Förrådstömning

Ibland får vi lite specialuppdrag på jobbet, sådant som tillåter oss att lämna de gamla rabatterna och ta itu med något mer akut, såsom förrådstömning. I torsdags var ett sådant tillfälle, och jag prisade de högre makterna över ynnesten att ha det här fina arbetet, ett arbete som kan se ut som skit på ytan, men som i själva verket ger en unik inblick i främmande människors allra intimaste. Precis som mitt före detta jobb på en känd hamburgerkedja tillät mig att utifrån sättet någon lämnade mat på brickan, vilken mat han/hon beställde, personens besöksfrekvens, toalettvanor med mera, dra slutsatser om dennes personlighet, så får jag även på detta jobb gedigna möjligheter till integritetsintrång. Men detta vet de drabbade inte om. Kanske är de inte alltid i livet ens.

I torsdags var det alltså förrådstömning, vilket föranledde att jag vid dagens slut inte längre var densamma. Jag hade fått nya perspektiv på livet. Så vad hittade vi? Jo, massor förstås, men en favorit bland förrådsinnehavarna tycks ha varit glasburkar i olika former, trästumpar, blåställ och gamla dagstidningar. Jag hittade bland annat en DN På Stan från 1992 och en tidning som hette Ljusnan - nånting, från 1950. Utöver denna trendspaning var det särskilt fyra specifika förrådskontor som fastnade i minnet.

Till att börja med var det ett förråd vars innehåll vittnade om en båtmänniska. Där fanns ett blåställ med gummidetaljer, en massa bult och långa gängade spikar, en soldyna, en rejäl kedja, ett gulnat sjökort... En massa pusselbitar som sammantagna gav en hel persontyp. Charmigt, tycker jag. I detta kontor rådde hyfsad ordning. Kanske ett båtmänniskedrag? Utan ordning på sjön är man ju förlorad hörrni.

Sen kom vi till bilmänniskan. Här hittade vi en styv och gulnad instruktionsbok till Saab 99, en Ford-skylt (det heter nog inte skylt... men ett bortskruvat fordmärke, ni vet), en massa trasor med svarta oljefläckar på, något slags allfett, diverse metallmanicker, tomma flaskor spolarvätska. I detta kontor rådde total oordning. Typiskt bilmänniska, i alla fall en som gillar Saab och Ford. Jag såg framför mig en svettig bilmeckar-rövspringa i Levisjeans. Charmigt, tycker jag.

Sen kom vi till akvariemänniskan, och nu började det bli lite kusligt. Det här kontoret var nästan tomt, sånär som på några akvarierelaterade artiklar (och glasburkar förstås). En burk utspilld fiskmat, en påse akvariesand, en ruttnande akvariepump, några plastflaskor innehållandes en skum, gul vätska. Inte så läskigt, men mitt i allt tronade bomben: en gammeldags mjölkflaska i plåt, märkt med en ytterst märklig, handtextad etikett. På etiketten radades ett antal namn på mystiska kemiska substanser upp. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnen, men det var kanske tio stycken, och de åtskildes från varann med ordet "eller". Det stod alltså ungefär såhär: "Ditonyfeol eller paraffinolja eller steroklor eller ditylolja eller bla bla bla eller bla bla bla..." Ja ni fattar. Man undrade lite vad fan som menades - fanns det innehållsalternativ? Flaskan var tung och vi fick inte upp locket. Jag beredde mig på att snart vara sprängd i luften, medan jag bar ut flaskan till bilen. Men då fick en kollega upp locket och vad fann vi? Akvariesand.

Sist men inte minst kom vi till psykot. Jag vill inte låta fördömande, men här tappade jag verkligen hakan och blev helt fnittrig. Hela kontoret var fyllt av livsmedelsförpackningar. Först tänkte jag "nämen, oj". Sen såg jag en mycket gammal variant av Ramlösas glasflaskor och tänkte "aha, kanske samlar på äldre varianter". Men det var något som inte stämde. Varför ha 20 st snabbkaffeburkar av samma sort om man samlar för upplagans skull, och vad är det för kul med en kollektion nutida Coca Cola-petflaska? Och tomma kartonger av God Morgon Välling? 10 stycken? Ja det blev bara värre och värre ju djupare vi grävde. En bunt urdiskade och prydligt inpackade Bregottpaket, en påse med små russinpaket, ihopvikta papper från Marabous chokladkakor? Så kom vi då till kärnan av förpackningssamlingen: två av snabbkaffeburkarna visade sig innehålla krossade äggskal. Johorå, både vita och bruna äggskal i en tjusig mix. Vid kalciumbrist i krig? Nej herrejävlar, jag fattade ingenting.

Jag älskar mitt sommarjobb. Det är utmattande och utvecklande, och inte ett dugg invecklat.