torsdag 19 juni 2008

Hantera mig

Jogging är som livet. Om man oroar sig för sträckan man har kvar så kräks och dör man på samma gång. Men om man bara tänker: Nu är jag här och de här stegen klarar jag. Då kommer man långt.

Min syster och jag bestämte oss för att köra varannan runda längre och varannan typ halva distansen men snabbare. Vår första fartökning skedde igår. Min syster sa: Nu blir det The Fast and the Furious Eve! Jag är The Fast och du är The Furious.

Och så blev det verkligen. Det var hon som med sin strömlinjeformade kropp gled fram genom sommarkvällen med hastighet och grace. Och jag som efter ett tag hyperventilerade och skrek: Jag kan inte andas! Å nej Elin nu har jag blivit sådär medveten om min andning på ett väldigt ångestladdat sätt. Det svartnar för ögonen! JAG FÅR HÅLL I ÄGGSTOCKARNA!

Men det gick bra.


Madonna är snygg när hon är ute och joggar.

4 kommentarer:

epic alien sa...

så himla roligt!!! och så himla sant och smart. Jag ska börja hantera livet som en joggingrunda.

Anonym sa...

jag får ångest av att ni joggar. ni joggar och jag dallrar.... livet är orättvist på många sätt:(

epic alien sa...

rosa - jag joggar inte så mycket för tillfället och när jag väl gör det så dallrar jag på samma gång. varför välja när man kan få både och?
En vacker dag kan man kanske t o m döpa om sig till Flubber, men då får man ta det som en hjälte. Med ett leende. Och en gördel till finare tillfällen.

epic alien sa...

+ eve: både du och Elin ÄR grace. Ni har det i er liksom (även om jag inte vet hur läget ser ut när ni joggar), som två smäckra hästar.