Vieille comme la rue

Idag diskuterade jag och några kurskompisar ålder. Många av oss var överens om att det av någon dunkel anledning känns extremt tungt och jobbigt att bli 24. Att vara 23 känns helt okej, men med talet 24 känns det som att en massa jobbiga krav och förväntningar följer. Det att sedan gå över till 25 tyckte vi däremot verkade innebära en ny befrielse. Åldersdiskussionen fortsatte. Till slut drog vi slutsatsen att det faktiskt är talet i sig det hänger på. Vissa siffror är helt enkelt fräckare än andra och detta avgör hur det känns att vara låt oss säga 27 (det kommer att kännas bra). Efter diverse logiska funderingar kom vi vidare fram till att det är de udda talen som är sköna. Vartannat år framöver kommer alltså att vara härligt, vartannat kravfyllt och tungt. Undantaget som bekräftar regeln är att vara 31, det lär suga pung.