gör ett ensamt försök så länge. Fast först vill jag klargöra att jag inte är i form, jag är faktiskt helt kreverad och kan varken skriva, sitta eller tänka ordentligt. Jag darrar och det försiggår tetrisdropp i huvudet, jag har kramp i magmusklerna och en nacke av stål. Min kropp tycker inte om mig och tjurar i ett hörn, funderar på att dra. Den undrar hur den ska klara av att gå upp kl 05 och kratta ogräs imorgon efter denna maratonmisshandel från min sida. Jag svarar jag vet inte, men ibland är fysiskt förfall priset man får betala för att ha riktigt kul. Det kan vara värt det. Paid da cost to be da boss, som Eve brukar säga.

Det roliga började i torsdags när jag och Eve var ute och upplevde min magiska födelsedagspresent. Det var Jay-Z i Globen. Jag skulle bli frälst hade Eve tänkt, och det lyckades verkligen. Jag tror att jag under denna konsert fattade galoppen med hip hopen. Det var en öppnande upplevelse, typ frälsning. Adam Tensta hade dessförinnan masserat upp hip hop-mottagligheten med ca 210 % tack vare sin magnifika uppenbarelse. Så cool, så snygg, så skicklig, så tuff. Så jäla bra helt enkelt. Jag och E tippar på att han inom kort är en världsstjärna.

Det var alltså Jay-Z och Adam Tensta i Globen.
Sedan blev det Jay-Z och Adam Tensta i Djursholm.
Jag och Eve har bevittnat ett äkta spektakel, vi har varit i underlandet. Här kommer nämligen pricken över i:et på den magiska födelsedagspresenten; Eve kunde givetvis inte nöja sig med en simpel konsert, det kan väl vem som helst fixa. Nej, tack vare mycket gedigna kontakter hade Eve även lagat så vi kunde komma på Jay-Zs efterfest. Denna ägde rum på Villa Pauli i Djursholm och visade sig vara full med celebriteter, lättklädda tjejer och tuppiga killar. Alla var de klädda i vitt, helt i enlighet med den dresscode som dittills hade varit synnerligen okänd av mig och E. Vi gled in i våra svartgröna outfits, ställde oss i ett hörn och panikrökte, sneglade på champagnen och undrade om den var gratis, undrade var vi hade hamnat och vilka vi egentligen var. Vi bestämde att kanske kunde vi vara typ journalister. Kändisfotografer?

Vi insåg tillslut att vi inte kunde stå och trycka i ett hörn som två rädda tonåringar; så bygger man inget imperium. Så vi gav oss ut i folkhavet och började försöka äga lite lätt. Det gick bättre och bättre, och efter att äntligen ha träffat vår gedigna kontakt kände vi oss så gott som självklara på stället (inte riktigt sant, men jag försöker berätta en bra historia här). Hon visade oss ett bord med diverse dyra drycker där vi fick ta hur mycket vi ville. Vi ba "ah, schysst, slurp". Vi fotade Jay där han satt i sin vip-soffa, han tittade in i kameran och posade. Vi sa till Mapei att vi älskar hennes musik. Adam Tensta stod med en snygg tjej så honom vågade vi inte närma oss, men vi spanade på håll. Hela kvällen insåg vi att en sådan här historia berättad ur våra simpla små munnar kräver bildbevis, så vi gjorde vårt bästa för att föreviga den solklara stunden med hjälp av min suddiga kamera. Klockan 03 stängde festen och vi tog en taxi hem. Taxichauffören skrek genom bilrutan till några kortkjolade tjejer att det är förbjudet att kissa i buskarna. Vi älskade taxichauffören.

Klockan 05 var det dags att åka till Skåne för att fira midsommar. Maratonet hade bara börjat.
Midsommar var bäst. Eve och Rosa jag saknar er skitmycket, kom hit!

We came we saw we conquered.


först var det konsert.






på väg till efterfest. vi är fortfarande kvar i fattig-student-tänket och har inte insett att man åker taxi till och från såna här tillställningar.


eve spanar och trånar och anar ännu inte att vi inom ett par timmar kommer att stå 2 meter ifrån denna man, med hans blick riktad rakt mot oss.


eve, med Jay-Z så gott som inom räckhåll.


och jag rå!


han ger oss sin fetaste pose.


vi fattar mod och lever ut groupien i oss. älska mapei!


jag bjuder på champagne. no big deal.


eve silar mellan tänderna. helt godkänd dricka asså.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det bästa med det här maratonet är iaf att vi genomförde det till största delen tillsammans. jag tror inte atty det är nån som känner sig överdrivet vital idag. jag har en bestämd känsla av att jag är lindsiy lohan, fast utan pengar till rehab. stackars eve och maria åkte kl 04.00 imorse. snackade med dom nyss och då satt dom på donken o frukostade. kändes semesztermysigt på nåt sätt. jag så otroligt tacksam för alla härliga människor som vi är kompisar med och att helgen blev så sjukt bra. måste dra det lite uttjatade "det e så skönt att kunna vara sig själv med er" för det är verkligen så. jag har tagit vartenda fuldassteg som nånsin passerat mitt medvetande i helgen och jag kan tänkta mig att många med mig gjort samma sak. det har liksom varit som att va med famliljen på nåt sätt.nu ska jag bara beta av de sista veckorna på jobbet och sen e det latta dagar som gäller. vi har förresten redan spikat kräftskiva hos maria den 9 augusti. väldigt intim tillställning med bara oss. kommer säkert skriva 100 saker till här idag för att jag saknar er så mkt, men detta får vara allt för nu. pusssssar

epic fail sa...

joo du kan skriva! jag gråter typ lite.
HAHA! panikrökte och undrade om champagnen var gratis. Verkligen! kusinerna från landet.

epic alien sa...

Rosa - jag håller med om allt! kräftskiva låter finfint. puss!

Anonym sa...

Mitt ego tillåter mig inte att ha idoler/hjältar men fortsätt att härja och rapportera. Det är kul att läsa.

epic alien sa...

Peter - you are our hero.
Mitt ego kräver av mig att jag har hjältar: de kastar ljus även på mig.