Där bitar fattas

Mitt paraply är borta, det bara regnar och jag får ingenting gjort. Skulle vilja definiera detta som en svacka. Jag längtar tills jag ska få ägna mina dagar åt att tömma soptunnor och kratta upp ogräs, för det är precis vad jag är kapabel till just nu. Observera att det här inte handlar om att jag nedvärderar mig själv, typ "Jag är värdelös, jag duger bara till att tömma sopor!". Nej, jag utgår ifrån att detta bara är en fas och jag accepterar den som sådan. Ofta är jag kapabel till mycket mer, men ibland får man ju vara realist också.