måndag 5 maj 2008

X2000

Jag åker tåg genom Sverige. Solen blixtrar mellan trädstammarna. Tåget är en pil som någon i Stockholm skjutit iväg genom landskapet.

Jag har plats med bord. De andra tre personerna runt bordet är syskon med varandra. Det är ordning på dem. Deras rörelser är långsamma och metodiska. Ibland byter de några tysta ord.
Mellanbrodern som är i fjortonårsåldern och ser ut som en miniatyrversion av Carl Bildt plockar upp sin matsäck ur väskan. Han öppnar försiktigt en fryspåse, för in handen och drar ut en smörgås som han placerar på bordet framför sig. Sedan tar han upp ytterligare en påse med smörgås och upprepar handlingen. Smörgåsarna ligger bredvid varandra på bordet i perfekt symmetri. Han viker ihop fryspåsarna. De ser totalt oanvända ut som om de kom direkt från rullen. Orörda, inte ett veck, inte en liten smörfläck. Han lägger tillbaka dem i väskan. Sedan äter han. Tuggar 36 gånger innan han sväljer.
Lillasystern som är i elvaårsåldern läser först Kupé och sedan Aftonbladet från pärm till pärm.
En dam som går förbi får problem med dörren. Hon trycker på den röda knappen minst tio gånger men inget händer. Den äldsta brodern sitter närmast så hon ber honom om hjälp.
- Tryck på den röda knappen, säger han utan att vända sig mot henne, utan att röra en min.
Damen trycker på knappen igen och dörren öppnas direkt. Han ler ett litet hånfullt léende. Hon känner sig dum, ursäktar sig och går vidare.
Lillasystern lägger ifrån sig kvällstidningen och Carl Bildt Junior får syn på en annons.
- Det här är ett typiskt reklamtrick, berättar han för sin syster. Om du läser här så tror du att det står "Amsterdam 650 kronor". Men om du tittar närmre ser du att det står FRÅN 650 kronor.
Han tittar på sin syster, fortfarande med samma uttryckslösa blick.
- Det är, fortsätter han, samma sak som att det kan stå "George Bush död". "om femtio år".
Systern är tyst ett ögonblick innan hon svarar
- Eller om det är till exempel George Bushs femtioårsdag. Då kanske det står "George Bush, 50, död". Alltså George Bush femtio år, inte död.
Hon fnissar när hon inser hur det låter. Men Junior tystnar och stämningen blir spänd. Han plockar upp en ihopvikt vinröd frottéhandduk ur väskan som han långsamt viker upp. I handdukspaketet ligger en pocketversion av Nya Testamentet och Psaltaren. Han läser. Efter en stund viker han in boken igen och tar upp en pappersbit och en blyertspenna. Han börjar skriva. Texten är extremt liten. Jag är nyfiken på vad han skriver och försöker snegla på pappret. Det är omöjligt att se vad det står. Han trycker så löst med blyertspennan. Jag tänker att han skriver om livet och om döden.
- Siri, vad brukar man säga om något har hänt, du vet... gett rum, gått rum... ägt rum... ÄGT rum, just det.
Han fyller pappret med text. Jag vågar inte titta dit mer för jag tror att hans syster har en röntgenblick som ser allt.

3 kommentarer:

epic alien sa...

så himla bra Beev. Så himla roligt, så himla läskigt, så jädra bra text. Stämningen är suggestiv...

epic fail sa...

Its based on a true story från igår kan man säga.

epic alien sa...

det ante mig. Skönt att du kom hem ordentligt. Gick tåget vidare till Bibelbältet sen elle?