Jakt

Det är så många som skriver såhär i sina bloggar: "Åh förlåt förlåt att jag inte skriver i min blogg, men jag har så himla mycket att göra!" eller "Jag har fullt upp just nu, återkommer när det har lugnat ner sig." Såna saker. Och "Hå hå ja ja, med tre jobb och heltidsstudier och bla bla bla bla". Folk berättar om hur himla upptagna de är.

Visst, man kan vara upptagen ibland, det är normalt, jag är själv stressad ganska ofta. Men jag blir rädd över den här GREJEN med upptagenhet. Det är coolt på något vis, man vill vara stressad och upptagen, ha många järn i elden, vara i ropet, vara på språng. Vara lite lagom övermänsklig, hö hö jobba, springa ut på stan, somna vid 4-5 snåret och sedan upp och jobba igen vid 8-snåret, kanske plugga hela natten, jobba 12 timmar. Ja, såna saker. Beklaga sig lite, fast man egentligen känner sig ganska så härligt viktig, strävsam och aktuell.

Jag tycker man ska börja berätta om den dagen då man inte gjorde något särskilt. Vaknade efter en god natts sömn, åt lite frukost i lugn och ro, läste tidningen i drygt 2 timmar. Drack lite förmiddagskaffe. Kollade trafiken nedanför fönstret. Ringde en kompis kanske, som var upptagen kanske, men det gjorde ingenting för då kunde man ju gå ut och strosa vid kanalen, själv. Kom hem, läste lite i senaste kurslitteraturen, gjorde lite sköna anteckningar. Tog en tupplur. Drack eftermiddagskaffe. Skickade iväg en trevlig arbetsansökan man hade filat på lite, men inte för mycket. Åt lite rester. Ringde en vän igen, kanske fick napp, gick ut och tog en öl. Fan vad najs.